LHC klart för slutspel, trots förlust
LHC fick på lördagseftermiddagen se sig besegrade hemma av HV71 med 0-2. Rutinerade Jarmo Myllys i HV-kassen var matchens gigant och noterades alltså för ännu en nolla. HV71 vann en rättvis seger, men trots förlusten är nu LHC klara för sitt första slutspel någonsin.
Matchbilder hittar du här. Nedan följer ett matchreferat:
Det var en match av slutspelskaraktär som vi fick se i Stångebro ishall under lördagen. LHC har problem med effektiviteten framåt, målskyttet är inte direkt på topp för tillfället. Skönt nog fungerar defensiven lika bra som vanligt, något som laget i längden kommer att tjäna på. Gästande HV71, utan skadade Pelle Gustafsson, gjorde en stabil insats rakt över, med en Jarmo Myllys som visade att gammal är äldst.
Myllys höll tätt
Han fick alltså hålla ännu en nolla i Elitserien, men han fick allt jobba för den. Hemmalaget Linköping var det bättre laget inledningsvis i matchen och skapade flera bra lägen att ta ledningen, bland annat i ett powerplay fyra minuter in i matchen. HV är bra i boxplay, men LHC spelade vettigt och skapade tryck, dock utan resultat.
HV71 spelade bra defensivt och tog vara på de chanser som bjöds framåt, i form av vassa kontringar. Norrena liggande tvingades till en magnifik räddning med plockhandsken när Hellkvist dribblat sig helt fri i slottet och så när rakat in pucken i halvtom kasse.
Första perioden slutade mållös, men det var på intet sätt en dålig ishockeymatch. Det syntes att det var två bra lag som var på isen, och det märktes att de har i ett slutspel att göra. Dessutom fanns det två bra målvakter på banan, två finska kanonmålvakter.
Medflyt för HV71 i andra
Mittperioden var även den jämn i stort, men tempot var inte i samma nivå som i den första perioden. I takt med att domare Andersson hittade allt fler utvisningar åt båda håll (ett tag var det spel tre mot tre) sjönk spelkvaliteten, men fortfarande var det två konstruktiva lag på banan. Myllys och Norrena fick jobba hårt för att freda sina mål, men till slut fick linköpingsmålvakten ge upp sin nolla. Precis när LHC hade blivit fulltaligt blev det rörigt vid LHC:s blålinje, och det var på vippen att pucken gick fram till en helt fri Välivaara som hoppade in från utvisningsbåset. Men, pucken gick inte fram, utan i stället kunde Huusko spela pucken i sidled till Hellkvist som obarmhärtigt dunkade in pucken med ett direktskott i mitten av zonen.
HV kunde hålla ledningen perioden ut trots ett boxplayläge. Det kändes aningen orättvist, men samtidigt var HV inte alls ofarliga och när man dessutom hade lite medflyt så kom ledningsmålet. LHC var på intet sätt ute ur matchen ännu. HV hade för en gångs skull med sig en organiserad bortaklack, men de gjorde inte särskilt mycket väsen av sig frånsett före matchen, då HV gjorde mål och efter matchen. De hördes faktiskt mest före matchen och deras försök att häckla LHC kändes som ett slag i luften, med tanke på att LHC faktiskt är ett ganska bra hockeylag denna säsong.
Hemmaklacken White Lions gjorde ingen kanoninsats heller för den delen, men försökte åtminstone få igång sitt lag även i målmässigt underläge i tredje perioden. Dessvärre lyckades inte detta, men försöka duger. Stångebro var fullsatt, 4600 personer, men det var ändå inte i närheten av den trängsel som var då det var fullsatt mot Djurgården sist. Lustigt, det där... jag och många med mig längtar till Cloetta Center, så även bortasupportrarna. Nåväl, tillbaka till matchen.
Tidigt HV-mål i tredje
LHC började jaga, men gick på en rejäl nit när Peter Ekelund slängde sig framför LHC-kassen och tryckte in passningen från Melin. 0-2 kändes inte alls logiskt, men vem har sagt att hockey ska vara logiskt? Även detta mål kom precis efter att LHC hade blivit fulltaligt, kanske något att jobba på för Melin & Hemlin i fortsättningen. Månntro slappnar spelarna av, om än omedvetet, och släpper till farliga lägen.
Med sin täta defensiv kunde sedan gästerna hålla emot bra och LHC var egentligen aldrig nära att ta poäng efter HV:s andra mål. Norrena lämnade sin kasse med tre minuter kvar att spela, men inget mål kom för varken LHC eller HV. Matchen slutade således 0-2 och "nollan" Myllys jublade hånfullt upp mot hemmaklacken. Att han inte är riktigt frisk i huvudet är ingen nyhet, man får ta det för vad det är. En riktigt bra målvakt är han i varje fall, och jag kan inte tänka mig att Mårts i det här läget kan motivera en bänkning av Myllys till förmån för Liv. Problematiskt för Liv, minst sagt, med tanke på att han också jagar en VM-plats. HV har satt sig i en lite problematisk situation, det ska bli spännande att se hur det slutar.
HV är en guldkandidat
HV har en bred och kompetent trupp, inget snack om den saken. Mårts har lyckats få pli på spelarna, som inte alls har klappat igenom som de "brukar" göra, och min bedömning är att laget är en av de hetaste kandidaterna till ett SM-guld, dock tror jag inte att de kommer räcka hela vägen fram. Ett varningens finger höjer jag ändå... Laget klarar sig bra även utan Pelle Gustafsson, som sagt. Loponen, Niskanen, Olausson & Co är en stabil uppsättning. Framåt är Johan Davidsson som alltid bra, och likaså Skröder vaknar alltid till liv mot LHC. Hellkvist visade lite av de målskyttskvaliteter som han har. Jag saknar dock Thörnberg, som visade framfötterna tidigare under säsongen.
LHC kan ladda för slutspel
LHC gjorde en vettig match, men räckte inte riktigt till. I tredje perioden var det på tok för mycket slarv för att laget skulle kunna jaga ikapp, men det är väl i och för sig inte nu den största viljan ska finnas. Det är i ett slutspel... I och med Brynäs förlust i Södertälje (tack, SSK) är LHC helt klart för sitt första slutspel någonsin och kan börja agera utifrån det. Det känns aningen overkligt att få uppleva ett slutspel för LHC, men det är en behaglig overklighet.
Fem matcher återstår av serien och jag hoppas att LHC kniper en plats bland de fyra första. Även om man inte gör det hoppas jag att HV spelar så bra att de kommer på plats 1-2, så att LHC slipper dem i kvarten. Nåväl, det återstår att se. Fem matcher kvar innan LHC:s första slutspel!
