LHC besegrade Brynäs i tät fight
Linköping besegrade inför en fanatisk hemmapublik bottenlaget Brynäs med rättvisa 5-3 efter en tät och tuff match med många utvisningsminuter.
Denna kväll väntade ett mycket viktigt möte, ett så kallat sexpoängsmöte. Elitserien så här långt är mycket jämn, frånsett de fyra främsta lagen som dragit ifrån. Sex poäng skiljde LHC och Brynäs åt, nu är skillnaden nio. Större delen av en hyfsat full Stångebrohall fick möjlighet att skrika ut sin glädje vid slutsignalen.
Paralyserad första period
Första perioden var... konstig. LHC fick omgående ett powerplay och pang, så satt 1-0 inprickat av Gästrin, efter en retur från den i kväll i övrigt utmärkte Jamie Ram i brynäskassen. Kors i taket, mål i numerärt överläge! Matchen hade knappt kommit igång, och snabbt kom nästa powerplay, denna gång för Brynäs. LHC:s box tappade markeringen på bortre stolpen och det såg vakne Björn Danielsson, som med en elegant diagonalpuck serverade Peter Nylander som hade öppen kasse att sätta kvitteringen i.
Spelet var rörigt, hafsigt, oorganiserat och småfult. Mycket "riktigt" så kom nästa mål till på ett konstigt sätt, nämligen via benet på Henrik Andersson efter Stefan Petterssons lyftning mot mål. "Tåta":s glädje visste inga gränser då han jublade upp mot White Lions. Efter detta blev LHC:s spel än mer osäkert och junioraktigt. Fumligt i egen zon, virrigt och så gav man bort pucken stup i kvarten... Sjabbel gav också mycket riktigt 2-2 efter att Niklas Anger bjudits på ett friläge från blå och snyggt fintat bort Sandberg. Förvånansvärt att ingen time out togs från LHC i första perioden. Spelarna var praktiskt taget paralyserade och folket på läktaren om möjligt än mer paralyserade. Vad var det här? Perioden förflöt och en mycket hafsig förstaperiod borde nog trots allt vunnits av hemmalaget, men bjuder man på lägen så får man skylla sig själva.
Brynäs vaknade till
Inledningsvis i andra perioden ryckte Brynäs upp sitt spel från första perioden. Micke Sandberg sattes på prov och LHC-försvaret såg stundtals rejält virrigt ut i egen zon. Anger & Co snurrade hejvilt, men fick inte utdelning. Hemmaklacken vaknade till ordentligt och efter hand flyttade LHC upp sina positioner, turligt nog. Viljan såg ut att vara större hos hemmalaget och mycket riktigt gav just viljan ledningsmålet efter 14 minuter. Pelle Eklund fick pucken i mittzonen, tog fart och skulle bara fram, inget snack om det! In i zonen, mot mål, skyfflade iväg pucken in i röran framför Ram, där Felsner petade till pucken och satte 3-2.
Bara ett par minuter senare var det dags för EFG-kedjan att få utdelning igen. Ram hade tidigare briljerat med ett par plockningar på skott från LHC, så det var uppenbarligen vettigare att "gröta" in pucken. Eklund snurrade längs sargen bakom mål, upp längs kanten och slängde in en puck framför mål. Vem fanns där, om inte åter igen Brian Felsner?! Jojomen, snacka om måltjuv... En välförtjänt ledning tack vare viljan, men hade Brynäs fått hål på Sandberg i början av andra hade det sett helt annorlunda ut.
Tryck i tredje
Det som karaktäriserade Stångebro i tredje perioden var faktiskt publiken. Ett oerhört tryck direkt från nedsläpp. Växelramsor höll igång mer än halva perioden, effektiv tid, trots att Brynäs fick in en reduceringspuck i powerplay, efter en rejäl kalabalik framför LHC-kassen. Roger Kyrö noterades för målet. Livet från läktarna fortsatte i stort sett på samma sätt och det blev ju inte sämre av att LHC bara minuten senare återtog sin tvåmålsledning på kontring. Stefan Pettersson och Henrik Andersson kom i hög fart och den förstnämnde flippade pucken i sidled till Tåta, som klippte till direkt, inget snack. Pang i närmsta krysset bakom en sidledsförflyttande Ram och jublet visste inga gränser.
Ett par minuter senare fick LHC ett powerplay. I detta dunkades Magnus Gästrin ner två gånger av en brynäsare, först med en crosschecking i nacken, därefter en crosschecking i ansiktet på en halvliggande Gästrin. Vinnerborg stod en meter därifrån och närapå hjälpte Gästrin upp på skridskorna igen, men det var tydligen inget regelvidrigt... Däremot, när Johan Bülow strax efter fick in en, som jag tyckte, klockren tackling, då blev det minsann matchstraff, efter att Petré fått blodvite från ansiktet. Det mystiska var att Vinnerborg stod nära och först inte ens dömde utvisning(armen var nere), men helt plötsligt var det nu matchstraff. Jaja, vad ska man säga...
Brynäs fick chans att reducera i ett nästan fem minuter långt powerplay, men LHC höll tätt utan större svårigheter. Sandberg fick öppna skott emot sig och tog allt. Publiken sjöng LHC mot slutsignalen och de stående ovationerna sista minuten var välförtjänta. Tre poäng! Tre viktiga poäng!
Eftersnack
Ingen vacker hockey, men tre poäng. Det är det viktigaste från dagens match. Kul att Tåta fick lyckas, det är han värd efter allt slit, skoj att han tog chansen! Annars var det bakåt mycket hafs och slarv första halvan av matchen, men den andra halvan var klart bättre. EFG-kedjan som vanligt lysande, även skoj att se Pettersson i dag.
Brynäs gubbar såg trötta ut. Janne Larsson uträttade inte mycket, förutom snack med Vinnerborg och vistelser i utvisningsbåset. Bäst denna dag var Ram, med ett antal strålande insatser, bra var även Danielsson, Anger och Nylander.
Bortaklack fanns det, de hördes lite vid 1-1 och 2-2, då Brynäs gjort mål, men inte mer. Första perioden var årets sämsta från White Lions, men den tredje höll mycket hög klass. Fortsätt så! "Sämre än Leksand" sved förhoppningsvis lite hos Brynäsarna... ;) Nejvars, Brynäs ska inte skämmas för sin insats, men det rätta flytet fanns inte. LHC vann rättvist och fick tre viktiga poäng, som sagt. Nya tag på lördag i Göteborg!
