Eklund matchhjälte mot Skellefteå
Linköping besegrade Skellefteå med 5-2 i den enormt viktiga matchen i en fullsatt Stångebro ishall. Stor matchhjälte blev tremålsskytten Per Eklund som var matchens gigant, i en match som inte bjöd på någon vidare underhållning.
Pelle Eklund - tremålsskytt
En enorm lättnad sprider sig just nu i Linköping efter kvällens seger för LHC. Segern var tämligen komfortabel sett till hela matchen, även om Skellefteå stundtals bjöd upp till en mindre lustiger dans.
LHC spelade ut Skellefteå i första
Det var ett under att första perioden slutade 1-1, ett under för Skellefteå. Stor gigant i bortalaget var målvakten Johan Backlund, som räddade hela 16 skott under första perioden. Linköping började nämligen matchen i ett mycket högt tempo som gästerna inte alls hängde med i. Enormt många lägen skapades, men det var ett solomål efter två minuter som gav 1-0. Pelle Eklund snappade upp pucken i egen zon och åkte rakt igenom hela motståndarlaget, fintade ner målvakten och la in 1-0 med backhand i tom kasse, enormt starkt!
Bara minuterna senare var det nära igen, Johan Bülow prickade stolpen, Martin Knold prickade stolpen, Backlund höll på att fippla in en studsande puck... men den sistnämnde Backlund hade minst sagt både tur och skicklighet. Efter tio minuter borde ställningen ha varit åtminstone 3-0 sett till spelet, men precis som vanligt ville inte puckuslingen in i kassen.
I stället var det gästerna som lyckades kvittera strax före periodpausen under en avvaktande LHC-utvisning, spel sex mot fem. Bert-Olav Karlsson fick ostört snirkla sig runt och komma in i slottet, där han satte pucken till vänster om Sperrle, distinkt avslut. Inte alls välförtjänt, men som vanligt är Skellefteå enormt effektiva med en man mer.
Ombytta roller i andra
Man kunde tro att lagen hade bytt tröjor i paus, för det var en total scenförändring som vi fick se. Skellefteå var piggare, rappare och helt enkelt bättre under i stort sett hela andra perioden. Trots detta stack LHC upp emellanåt och skapade ett par lägen, bästa hade nog Woody mitt i slottet. LHC jobbade upp sig gradvis ju längre perioden gick, men i ett powerplay efter fem minuter lyckades Skellefteå utnyttja läget precis som vanligt, mål. I röran framför mål kunde inte Sperrle hålla ett slagskott från Nyberg, varefter pucken retfullt långsamt gled in i kassen, precis över mållinjen.
Det fanns lägen till flera mål för gästerna, men nästa puck i kassen blev LHC:s. Dock godkändes inte målet, som tillkom efter att Thomas Johansson gjort en imponerande uppåkning och brytit in mot kassen. Dock var nog målet helt korrekt ur sitt läge innan pucken ska ha passerat mållinjen. Jag såg rätt dåligt i den situationen, litar på Rönnmark. Ulf Rönnmark var för övrigt strålande i de två första perioderna, bland de absolut bästa insatserna overall denna säsong. Bravo! Hans linjemän var ingen höjdare, dock. Claesson missade ett par solklara offside, bl.a. vid 1-2-målet och en icingavblåsning kom när Backlund plockade en långpuck...
Som sagt var perioden Skellefteås i stort. Därför var det inte helt logiskt att LHC lyckades kvittera efter 15 minuters spel genom Henrik Andersson i powerplay. Woodcroft jobbade fram pucken i röran framför kassen, till Tåta som fick öppet mål. Bara två minuter senare lyckades hemmalaget också ta ledningen med 3-2. Musse Håkanson spelade över pucken till Eklund i mittzonen, varefter Pelle hakades, tappade pucken, fick tag på pucken, bröt sig in mot mål och lyckades få iväg ett "skott" mot kassen och härligt nog gick pucken in till vänster om Backlund. Oförtjänt, men sant. LHC ledde med 3-2 efter två perioder.
Stabilt hemmaspel i tredje
Hemmalaget skärpte till sig till den tredje perioden, välbehövligt. Det blev egentligen aldrig särskilt nervöst, faktiskt. Spelet var bra, försvaret likaså. Skellefteå tilläts knappt få ett skott på mål, inte ens i powerplayet som, helt korrekt, gavs i inledningen.
I stil med att Skellefteå mattades, så mattades också Rönnmarks insats, tyvärr. Han släppte flera uppenbara utvisningar, mest till nackdel för LHC. Men, det inverkade inte alltför mycket på matchen, Linköping tappade inte humöret, tvärtom fortsatte man att trumma på och fick till slut utvisningar med sig. När Johan Bülow helt ensam framför Backlund kunde styra in 4-2 kändes matchen helt punkterad. Hemmaklacken öste på med flera olika Bülow-ramsor för att hylla den mycket specielle spelaren, det var han värd.
Skellefteå gav inte upp, men kom ingen vart. LHC bevakade matchen mycket bra och hade kontroll. Eklunds hattrick fullbordades med knappa minuten kvar av matchen då han ensam bröt en AIK-passning i mittzonen och enkelt kunde sätta pucken i tom kasse. Efter målet försökte jag slänga in min keps på isen i klassiskt NHL-manér, men givetvis fastnade kepsuslingen på en vajer i taket och föll ner på läktaren igen... borta är den, men skit samma, LHC vann!!!
Lättnad, glädje, värme
Underbart! En så fruktansvärt viktig match, en så stabil insats i stort. Skellefteå såg ut som ett juniorlag i första perioden när LHC spelade som bäst, det spelet vill jag se i Elitserien nästa år... för nu ska vi "bara" knyta ihop säcken och klara oss kvar. Fem poängs försprång, sju måls bättre målskillnad. Det här ska bara gå! Jag hoppas på en trevlig hemresa från Ängelholm på torsdag...
Ris och ros
Det finns många i LHC som är värda beröm. Daniel Sperrle var inte lika bra som vanligt, men ändå stabil. Bland backarna utmärkte sig Thomas Johansson som gjorde en stormatch, Peter Casparsson som alltid bra(+12 i +/-), Martin Knold var ovanligt bra. Framåt gick LHC runt på tre kedjor i stort sett hela matchen och Eklund med sina tre mål, Woodcroft med tekningar och assist, Bülow och Emvall med sina enorma insatser, Håkanson och Andersson, jag kan fortsätta att rabbla... och slutar här.
I Skellefteå imponerade Backlund stort. Andra som utmärkte sig var "LHC:aren" Nilimaa, Näsvall, Harkins och Nyberg. Det finns potential i laget, men ojämnheten är påtaglig. Skellefteå har på två matcher inte lyckats göra ett mål på LHC med lika många utespelare på isen. Det måste det bli ändring på om laget ska lyckas i längden.
Grattis Frölunda!
Medan jag suttit och skrivit ner mina tankar har Frölunda passat på att ta SM-guld genom att besegra Färjestad med fyra raka. Jag gläds med dem och gratulerar till framgången! Jag önskar att själv en dag få uppleva samma glädje, men till att börja med vill jag få glädjas över ett säkrat elitseriekontrakt. Måhända kommer det på torsdag? Mot Ängelholm!
