Nära skjuter ingen tjur
LHC var inte långt borta från att ta poäng hemma mot serietvåan HV71, men föll på målsnöret och förlorade med 5-2 efter två mål i tom kasse. Gästerna behöver på intet sätt be om ursäkt för vinsten, men det kunde mycket väl ha slutat annorlunda.
LHC jublar efter 1-0, men förgäves.
Annorlunda, ja. Det kommer även den här matchrapporten att bli, då jag tänker vara mer översiktlig än vanligt och istället bjuda på fler bilder.
Pelle Eklund gör (som alltid) poäng, här sätter han 1-0.
Sett till sin helhet var matchen ganska jämn, med ett effektivare HV71 som vann på sitt taktiska spel och lite flyt med psykologiskt viktiga mål. Gästerna inledde matchen bäst, därför var det lite oväntat att Per Eklund drog in 1-0 efter en tekning med fyra minuter spelade. Detta fick LHC att vakna till ordentligt och laget dominerade de följande tio minuterna och skapade många chanser mot Liv i HV-kassen.
Hemmamålvakten Sperrle fick använda plocken flitigt.
Inga fler mål gjordes från LHC:s sida i första perioden. Domare Danielsson tappade matchen efter fem minuter och höll ojämn nivå gällande utvisningar. Nog sagt om honom, han fick ingen avgörande betydelse för matchutgången.
Hemvändande proffset Olausson verkade inte särskilt spelsugen just här.
Stefan Liv i gästernas kasse växte till en jätte under matchens gång. Här spänner han ögonen i Jakob Karlsson, som är på väg att avlossa ett skott.
Ingen konventionell målvaktsstil - men den fungerar bra.
Med halvminuten kvar av perioden gick HV till attack, och Skröder blev rejält fasthållen och upptryckt. Tyvärr fick han fram pucken till en fri Kalle Sahlstedt, som ostörd fick finta bort Sperrle innan han satte kvitteringspucken snyggt i nät. Snöpligt, men kanske inte helt orättvist. Psykologiskt tungt mål, i vilket fall.
Mer damfotboll
I dessa damfotbollstider så hyllades Kentys damlag i första periodpausen. Laget har ju som bekant åter tagit sig upp i Allsvenskan, månne för att stanna denna gång?
Kentys damer fick välförtjänta hyllningar i pausen.
Andra perioden blev sedan LHC:s. Laget var bättre i det mesta och skapade vassa chanser framför Liv, som vägrade att kapitulera.
Exempel på ett av många LHC-lägen som Liv klarade.
Ledningsmålet kom ändå i powerplay efter drygt halva perioden när Peltola från nära håll drog till med ett snärtigt handledsskott i Livs plockhandskryss. LHC hade bud på fler mål, men 2-1 stod sig i fem minuter innan HV fick ytor i en kontring och Niskanen bakifrån fick komma i helt fritt läge. Sperrle gick ned aningen tidigt och Niskanen lobblyfte in pucken i högra krysset, 2-2. Helt klart en försvarsmiss av LHC, som gjorde att lagen gick till andra pausvilan med lika många mål gjorda.
Detta är någonting LHC behöver öva på: tekningar.
Mardrömsstart i tredje
Sista perioden inleddes i boxplay, ett tillfälle som HV71 utnyttjade till fullo. Gasen i botten mot vilsna LHC:are, diagonalspel från Määttänen till Davidsson, tillbaka diagonalt till Huusko som klippte in 3-2. Vackert klapp-klapp-spel, mot ett sömnigt LHC.
Anders Huusko - HV:s bäste denna kväll.
Efter ledningsmålet fanns bud på fler mål, åt båda håll. Daniel Sperrle och Stefan Liv fick göra flera bra räddningar och på så sätt motivera sin lön.
Salo-inspirerad räddning av Sperrle.
Med fem minuter kvar började LHC jaga mer frenetiskt, och lyckades också få in kvitteringspucken till 3-3, eller? Videogranskning krävdes, för varken jag eller Danielsson kunde se vad som verkligen hände. Efter en lååång väntan kom beslutet.
"Jag kan flyga, jag är inte rädd"? Nej, Danielsson signalerar wash out.
LHC fick sina lägen, inte minst när HV klantade till det och fick en utvisning för för många spelare på banan med tre minuter kvar av matchen. Sperrle fick då order av Melin att sticka ur kassen vid tiden 18:00, dvs två minuter kvar. LHC spelade sisådär, tiden gick och Sperrle stack ur kassen, vilt hojtande för att få uppmärksamhet och få in en utespelare som inte satt och sov.
Samtidigt, vid offensiva blå, tappade Felsner bort pucken och den alltid duktige Johan Davidsson fick sätta pucken i tom kasse. Än var det inte kört, powerplay och två minuter kvar. Men, det ville sig inte. Tveksamt spel, för viljelöst och slappt, och HV kunde sätta även femte pucken, i tom kasse.
Det vill sig inte
Det är bara att gratulera HV71 till tre poäng denna kväll. Det knyter sig för LHC på hemmaplan, trots stundtals bra spel och tendenser. LHC är i varje fall ett spelmässigt bättre lag i år, det gäller att omsätta det i poäng också.
HV var tamare än jag förväntat mig, med det här spelet borde de inte ligga tvåa i serien. Samtidigt är de taktiskt sluga och effektiva, det räcker långt. HV går till slutspel, men lär inte heller i år ha det som krävs för guld. Det är för klent, på något vis. Men, ett bra lag är det. Ett lag som man inte behöver skämmas att förlora mot.
