Svensk ishockey är lika underhållande som hästdressyr
Nej, riktigt så illa är det nog inte. Men vi går bakåt i utvecklingen och blir överkörda av nation efter nation. Torpedhockeyn har sjunkit till botten och elitserien har stor brist på profiler. Om vi vill minska riskerna för att tvingas uppleva ett nytt OS-fiasko så borde det ligga rätt i tiden att göra några små förändringar.
Jag sitter och funderar över hur många bråk, debatter, tränarbråk eller Europaligadiskussioner som hade avverkats vid den här tiden på året - om Rikard Fagerlund suttit kvar som ordförande för Svenska Ishockeyförbundet...? Det hade nog hänt en hel del. Men nu får vi leta länge om vi vill få höra några uppmärksamma kommentarer från tränare eller spelare. Var har den gamla hederliga "hockeystämningen" tagit vägen? Ska vi för en gångs skull ha ett hockeyår utan Leif Boorks hårda kängor mot elitserien eller Håkan Loobs gnäll över juniorer?
Det verkar nästan som om alla har stängt dörren och sköter sitt eget. Men det är förstås inte helt lugnt. Hela fyra tränare har fått sparken i elitserien, och en gammal favorit har fått göra comeback i allsvenskan på grund av tränarbyte. Att tränare får gå på grund av lagets misslyckande i serien är inget nytt, men i år verkade inte ens räcka med att laget går till slutspel. Nu kräver alla lagledningar SM-guld. En ekvation som en sjuåring till och med skulle kunna konstatera inte går jämnt ut. Om alla lag ska vinna SM-guld så får vi en himla massa finaler att se fram emot i slutet av april. Det vanligaste är att endast ett lag står som segrare vid säsongens slut.
Kanske inte nye förbundsordförande Kjell Nilsson var tillräckligt tydlig på sin ledarsamling i somras? Det verkar uppenbarligen som om många hockeyledare inte förstår att de måste ligga några lag i botten också? För om laget ligger på slutspelsplats och föreningen känner ett stort missnöje klingar detta mycket falsk i mina öron...
Ja, elitserien har sin charm men den blir alltmer loj och händelsefattig för varje år som går. Allsvenskan har dock ett mer intressant upplägg, men också sina brister. Här finns en större hockeyglädje och ishallar som anpassar sig efter den mängd åskådare som finns att ta av. Heller sitter jag i Rocklundahallen inför 3000 glada Västeråsare och ser VIK-Örebro än i en ekande tom Globen och sover mig igenom storklubbsmötet Djurgården-Färjestad.
Djurgårdens märkliga åskådartaktik har inte direkt gynnat klubbens ekonomi och skapar heller inte någon särskilt skön stämning. Jag hade dock förmånen att få gå och se kvalseriemötet Solna AIK-Leksand förra våren. Då var det stämning i hög klass. Men det var knappast Solnas magra skara på 30 hjälplöst vrålande huligansupportrar som skapade den magiska atmosfären. Inte ens en rökgranat kunde ha förstört stämningen den gången. Leksand, som har landets bästa supportrar, har dock inte det bästa laget. Men vad gör det så länge folk kommer i stora skaror landet runt för att få se Leksand dra en daladans i en islada nära dig?
Åter till allsvenskan där vi väntar på att formstarka lag som Hammarby och Skellefteå ska ta sig an Rögle och Oskarshamn. Jag tror det blir tufft för lagen från söder i den kommande superallsvenskan. De tidigare nämnda norrlagen plus Björklöven och även Solna blir nog en aning för tuff uppgift för söderlagen. Det blir norrlagen som kommer dra det längsta strået i kampen om de två platserna till kvalserien. Om de blir "Bajen" eller Norrlands eget "AIK" som tar hem serien är svårt att säga, men de två kvalplatserna kommer att hamna hos norrlagen.
I fortsättningsserierna blir det jämnt och tufft. I den norra serien tar nog Nyköping en bekväm förstaplats medan Sundsvall får kämpa hårt om den sista platsen till Play Off. Kiruna får vara glada om de kommer undan med hedern i behåll. Almtuna och Tierp vill nog komma tillbaka så snabbt som möjligt till Allsvenskan.
Södergruppen bjuder nog på ett jämnt startfällt. Frågan är dock om inte Troja, VIK och Mörrum har ett litet övertag på resten av lagen? Örebro håller på att nedrusta laget på grund av den dåliga ekonomin medan Tranås förstärker tränarsidan med en den rivige Dan Hobér (tidigare VIK). Jag tror dock inte Hobér kan lyfta STIGA-laget allt för högt.
Det blir en intressant vår i hockeyentusiastens ögon. Men då får han/hon dock blunda varje gång Linköping skymtar förbi. Det var länge sedan man såg en så misskött förening. Västerås IK må ha varit en förening i kris en gång i tiden, men där saknades pengar. I LHC verkade det som om de pengar man investerat saknar värde. Var tog alla de där 13 miljonerna vägen som man värvade för? Torgny Bendelins semesterersättning kanske? Ja, nu är semestern slut och det är dags att börja jobba igen, Torgny.
