Landslagsmännen sänkte MIF
Nyblivne landslagsmannen Tim Eriksson, assisterad av Johan Franzén, satte 3-1 i tom bur med halvminuten kvar av matchen mot MIF och punkterade därmed en jämn, tråkig och slarvig match.
Franzén klappar om Eriksson efter matchavgörande 3-1.
Matchens store gigant var finske landslagsmålvakten Norrena i hemmakassen. I andra perioden räddade han sitt lag från baklängesmål, någonting som visade sig enormt viktigt i den jämna matchen. Men, den första perioden ägdes av hemmalaget Linköping. MIF var ändå med och lekte på isen, spelade taktiskt och hopknäppt, sarg ut i mängder. Framåt så var det farligaste läget för gästerna ett skott från blålinjen av Rydmark i helt öppet läge, ett skott som Norrena enkelt styrde undan.
Liket var vaken på returer - men ingen sådan här.
Några mål kom dock inte i den första perioden, trots att Tarvainen "skadesköt" Hadelöv i MIF-kassen och trots att både Felsner och Pihl hade ett par riktigt bra lägen, varav Pihls dragning mitt framför kassen var det allra farligaste. Pucken smet dock utanför kassen, till hemmapublikens stora förtret. Mitten av den första perioden bjöd på två hemmapowerplay, varav det första var klart godkänt och det andra var klart underkänt. Det skiftar snabbt... 11-4 i skott i perioden, något som speglar matchen rätt bra. Ett markant hemmaövertag, men ingen utdelning.
Fotbolls-Felsner? Returen från Hadelöv var lite långt borta...
Pihl hade ett jätteläge framför Hadelöv, men sköt utanför.
Scenförändring i andra
Om LHC var det bättre laget i den första perioden så var förhållandena helt omvända i den andra. MIF hanterade den röriga, hafsiga och slarviga tillställningen bäst och kunde därför skapa ett antal farliga chanser. Den allra farligaste hade Wahlberg, som efter strul från hemmalaget fick i princip öppet mål, men lyckades pricka både stolpen och ribban innan pucken avlägsnade sig från målet igen. Videogranskning följde, för säkerhets skull, men inget mål där.
Norrena agerade räddande ängel stora delar av perioden, men även LHC hade några vassa chanser. Tarvainen höll åter igen på att skadeskjuta Hadelöv med ett slagskott, MIF-målvakten såg ut att lida
riktigt ordentligt efter räddningen.
Målvaktsyrket är tufft - Hadelöv fick rejält ont efter den här räddningen.
Perioden slutade mållös, men denna gång var det MIF som hade skottövertaget med 13-4, något som även det skildrade matchbilden. MIF:s taktiska spel lyckades mot ett LHC som inte riktigt var på hugget och slarvade på tok för mycket stundtals.
Målen kom i tredje
Matchen stod minst sagt och vägde. Det var tur att Norrena var riktigt bra denna kväll, annars hade MIF troligtvis fått första målet och sedan vunnit.
Kvällens hjälte i hemmakassen - Fredrik Norrena.
Matchens första mål kom efter knappt åtta minuter. LHC hade fått en ganska billig utvisning med sig och i det powerplay som gavs kunde måltjuven Felsner sätta pucken i nät bakom Hadelöv. Inte helt logiskt sett till matchbilden, men mål förtjänar man inte, mål gör man. Strax efter klarade LHC ut ett boxplay-läge och kunde i stället gå till attack igen och sätta 2-0 efter att Norgren slitit sig loss från sin bevakning och petat in pucken i kassen.
Målskytten Norgren klappas om efter 2-0.
Åtta minuter återstod av matchen och MIF hade inte gett upp. Stundtals skapade man riktigt bra tryck kring Norrena, som fick jobba hårt. Oftast såg han puckarna som sköts mot honom, men när Lundberg spelade pucken till Valdix i slottet kunde den senare lyfta in en lös puck mot mål. Pucken gick förbi allt och alla, utom målet. 2-1 med fem minuter kvar, matchen fick ordentlig nerv.
MIF jagade kvittering, men kom aldrig ikapp.
När väl reduceringen hade kommit skärpte LHC till sig ordentligt. MIF kom knappt in i anfallszonen, tiden gick och med minuten kvar plockade man ut Hadelöv för att pressa med sex man mot fem. Det visade sig resultatlöst denna gång, eftersom LHC genom Tim Eriksson kunde sätta spiken i kistan med en halv minut kvar, assisterad av Franzén.
Eriksson (dold bakom spelare) satte 3-1 i tom kasse.
Tre poäng - igen
Matchen var avgjord och LHC kunde kamma hem tre friska poäng. I och med segern bröt man också den negativa svit på två raka förluster som man hade med sig i bagaget. Säsongens tredje trepoängare mot MIF innebar att LHC klättrade ett snäpp i tabellen och ligger nu på femte plats. Åtta poäng ner till niondeplatsen, och inte minst hela 15 poäng ner till den hemska elfteplatsen, känns ganska tryggt.
Den svenska landslagstrion ropades tillbaka in på isen.
Hemmaklacken skanderade "in med våra landslagsmän" i flera minuter efter slutsignalen, och till sist dök de också upp och fick ta emot välförtjänta hyllningar. Alla tre (Norrena inte inräknad) var bra i dag och förtjänade uppmärksamheten. Oron fanns före match att Franzén och Eriksson skulle kunna vara lite spända, men den oron var inte befogad. Jyrki Välivaara skadades under matchen, vi lär få anledning att återkomma med information om saken.
Taktiskt MIF, men förgäves
Gästerna gjorde en helt okej insats utifrån sina förutsättningar. Hadelöv var okej i kassen och bland backarna framhölls Lundberg. Framåt var Staal väldigt aktiv, men visade inte prov på det målskytte som MIF skulle ha behövt. Rydmark var ovanligt blek, däremot överraskade Riihijärvi positivt. MIF har ett utsatt läge, men kan med det här spelet, och lite flyt, kriga sig till ett antal poäng i omgångarna framöver. Petrasek skadades under matchen, lite oturligt tyckte Stephan Lund, eftersom Petrasek dessförinnan varit bra i matchen.
Brynäs nästa
På torsdag väntar Brynäs i Gavlerinken. Bättring krävs från LHC, annars lär man åka hem tomhänta. Om nu inte landslagsmännen vill annorlunda, det vill säga...