Ledarnas och moralisternas ansvar
Diskussionen kring machokulturen som sägs finnas inom ishockeyn tog fart i och med att affären på spelarhotellet uppdagades. Vad många missar är att ansvarsbiten inte bara gäller spelarna, det finns fler i denna soppa.
Diskussionen kring machokulturen som sägs finnas inom ishockeyn tog fart i och med att affären på spelarhotellet uppdagades.
De gamla krönikörerna verkar onekligen ha en del på sina samveten, då ett flertal radar upp många exempel på sin vetskap om att detta har pågått länge och är välkänt hos spelare, tränare och ledare.
Frågan är varför ingen har ifrågasatt detta tidigare, grävt djupare och avslöjat denna kultur. Ett slags ryggkliande där mantrat jag-får-intervjua-dig-om-jag-lovar-att-titta-bort funkar inte. Snarare har dessa svikit sina journalistiska uppdrag. Man ska aldrig sitta i knäet på vare sig makthavare eller idrottsstjärnor.
Folkets dom har fallit. Trots att spelarna har friats av åklagaren och att polisen har lagt ner utredningen i brist på bevis (trots övervakningsfilm från hotellet, en teknisk undersökning av kvinnan och de olika parternas vittnesmål), kommer de att vara brännmärkta, behandlas som spetälska och hånas för alltid, främst av motståndarfansen. Snacket kommer att gå varenda gång deras namn aktualiseras.
Det är därför mediernas behandling av sådana här fall är så betydelsefull. "Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger", som det så vackert heter i de pressetiska reglerna. I det här fallet har medierna agerat både domare och skarprättare.
Självklart har spelarna uppträtt omdömeslöst och representerat landslaget på ett minst sagt klandervärt sätt. Vissa tycker nog dessutom att spelarna får vad de förtjänar men de som drabbas är fler än bara dem. Familj, vänner, klubbar, bekanta, alla som har någon form av relation till spelarna får sig en smocka på grund av den uppståndelse som blivit.
Något som tål att tänkas på.
En aspekt som diskuteras föga i sammanhanget är ledarnas och tränarnas ansvar. Om denna machokultur har existerat så pass länge och är så etablerad, då kan det inte ha skett utan dessas goda minne och ögon. Det enda uppmärksammade fallet är Peter Åslins frånfälle men i övrigt har det varit tyst. Dödstyst.
Hur mycket har inte ledarna och tränarna sett eller hört under alla dessa år? Det är ju tydligen inte första gången det händer. Etik ska inte bara gälla de aktiva utan även gå uppåt. "En helt ny situation" kommenterade Ishockeyförbundets ordförande Christer Englund det hela till Sportspegeln. Uppenbarligen är det inte så.
***
Efterdyningarna av transferfönstren från helvetet kan nu skönjas. Förra året tappade LHC Brian Felsner inför slutspelet och nu när Kristian Huselius och Henrik Tallinder, två av lagets bästa spelare, fick sparken. Taskigt läge är bara förnamnet.
