På H går hatet och kärleken hand i hand
Varje match samlas hundratals luleåsupportrar på hemmalagets ståplats, på den så kallade H-läktaren. Och efter varje match ställer sig många äldre frågan varför hatet ständigt är närvarande bland supportrarna.
Niklas Lundgren är medlem i Luleåfans och tillhör den grupp som står på H-läktaren och han har en helt annan syn på läktarkulturen och medlemskapet i Luleåfans.
- Inom Luleåfans finns det en väldig gemenskap. Alla står upp för samma sak, oavsett politisk uppfattning så står man där för samma sak. Man skrattar och gråter tillsammans, man står där för Luleå, berättar Lundgren.
Än så länge har hockeyn varit befriade från svarta rubriker om våld på läktarna och utanför arenorna. Det är något som Lundgren lagt märke till.
- Hockeyns läktarkultur är inte lika stor och inte heller lika bråkig. Hockeyn är mer harmonisk och lugn. Och än så länge finns det inga stora firmor inom hockeyn. Luleå har i alla fall ingen, fast det är klart rötägg finns det ju överallt, säger Lundgren.
Varför detta hat?
Men varför finns det då detta hat ständigt närvarande i varje match. Varför har hatramsorna lika stort tryck i sig som de andra?
- Hatet är något som alltid finns närvarande. Om man är först med en ramsa och någon annan kopierar den, om man ser en ojuste tackling mot sitt lag eller om domaren tar en konstig utvisning. Då börjar man hata. Men bara under matchen, för när den är över kopplar man ju bort det.
Jimmy Renlund är Luleåfans ordföranden och även en av dem som ”leder” och drar igång ståplatspubliken och även han ser hatet som en naturlig del av läktarkulturen.
- Utan hat så blir det en klack utan känslor, säger Renlund.
Frölundas supporterklubb Goa Gubbar var tidiga med att försöka motarbeta hatet på läktarna. Under varje match stå det under en banderoll med orden. Aldrig hata bara älska. Detta har delat upp supportersverige i två läger. Ena sidan hyllar dem och den andra ser ner på dem. Ett av skälen som nämns är att man måste vara ett föredöme för de yngre. Lundgren har svårt att se en läktarkultur utan hat.
- Det skulle funka, men det skulle inte vara samma sak. Hatet och kärleken går hand i hand på ståplats, säger Lundgren.
Förstår Goa Gubbar
Men på en punkt håller Niklas Lundgren med Goa Gubbar. Och det gäller det här med att vara en bra förebild.
- Det är klart, det är inte roligt om man lär en tioåring att skrika fel saker, en tioåring har ju inte samma känsla för rätt och fel som vi äldre har. Så man har ju faktiskt ett ansvar mot de yngre. Skulle jag stå på barnens läktare skulle jag ju säga åt dem att inte använda könsord och sånt. Men skulle jag stå bland de äldre skulle jag bra köra på, avslutar Lundgren.
