Skåne till Danmark, LHC till Finland?
MIF tog med sig två poäng efter kvällens drabbning i Stångebro, resultat 3-4 efter straffar. Jag, och antagligen många med mig, har en viss lust att flytta till Finland och ta med mig LHC dit.
För tillfället skulle det ju inte kännas helt fel med en stängd liga, eftersom LHC nu är helt sist och i praktiken klara för Kvalserien i och med dagens förlust. Dessutom skulle det ju inte skada att få lite vettiga domarinsatser fler än en gång av fem... men jag väljer ändå att vara kvar i Sverige.
Varför? Jo, stängd liga vill jag ändå inte ha, då försvinner de sportsliga incitamenten för lag att kämpa sig upp, vilket är det centrala i sporten. Nerven i hela spelet försvinner för många lag och det blir inte samma sak. Hockey är hockey! Men som sagt, finska domare vore inte fel...
Pyttipanna
Före matchen halkade jag in som VIP på ett bananskal, tack vare en bekant hos en av dagens matchsponsorer. Jag fick pröva på den i LHC-kretsar välkända pyttipannan, med stekt ägg och rödbetor. Klart okej faktiskt. Tråkigt nog körde jag bil till arenan och kunde således inte njuta av varken starköl, akvavit eller jägermeister... Ett tack till DMSN Linköping från min sida.
Sömnpiller
Jag skulle nog ha behövt alkoholen från VIP-rummet i kroppen i den första perioden, som var fruktansvärt tråkig, tempofattig och tafatt. Spelet var knappt värdigt Elitserien, från något av lagen. Snark!
Försvarsmissar av LHC i andra
Spelet i den andra perioden var snudd på lika bedrövligt som i den första, med tillägget att två solklara LHC-misstag defensivt resulterade i två baklängesmål. Först var det lagkaptenen Thomas Johansson som mystiskt nog inte kunde få stopp på Hannula vid sargen. MIF-spelaren fortsatte ohindrat ner bakom LHC:s kasse, spelade pucken via Peter Andersson till Wahlberg som hade öppen kasse. Försvarsspel? Markering?
0-2 kom efter att Bjarne Hurtig utan några som helst problem blivit omskrinnad innanför egen blålinje, varefter Franz Nielsen kunde sätta pucken bakom en, åter igen, övergiven Sandberg. LHC hade spelet i anfallszonen i vissa stunder, men hade påtagligt svårt att få till några som helst målchanser. Dåligt powerplayspel rakt igenom från LHC:s sida i matchen, att det ska vara så svårt? Reduceringen kom dock i just powerplay, efter en smart passning av Gästrin, diagonalt framför kassen till Kreü som rakade in pucken.
De sista fem minuterna av perioden var okej från LHC:s sida, men de övriga 35 minuterna av matchen så långt var under all kritik.
Vändning i tredje - men
LHC började bra i tredje perioden och tryckte tillbaka MIF ordentligt. I en rörig situation efter fem minuter var jag, och många med mig, fullt övertygade om att LHC kvitterade, men icke! Videodomaren bedömde det tydligen som att det inte var mål. Jag hoppas verkligen att det stämde, men det väcker åter igen frågan varför i hela friden inte bilderna är offentliga. Vad har de att dölja? Vad är de rädda för? Barry Richter var 110% säker på att pucken var inne och att det var mål, likaså var jag... men tydligen icke.
Kvitteringen kom några minuter senare i stället. Woodcroft och Franzén jobbade frenetiskt framför kassen mot en ensam MIF-back, och till slut kunde Franzén få in pucken under Borgqvist, som försökte stöta bort pucken med klubban i samma moment som Frazze sköt.
Stark upphämtning, men det var inte slut med det. LHC fortsatte att trumma på så pass att MIF tog timeout efter drygt halva perioden. Det fick trevlig effekt. En riskabel passning från Gästrin i högra sarghörnet gick fram till Håkansson vid vänstra sargen vid egen blå. Han spelade vidare pucken medelst en elegant långpassning till Eklund, som kom fri från offensiv blå, inte offside. Han gjorde inget misstag när Borgqvist la sig ner för tidigt, utan sprätte upp pucken i nättaket och 3-2 lyste skönt på resultattavlan. Nu levde hoppet på allvar!
Tveksamheter
Efter målet ryckte MIF upp sig, samtidigt som LHC blev lite ängsliga. Med drygt fyra minuter kvar fick linjemannen Ulriksson en minst sagt central roll då han tog beslutet att LHC var sex man på banan, när den inkommande spelaren tacklade puckföraren och den utåkande spelaren stod vid sargen och väntade på att få åka in i båset. Kan Ulriksson vara vänlig att förklara på vilket sätt den senare spelaren inverkade på spelet? Jag uppfattade det uppenbarligen inte som han gjorde. Visst, jag såg inte situationen till 100% och andra har säkerligen andra åsikter, men det konstiga är att det var ett antal minst sagt tveksamma MIF-byten i matchen, men inget resulterade i utvisning. Enbart LHC:s läge. Fyra minuter kvar. LHC i ledning. Suck.
Powerplayet gav givetvis utdelning, Liimatainen sköt från blålinjen och pucken tog på en spelare framför kassen och styrdes in. Suck. 3-3. LHC får skylla sig själva som backar hem, men det är ju bara för typiskt...
Hugg och slag i förlängningen
I sudden death blev tydligen det mesta tillåtet från MIF:s sida. Barry Richter fick ta emot både en crosschecking i ansiktet och en slashing i huvudet från Jesper Mattsson. Ingen åtgärd. Vad f-n höll Ryhed på med? Gästrin trippades långt ifrån spelet och flög in i sargen. Ingen åtgärd. Precis vid slutsignalen för sudden-perioden slashade Norgren Håkanson i bakhuvudet. Klyftigt. Snarare livsfarligt. Det har snackats om att det är farligt att möta Leksand pga skaderisken, men MIF... tja. Ingen mer kommentar.
Inget snack på straffarna
Efter att det käbblats i över en minut om vem som skulle börja straffarna kom man till skott. MIF slog de bästa straffarna och Riihijärvi fick det avgörande målet. MIF fick med sig två poäng, trots massivt skottövertag för LHC. Men, många av skotten var minst sagt harmlösa och Borgqvist hade det egentligen inte särskilt svettigt.
Två dåliga lag möttes. Två lag i botten av tabellen. Det var uppenbart. LHC:s första halva av matchen räcker absolut inte till att klara av en Kvalserie, men andra halvan var klart bättre i varje fall. Imponerande vändning till 3-2, synd att det inte höll hela vägen. Nu är det bara att ladda inför Kvalserien, så är det. Det gäller att komma med 100% inställning och jävlaranamma, annars går det åt pipan. Enkelt.
Ros - och ris
Några i LHC framträdde mer än andra i kväll. Andreas Pihl var bra både framåt och bakåt, som vanligt. Johan Franzén var ett stort utropstecken i kväll, likaså stundtals Gästrin, Holmqvists uppåkningar och Ragges vilja. Ahxner kom in från omklädningsrummet som gubben i lådan efter 1-2-målet och gjorde bra ifrån sig. Undrar vad han gjort egentligen?
Thomas Johanssons defensiv är under all kritik i dag. Framåt vågar han skjuta - bra! - men hemåt... Likaså var Bjarne rundningsmärke ett par gånger. Vasilyev glimrade till ett par gånger, men annars för osynlig i spelet.
Skit i tabellen, Cluben bäst ändå!
Nu gäller det att ta nya tag helt enkelt. White Lions sög i dag, lika mycket som LHC. Det är inte ett dugg konstigt. En klack klarar inte av hur mycket skit som helst... men vi står kvar. Vi kämpar. Vi ger inte upp. Vi ska klara det här.
MIF:s klack på besök i Stångebro var nog den värsta medgångsklacken hittills i år, men vid 0-2 och 3-3 lät de riktigt mycket. Men men... dags att fokusera oss på oss själva nu. Vi ger aldrig upp!
