LHC avslutade med seger
UPPDATERAD: Sjunde raka segern i Kvalserien är ett faktum efter 2-1 hemma mot AIK. Segerskytt blev Andreas Pihl i början av den tredje perioden, i en tämligen medioker match.
En rörd och lycklig Bendelin skickar upp skorna på läktaren efter matchen
Lördagens drabbning i Stångebro ishall blev en ganska slätstruken historia. Det märktes klart och tydligt på lagen att matchen inte gällde någonting, men utifrån förutsättningarna var spelkvaliteten ändå godkänd.
Första perioden tillhörde hemmalaget, som hade många bud på ledningsmål ganska tidigt. Jocke Persson fick jobba hårt och gjorde det bra. Linköping gick runt på många spelare, likaså gjorde AIK. Trotjänaren Saramaa var nära att sätta ledningspucken med ett dragskott, men det var en yngling som blev först med att näta. Andreas Sundin gjorde sitt första A-lagsmål i en serie och Pelle Eklund var inte sen att norpa åt sig pucken och ge den till Sundin som minne.
Hawaii-hockey präglade den andra perioden. Spelet var inte direkt något som tränarna uppskattade, som man brukar uttrycka sig, böljande fram och tillbaka med oordnat spel och chanser för båda lagen. Efter halva matchen bytte AIK målvakt, in kom Tojkander. Det verkade uppgjort på förhand att de skulle stå halva matchen var, medan Sandberg i hemmakassen stod hela matchen.
AIK lyckades kvittera i ett powerplay, inte helt oförtjänt. LHC ledde skotten, men sett till skapade målchanser var det jämnare. Den tredje perioden innehöll även den flera chanser för båda lagen. 2-1 satt tidigt i perioden, efter att Cappe och Eklund gjort förarbetet och fått ett jätteläge framför kassen som Tojkander avvärjt. Då dök Pihl upp som "gubben i lådan" och gled in bakifrån kassen och petade in segerpucken i tom kasse.
Inte direkt det svåraste eller viktigaste målet Andreas gjort i sin karriär, men kanske ett av de skönaste. Det innebar nämligen att LHC kunde hålla sin ledning resten av matchen, även om AIK var nära att kvittera i slutskedet. Det innebar dessutom sjunde raka segern för Linköping i Kvalserien - ett klart styrkebesked. Förstaplatsen var, sett till hela serien välförtjänt. Efter en knackig inledning visade man helt enkelt var skåpet ska stå, man gjorde sitt jobb och höll sig kvar i högsta serien.
Hyllningar under och efter matchen
Laget hyllades givetvis efter matchen för sin starka insats i kvalet, men hyllningar kom redan i periodpauserna. I den första delades Mats Anderssons stipendium ut till U16-målvakten Peter Jansén, som var en av dem som ledde laget till SM-guld. Priset delades ut av Mats dotter Martina. Dessutom fick U16-laget en utmärkelse från Kultur- och Fritidsnämnden för sin stora prestation under säsongen.
I andra pausen fick vi se och höra en genomgång av ungdomslagens prestationer och insatser under den gånga säsongen, allt ifrån A-juniorernas avancemang till Super Elit till Björnligans insatser på stappliga ben.
Efter matchen kom så de stora hyllningarna till laget. Det prestigefyllda White Lions pris, som röstas fram av medlemmarna, gick till Pelle Eklund. En klart värdig pristagare, med sin enorma förmåga att plocka poäng och göra avgörande insatser i jämna matcher.
Torgny Bendelin var den som fick de största hyllningarna. Under halva sista perioden sjöng publiken till hans ära och till tack för de säsonger och de insatser han gjort för laget, föreningen och staden. Som Sture Lood(hockeyoraklet) sa i en periodpaus: ta ner Folke Filbyter från Stora Torget och upp med Bendelin!
Torgny var märkbart rörd och lycklig efter att kunna ha genomfört säsongsavslutningen på detta sätt och att få lämna föreningen som en vinnare, dessutom en omtyckt sådan! Tack Torgny, för allt!
Säsongen är över, skönt nog. Linköping har hållt sig kvar i Elitserien, AIK får jobba vidare mot högre höjder kommande säsong. Jag önskar dem lycka till och om inte spelarflykten blir alltför stor har laget en ljus framtid.
Nu tar vi sommarlov. Glad påsk!
