Södertälje nollade Linköping igen
Ett starkt defensivt spel och ett effektivt offensivt spel banade väg för Södertäljes trepoängare på tisdagskvällen. SSK besegrade åter igen LHC i Stångebro, denna gång med klara 4-0.
Det var egentligen aldrig match över huvud taget i kväll. Redan efter fem minuters spel så hade SSK fått matchen exakt dit de ville, 2-0-ledning som man relativt problemfritt kunde bevaka resten av matchen.
"Igelkottshockey" pratades det om i högtalarna före matchen och det kan nog beteckna det hela rätt bra. SSK backade hem, agerade rörlig köttmur och stack upp i ruskigt vassa kontringar stundtals. Andra stunder backade man hem med pucken bakom eget mål, flera gånger från röda linjen. Avvaktade, drog ned tempot. Dessutom tog de vara på tre(!) powerplay-lägen denna kväll, med imponerande spel i powerplay dessutom. Rörligt, snabbt, passningssäkert. Dessutom alltså rätt effektivt.
Spelet som bortblåst
I hemmalaget Linköping däremot var det inte mycket att glädjas över. Spelet vi såg mot Färjestad sist var som totalt bortblåst. Nu skulle man föra matchen och det gick käpprätt åt ni-vet-vad. Igen. I och med MIF:s två poäng borta mot HV71(man undrar vad de håller på med ibland, 0-5 efter halva matchen), så är nu jag alltmer inställd på en kvalserie. Spelet i dag räcker dock inte särskilt långt mot lagen från Superallsvenskan som kommer rejält taggade till Kvalserien. Nej, skärpning måste till, även om SA-lagen inte kommer i närheten av SSK:s defensiva klass.
SSK gjorde 1-0 och 2-0 på sina två första riktiga skott, det tog bara fyra minuters spel. LHC pressade stundtals och slet frenetiskt ibland, men man skapade ärligt talat inte en enda riktigt ren målchans. Powerplayspelet var fullkomligt bedrövligt, det tog ofta en minut att komma över halva plan. När spelet väl kom in i anfallszonen var det väl stundtals hyfsat och ett par farliga sidledspassningar och direktskott var nära att resultera, men antingen gick pucken utanför eller så var Rolf Wanhainen ivägen. Rolfs fjärde nolla för säsongen, bara att gratulera. Inte en enda insläppt puck för honom i Stångebro denna säsong.
SSK täckte skott
Väldigt ofta behövde dock inte Wanhainen ens rädda pucken, det gjorde hans försvarare åt honom. Väldigt många blockerade skott i kväll, men samtidigt så tar det en bra stund för LHC:arna att komma till skott, så att säga. Det är alldeles för tydligt att skott ska komma och det tar för lång tid.
Jag vet ärligt talat inte om det finns så mycket att skriva om. Matchen var rätt avslagen, spelet gladde inte direkt. SSK:s defensiva tråkhockey må vara poänggivande, men inte är det kul att titta på, frånsett redan nämnda powerplayspel. LHC bjöd aldrig upp till kamp och när Sandberg inte heller var på topp så fanns det inte mycket att göra.
Två bra klackar
Hemmaklacken White Lions börjar bli vana med motgången nu och måste ha beröm för sången och stödet även i motgång. Prövade och hånade supportrar som fortsätter hoppas och drömma om segrar och framgång, men likväl fortsätter när det blåser snålt. Starkt! Att det blev avslaget i tredje har jag förståelse för, det finns gränser för alla. Men, det tog ändå aldrig slut. Tänk om spelet var lika ihärdigt.
Blue Lightnings mäktade med en busslast plus ett antal bilresenärer och antagligen även några linköpingsbor. De gjorde även de bra ifrån sig, även om jag måste vara lite kritisk till deras inledande hata-ramsa. "Cluben åker ur i år" är på sin plats, men efter vissa kommentarer om hat och vissa citat om att älska så känns det lite som att "kasta sten i glashus". Nåväl, de började bra, eggade av två snabba SSK-mål. Efter hand kom de in i en svacka och hördes inte lika mycket, men sista tio minuterna var det föga förvånande riktigt ljudligt, till och med för att vara Stångebro.
Det är alltid svårt att bedöma klackinsatser om man befinner sig i smeten, men extra svårt i Stångebro. Men det var i alla fall mycket, mycket skönt att slippa trummandet från bortastå, något sådant hördes i varje fall inte. En eloge för det! Det gick ju bra ändå...
Domarinsatsen som vanligt
Som vanligt så var domarkvaliteten undermålig. Thomas Andersson var inte särskilt bra, men det hade på intet sätt avgörande betydelse för matchen. Lite trist är det ju... kvällens "Hollywood" stod Peter Casparsson för, då han lekte stuntman vid egen kasse med ett elegant snurr-fall. Kompensationsutvisning deluxe på Umicevic följde.
Casparsson var även inblandad i den mest märkliga LHC-utvisningen, då han, stående i anfallszonen med armarna rakt upp i vädret, blev slagen flera gånger av en SSK:ares klubba blev utvisad för hakning. Jaja...
Målen då?
0-1: Kontring två mot en med Stefan Bemström puckförare på vänsterkanten. Han åkte in mot Sandberg och höll i pucken för passning, men placerade in pucken mellan benen på densamme.
0-2: Powerplay, skott för Gahn i öppet läge framför Sandberg. Han fick väldigt gott om tid på sig att placera in pucken, som gick in trots att skottet inte var särskilt hårt.
0-3: Powerplay igen, målvaktsretur från Sandberg på Popovics skott, där Juha Lind slet sig loss från sin försvarare och enkelt kunde lyfta in pucken i kassen.
0-4: Powerplay igen, styrning(alternativt direktskott) av Peter Larsson en halvmeter framför kassen på passning av Törmänen bakom förlängd mållinje. Såg aningen lättvindigt ut, men det var som sagt från nära håll.
Södertälje mot slutspel - Linköping mot Kvalserien?
Som det ser ut nu kommer som sagt LHC allt närmare kvalspel och tiden blir allt knappare. 12 poäng upp till MIF, sämre målskillnad och nio matcher kvar. Det ser onekligen rätt hopplöst ut... men skam den som ger sig. Jag tror inte Torgny ställer om siktet helt förrän det i teorin är avgjort, även om han också allt mer tvingas inse fakta. Det blir många "måste-matcher" nu.
SSK däremot jobbar uppåt. De drog inte ifrån Leksand, som också vann i dag och bara är en poäng bakom. Sex poäng bakom jagar också MIF, fast de har antagligen större koncentration på att hålla Brynäs bakom sig vid kvalseriestrecket. Det blir onekligen tufft för SSK att nå slutspel, men vem vet, kanske får de "hjälp" av Linköping, som på torsdag möter Leksand? Jag tror faktiskt att både SSK:are och LHC:are håller på samma lag den matchen, trots allt...
Till sist lite spelarkritik
Laget som helhet var rätt tamt i dag, men några få spelare måste framhållas lite. Pelle Eklund var den som kämpade mest och bäst framåt, han försökte få igång övriga. Henrik Andersson var vassast i laget och defensivt var Pihl bäst.
Tim Eriksson försökte och försökte, men lyckades tyvärr sjabbla för mycket. Thomas Johansson åter igen mycket blek, precis som Richter.
I SSK hette försvarsjätten, bokstavligt talat, Peter Popovic, tillsammans med Wanhainen som agerade vägg och extra back. Framåt kan Törmänen, Gahn och Lind nämnas, samt Peter Larsson i powerplay och även Gabriel Karlsson i uppspelen.
Vi kämpar vidare
Det är bara att gratulera SSK till tre poäng, välförtjänta sådana. LHC får fortsätta att kämpa för överlevnaden i högsta serien och behöver allt stöd de kan få. Det kommer de också att få så långt det är möjligt. Supportrarna ger inte upp. Gör laget det?
