Djurgården vann sömnig match
Linköping fick på hemmaplan se sig besegrade av Djurgården med 1-2. I en småbråkig, föga underhållande och illa spelad match tog Djurgården till slut tre välförtjänta poäng.
DIF:s Daniel Rudslätt och LHC:s Peter Casparsson hade flera dueller under matchen.
Lördageftermiddagen bjöd inte på någon vidare hockeyunderhållning i Linköping, däremot på den polistätaste matchen hittills i Cloetta Center. Ett gäng tillresta djurgårds-"supportrar" bevakades av mängder med poliser, och så vitt jag vet uppstod inget nämnvärt problem utanför isen.
Själva supportandet från de tillresta var det skralt med. Några fotbollsramsor med anknytning till Stadion, AIK och Hammarby hördes i början av matchen, därefter var det mest tystnad från bortastå. Utom när Djurgården gjorde mål och vann då, så klart... Visserligen var hemmaklacken inte direkt i högform heller, men det var ändå klasskillnad, med tanke på att jag trott på tufft verbalt motstånd på läktaren.
Hemmalaget rivstartade
Första halvan av första perioden var hemmalagets, delvis tack vare ett tidigt powerplay. Domare Rådbjer hade en väldigt konstig inställning till vad som var tillåtet eller otillåtet denna match, eftersom grova hakningar var helt okej, medan tacklingar gav utvisning. Nej, det är bara att åter igen konstatera att Rådbjer är överskattad.
LHC satte matchens första mål efter tolv minuter genom Fredrik Emvall, som alltför lättvindigt rundade Ronnie Pettersson i djurgårdsförsvaret och bröt in mot kassen. För dagen duktige Wanhainen tvingades alltså vittja sitt nät. Detsamma tvingades Norrena till med bara minuten kvar av första perioden. Djurgårdens andra halva av perioden hade gett ett spelövertag och även powerplay, i vilket Peter Casparsson skänkte bort pucken till motståndarna. Nils Ekman framför kassen satte pucken högt till 1-1.
Sömnig mittperiod - hafsig tredje
Mittperioden lämnar jag åt sitt öde, det presterades inte mycket värt att nämna. Den tredje perioden var inte mycket bättre den, men tendensen var hela tiden att Djurgården tog över matchen allt mer ju längre den led.
Fredrik Norrena gjorde med tre minuter kvar av matchen en rejäl tavla, snudd på en "Salo". Ett högt långskott såg enkelt ut att plocka ned, men pucken studsade ur Norrenas plock och över honom, ner bakom honom och in i kassen. Trodde alla, inte minst djurgårdsklacken som direkt började håna Norrena, efter att ha stått knäpptysta i två perioder.
En lång videogranskning gav dock slutsatsen att det inte var mål. Rådbjer gjorde washout och dagens "långa näsa" delades ut... Men, jag tror personligen att pucken faktiskt var inne, bland annat att döma av mina egna bilder nedan.
Norrena rättar till sitt misstag...
...eller gjorde han verkligen det?!
Utvisning avgjorde
Men, vi slapp fundera så mycket över "målet". Med en och en halv minut kvar kom ännu en i raden av tveksamma utvisningar från Rådbjer. Denna gång drabbades Johan Franzén och i det efterföljande numerära överläget kunde Djurgården avgöra matchen genom Robert Nilsson, 1-2.
1-2, inprickat av Nilsson. Boyle bevakar framför kassen.
Linköping jagade kvittering med sex man mot fem, men fick ingen utdelning. Tre poäng till gästerna var enligt mig rättvist sett över hela matchen. Inte mycket att snacka om således, utan bara att glömma och gå vidare för Linköping. Grundseriens sista match mot HV71 på tisdag är nu i praktiken helt betydelselös, eftersom jönköpingslaget självmant lyckats sjabbla bort slutspelschansen.
Djurgården är ett osäkert kort inför slutspelet, men kan glänsa till ordentligt, den saken är säker. Vi har ett intressant slutspel framför oss. Om LHC och DIF skulle mötas i semi har Djurgården övertaget för tillfället, men det är givetvis ingen garanti för någonting. Det är bara att vänta och se.
