Krönika: Dagen efter
Säsongen 2004/2005 tog slut måndagen den 12 mars. Dagen efter är det många tankar som snurrar i mitt huvud...
Först och främst vill jag ta tillfället i akt att gratulera Södertälje till semifinalplatsen. Vidare vill jag gratulera de äkta SSK-supportrar som finns till ännu en matchserieomgång i slutspelet. Skadeglada jönsar som saknar all form av ödmjukhet och respekt gentemot slagna motståndare ger jag däremot inte mycket för. Det är tragiskt att se hur mycket skadeglädje det sprids på nätet en dag som denna. Gläds över er seger och njut istället - om några veckor kan det vara ni som är slagna.
I anknytning till detta har plötsligt SSK:are börjat ta ton om publiksiffror. SvenskaFans Henric Larsson muttrar om att bortastå i Scaniarinken var glest befolkad i slutspelet. Glest befolkad har dock tidigare under säsongen varit ett signum för Scaniarinken. Draget i hallen har varit sisådär. Var det någon som sa medgångssupporters? Tolka mig rätt, de trogna är väl värda detta, men att vissa då blir lite väl kaxiga är magstarkt.
Personligen var jag bara i Södertälje en gång under slutspelet - och då blev det seger. I går låg jag hemma i sängen, däckad i feber. Vissa saker rår man inte för.
***
LHC:s publikproblem ligger dock djupare än så. Flytten till Cloetta Center har blivit ett rejält lyft för de flesta parter, utom för ståplatspubliken - den stämningsskapande delen av publiken. Fel anfallsriktning, TIFO-problem, pub-byten och annat har bidragit till den stora störning som uppstått på grund av generationsskifte och att många tidigare ledargestalter har valt att slå sig ner på sittplats.
Vidare genomgår föreningen en förtroendekris. I kölvattnet av Tre Kronor-skandalen har många upprörts åt det ena eller andra hållet. Dock har enligt min uppfattning en majoritet av supportrarna upprörts över beslutet att låta Huselius och Tallinder gå. Efter dessa olycksaliga februaridagar var inte LHC, på någon nivå, sig självt. Upprördheten spred sig så pass att vissa har upphört att gå på matcher, andra kommer aldrig mer att köpa säsongskort.
Upprördheten har också resulterat i att supportrar i allmänhet just nu känner ovilja mot ishockeyn. För styrelsen och ledningen är det oerhört viktigt att snarast motverka detta. Ett första steg togs i form av rabatterade respriser i slutspelet och ersättning för TIFO-material som inte längre får användas. Det krävs dock betydligt fler steg framöver.
***
Förtroendekrisen är givetvis mycket beklaglig. Jag har själv berört detta tidigare, eftersom jag inte stöttade styrelsens val i frågan om Huselius och Tallinder. Dock är det på tok för ensidiga kommentarer som hörs från många: "Avgå!"
Oftast riktas denna kommentar mot styrelsen, men de som yttrar sig kommer så gott som aldrig med några egna idéer på vilka som borde ta över dessa platser. Det är ruskigt lätt att gnälla, men betydligt svårare att bidra med något själv. Jag, som ny supporterrepresentant i valberedningen, har i dag fått in ett enda förslag på ny styrelsemedlem. I övrigt är det läskigt tyst. Ta er chans, gör er hörda!
***
Så till själva spelet. Åter igen misslyckas LHC i ett slutspel. Det känns givetvis jäkligt tungt så här dagen efter den sista förlusten i matchserien. Dock tycker jag att vi förlorade serien redan i match 4, när Calder avgjorde i femte perioden. Där sjönk LHC. SSK:s effektiva igelkottshockey kombinerat med en defensiv köttmursformation blev för svår för ett tafatt LHC.
Andraplatsen i serien är hedrande, men noll och intet värd i och med det misslyckade slutspelet.
Bäst i LHC var ändå återvändaren Mange Johansson. Tillsammans med Andreas Pihl får han överbetyg i ett annat alldeles för blekt LHC. Sämst när det gäller visade sig gälla även i detta slutspel, tyvärr. Fredrik Norrena var bra, men inte suverän. Det var Stana.
***
Kappvändare finns det gott om i slutspelstider. Oraklet på Corren har som vanligt ändrat sig radikalt. Häromveckan var det självklart att LHC lätt skulle ta sig till semifinal, precis som det var förra året. Nu är LHC noll och intet värda. Samma omdöme får White Lions. Måhända motiverat, men ska inte en sann journalist fundera över orsak - inte bara rapportera verkan?
Motsvarande vändning gör Wennman i Sveriges största skvallertidning. För en vecka sedan var det ordet "klasskillnad" som rådde, till SSK:s nackdel. Spelare sågades längs med fotknölarna. Nu, överbevisad, är det omvända världen. Spelare hyllas, "världsklass" heter det. Vänta nu, är det samma lag han talar om?
Jag hoppas att jag aldrig hamnar i samma kategori som dessa herrar. Men det är klart, jag är ju bara en amatör som inte får något betalt för mitt arbete och mina åsikter. Till skillnad från de utbildade experterna...
***
Säsongen är över för min del, men givetvis kommer jag att följa resterande slutspel och även Kvalserien. Jag hoppas och tror att Frölunda, som det välspelande hockeylag de är, tar hem guldet. Jag tror vidare att Malmö och Leksand tar det två elitserieplatserna som står på spel "där nere".
För LHC:s del är det dags att rannsaka sig själv - på alla nivåer. Styrelse, ledning, ledare, spelare, supportrar och sponsorer måste alla tänka över vad man gjort, vad som gått snett och varför, men framför allt vad som ska göras i framtiden. För ja, LHC har en framtid.
