Domedagsprofeterna frodas
Så fort minsta lilla negativa nyhet, notis eller artikel dyker upp så kan man ge sig sjutton på att de håller sig framme. Vilka är då "de"? Jo, de som älskar att vrida och vända saker, leta fakta och fiktion, allt för att måla upp det värsta tänkbara scenariot... Domedagsprofeterna.
Det finns alldeles för gott om gnällspikar i hockeysverige, den saken är uppenbar. Det gnälls på allt och alla, ser man saker på ett positivt sätt så får man direkt mothugg. Juniorverksamheten i klubbarna är usel, landslaget värdelöst och föråldrat, svensk hockeys framtid är kolsvart. Gamla storklubbar gör katastrofsäsonger och kommer att åka ur högsta serien, nysatsande klubbar misslyckas fatalt och kommer att gå i konkurs inom ett år och står redan vid ruinens brant... allt går åt helvete.
Detta är den bild som en utomstående person väldigt lätt kan få efter en tids observation, vill jag påstå. Så kallade skandaler till höger och vänster i massmedia, tränare sparkas, ekonomier brakar ihop, domarkåren sågas osv osv. Det fokuseras helt enkelt för mycket på det som går dåligt, fast det kanske är det som säljer? Dessutom är det så att den stora massan av hockeyintresserade är så korkad att de köper allt som skrivs och sägs med hull och hår. Detta späder på processen, eftersom media då får ännu mer att skriva om, eftersom nya dåliga punkter tas fram och de tidigare punkterna får mer uppmärksamhet.
Denna negativa bild är knappast representativ för dagens situation i svensk hockey. Tvärtom, det är bara att öppna sina positiva ögon och se sig runt om i landet. Juniorerna frodas i Frölunda, Djurgården är på väg ur sin "kris" med stormsteg, svenska mästarna Färjestad drar fulla hus match efter match, flertalet elitklubbar bygger om sin ishall eller bygger en ny, nya utmanare som Linköping dyker upp i högsta serien och tar över när gamla klubbar missköter sig, och svenskarna i NHL dominerar som aldrig förr.
Visst finns det samtidigt orosmoln, man ska inte inbilla sig att det är en idyll vi befinner oss i. Vi kan inte räkna med att få fram en ny Foppa eller Lidström varje säsong eller förvänta oss att den ekonomiska situationen för alla klubbar alltid är på topp. Detta, och andra problem, måste man givetvis få uppmärksamma, men det är frågan om hur man uppmärksammar dem.
De konstruktiva kritikerna dränks i alla klagomål från domedagsprofeterna och blir tyvärr en del av den massa som betraktas som negativa människor. Detta är inte särskilt nyttigt, för negativ kritik är bra, om den är konstruktiv. I så fall kan man nämligen få tips och idéer om hur man kan åtgärda de problem som tas upp! I dagsläget så får de som ger konstruktiv kritik ofta mothugg från många av de få positiva tänkare som finns, eftersom de som kommer med negativa påpekanden betraktas som gnällspikar redan från början.
Så, min vädjan till er alla är: tänk. Jag vet, detta låter naivt, men likväl så vill jag få ur mig dessa ord. I min naivitet tror jag att åtminstone någon läser detta och kanske tänker till lite extra nästa gång, och i så fall har jag lyckats med att bidra med ett steg i rätt riktning.
Ni som försöker se saker positivt; försök att läsa och lyssna ordentligt på den kritik som ges. Är den konstruktiv? I så fall är det bra. Är det rent gnäll så varsågod, käfta emot. Fortsätt samtidigt att betona de ljusglimtar som finns, hitta de positiva trenderna och tankarna!
Ni som ser saker negativt; försök att komma på en lösning på problemet innan ni börjar klaga. Att sitta och enbart gnälla på något som är fel leder ingen vart. Man kan inte räkna med att folk ska ta till sig negativ kritik om den inte är konstruktiv och således blir ingenting bättre, snarare värre, eftersom det skapas irritation. Domedagsprofeter har inte mycket att hämta i en debatt.
Länge leve den konstruktiva kritiken!
