Norge-Södertälje 5-4
Efter matchen mot Djurgården sade TV4 "Djurgården-Finland 0-4". Ikväll får de koncentrera sig på LHC:s norrman istället, Martin Knold gjorde nämligen hela tre mål när Linköping besegrade Södertälje efter förlängning.
Jussi Tarvainen och Thomas Johansson jublar efter avgörande 5-4.
Hemmapremiären i Elitserien 2003-2004 är avklarad. Det blev precis så tufft som vi hade förväntat oss på förhand, men det var sannerligen en underhållande match. Redan innan nedsläpp var det bra drag på läktarna, både från hemmaklacken och gästande Blue Lightnings som hade letat sig till Stångebro. På hemmastå bjöds det på tifo i form av mängder av tvåpinnsflaggor, det lär ha sett bra ut från andra sidan.
Hemmadominans i första
Direkt från start trampade LHC gasen i botten och tog tag i spelet. Hög intensitet, bra samspel och vilja präglade inledningen, varför det inte var särskilt konstigt att LHC tog ledningen med 1-0 efter blott tre minuters spel. Den normalt måttligt målfarlige Martin Knold hade smugit sig upp från sin backplats och fick pricka in sitt första mål för säsongen.
LHC fortsatte bra, men åkte på en tvåminutare och SSK fick spela powerplay. I en och en halv minut såg spelet ganska beskedligt ut, men när lagkaptenen Popovic sköt utanför Norrenas kasse studsade pucken turligt fram till Törmänen som fanns på plats och kunde skjuta in kvitteringen i halvöppen kasse. Inte särskilt välförtjänt i det läget, men mål var det.
Wanhainen - SSK:s räddare och bäste spelare
Hemmalaget tappade inte modet efter kvitteringen, utan fortsatte att dominera tillställningen. LHC radade upp jättelägen i anfallszonen, men kvällens gigant i SSK-kassen, Rolf Wanhainen, var omutlig. Den ena otroliga plockräddningen följdes av den andra, varefter hans benskydd var i vägen. En Wanhainen i den här formen sniffar på landslaget, helt klart. LHC ägde första perioden och kunde ha lett med åtminstone två mål om inte Wanhainen spelat så bra, men resultatet var oavgjort.
Scenförändring
Gästerna vände på spelet efter pausen och första halvan av perioden var helt klart SSK:s. Mer agressivt spel, mer genomtänkt. LHC tappade positioner och såg stundtals virriga ut. Södertälje fick flera gånger åka rakt igenom hemmalaget och kunde ta ledningen efter drygt sex minuters spel då Jörgen Bemström kom med pucken i ett två mot ett-läge och sköt in pucken mellan benen på Norrena. Den officiella statistiken säger att Hagelin var målskytt, men jag är tämligen övertygad om att det var Bemström som stod för läckerheten.
Gästerna surrade kring Norrena som ilskna getingar.
Spelet fortsatte likadant efter målet, SSK dominerade. Intensiteten och tempot i matchen hade sjunkit till en nivå SSK tyckte om. LHC försökte få upp tempot genom att gå ner på tre femmor, men 1-3 kom ändå efter 13 minuters spel. Åter igen var det en sargstuds efter ett missat skott som gav SSK läget och Carlsson fick näta. LHC såg ut som ett slaget lag i det läget, men nu vaknade hemmaklacken till på allvar och fick upp ljudnivån ordentligt. Ingen medgångsklack i det läget direkt och det gav resultat. Reduceringen till 2-3 kom mindre än en minut efter Carlssons mål. Eklund avancerade in i anfallszonen, bröt sig in framför kassen och fick iväg ett bra skott som framrusande Johan Franzén kunde stöta in returen på.
Perioden klart till SSK, som spottade upp sig rejält från första. LHC knappade dock in på slutet och hoppet levde trots allt inför sista perioden.
Mycket kamp präglade tredje
Gästerna fortsatte med sitt taktiska bra spel inledningsvis i tredje perioden. Det såg inte så värst bra ut för LHC, men det ljusnade då man fick spela fem mot tre efter en tredjedel av perioden. Effektiviteten lyste dock med sin frånvaro, eller snarare så lyste Wanhainen med sin närvaro. Storspel, åter igen. Det ska också sägas att han hade bra hjälp från sina försvarare, som höll bort LHC:are, vilket gav Rolf fri sikt och möjligheten att släppa returer utan fara.
SSK höll rent kring Wanhainen.
LHC såg ut att vara på väg in i matchen igen, men en vacker dragning av Bemström vid offensiva blå förbi en LHC-försvarare gjorde att hemvändaren Joakim Eriksson kunde få in pucken i kassen efter en del röra framför densamma. Efter detta mål såg LHC ut att vika ner sig och spelet var inte särskilt hoppfullt till en början, vilket smittade av sig på publiken.
Men, efter femton minuter klev kvällens store hjälte in i handlingen på nytt. Martin Knold, som gjorde blott två mål på hela förra säsongen, satte sitt andra mål för kvällen när han gled in i slottet, fick pucken perfekt från en hårt jobbande Eklund i sarghörnet, och skickade iväg pucken under Wanhainen in i kassen. Hoppet återvände och LHC, sporrade av hemmapubliken, fortsatte att jobba på. Ingen kan påstå att laget vek ner sig denna kväll, till skillnad från så många matcher under förra säsongen.
SSK fick därefter ett powerplay och chansen att avgöra tillställningen, men LHC höll tätt och kunde med mindre än två minuter kvittera till 4-4. Målskytt? Martin Knold, så klart, som därmed fullbordade sitt hattrick! Olika Norge-ramsor avlöste varandra i Stångebro, men matchen var inte slut än. Tredje perioden tog ändå slut, vid oavgjord ställning, och förlängning tog vid.
Pang, pang, Jussi!
LHC fortsatte på samma väg som man styrt in på i slutet av tredje perioden och tog tag i spelet direkt i sudden death. Den annars så duktige Jörgen Bemström drog på sig en utvisning och hemmalaget fick chans att spela fyra mot tre i två minuter. Detta gjorde man med bravur och kom till flera farliga avslut. Jussi Tarvainen fick pucken diagonalt från Thomas Johansson och klippte till direkt, men Wanhainen räddade. Jussi Tarvainen fick pucken diagonalt från Thomas Johansson och klippte till direkt, och matchen var över! Till slut kunde inte SSK stå emot bombardemanget från Tarvainen, som fick dundra in segermålet och säkra två poäng till LHC!
Rättvist, sett till hela matchen
Gästerna Södertälje spelade mer underhållande än vad vi är vana vid och gjorde en, på det hela taget, bra match. Det såg ut som att de skulle få med sig en trepoängare vid ställningen 2-4, men kunde inte knyta ihop säcken. Lejonet slet sig och röt till ordentligt när det som bäst behövdes och kammade hem två poäng.
Den mest framträdande i LHC denna dag var givetvis tremålsskytten Martin Knold. Tre mål. Jag kan lugnt säga att jag stod stolt i min Knold-tröja som jag fick av honom i Ängelholm i våras...
Andra som gjorde bra ifrån sig var Tarvainen, Peltola, Eklund, Johansson och Franzén. Norrena var godkänd, men inte mer. Spelet ser på det hela taget mycket stabilare ut nu än det gjorde under förra säsongen.
I gästande Södertälje var som sagt Wanhainen bäst. Hans kanonräddningar i första räddade laget kvar i matchen och han var en stor anledning till att laget fick med sig en poäng hem i bagaget. Bortaklacken gjorde också bra ifrån sig, ljudmässigt.
