Djurgården besegrades i premiären
Traditioner är till för att brytas, brukar det heta. LHC brukar av tradition förlora premiären, men icke sa Nicke, inte denna kväll. Då slutsignalen ljöd i en ljublande Stångebro ishall visade resultattavlan härliga 3-0.
Förväntningarna var högt uppskruvade inför matchen, massor av snack om Linköpings "hårdsatsning" och tokköpande av spelare. Nu var det "upp till bevis", enligt media och s.k. "experter". Nog bevisade man sin kvalitet alltid!
Köerna var långa utanför ishallen, tyvärr var kösystemet mindre genomtänkt och onödig irritation uppstod på vissa håll, men över lag var stämningen mycket god. Det var ju äntligen dags för hockey igen! När iskrigarna tog isen i besittning för uppvärmning så kom rysningarna... äntligen! White Lions TIFO-grupp hade gjort ett utmärkt jobb, sittplats hade traditionellt "kartong-TIFO" och nytt för denna gång var de långa plastremsor i blått, vitt och rött på ståplats. Mycket effektfullt!
Trevande förstaperiod
Matchen inleddes hafsigt och tämligen oordnat. LHC fick mycket tidigt ett powerplay efter en onödig hakning från Björn Nord, men ett powerplay så tidigt i matchen är svårt att utnyttja. LHC uppträdde väldigt nervöst, det märktes att det var premiärmatch. Å andra sidan så glänste inte Djurgården heller, men fortfarande så var de det bättre laget. Dock lyckades inte gästerna utnyttja de powerplay-lägen som gavs i mitten av perioden. I stället så glänste Sandberg i kassen, han var riktigt suverän denna kväll.
Gästerna skapade ett par ruggigt vassa chanser, den största var ett friläge från blålinjen i powerplay(!), då Sampan mycket följsamt avvärjde dragningsförsöket från djurgårdaren. En mållös första period där LHC-spelarnas nerver var utanpå kroppen. På läktaren var känslan "puh"... det bådade inte gott inför andra perioden i det läget, men oj så fel känslan var...
Andra perioden bjöd på mål...
...och det omgående! Sittplatsarna hann knappt sätta sig ner innan Gästrin jobbade fram pucken ur sarghörnet till en helt fri Thomas Johansson som tog några skär in i slottet och drog på sig två spelare samt målvakten innan han iskallt passade pucken parallellt med mållinjen till en sopren Myran Gustavson som hade totalt öppet mål. Årets första mål i Stångebro var ett faktum, publiken formligen exploderade av lycka! All den hockeyabstinens, frustration och saknad som infunnit sig under sommaren förvandlades till ett gigantiskt "JAAAAA!!!"...
Djurgården skapar flera farliga lägen, men Sampan har både tur och skicklighet och kan avvärja allt. Fredda Johansson fick ett friläge, men tyvärr resultatlöst. Något som nu på allvar utkristalliserar sig i matchen är LHC:s backspel. Pihl dominerade totalt, Ahxner tacklade(!!), Knold täckte skott, Mertzig slog öppnande passningar och det såg allmänt imponerande ut. Betänk då att Barry Richter inte ens var med på bänken...
LHC fixade en avvaktande utvisning efter drygt 14 minuters spel. Djurgården slet för att få tag på pucken, men en som slet ännu mer var Stefan Pettersson, han höll i pucken i säkert 30 sekunder och såg till så att LHC skapade tryck. Tim Eriksson tog vid längs sargen och hittade bakom mål Thomas Johansson alldeles ren. Han hade läge att spela in framför mål till Gästrin som såg ruskigt hungrig ut, men TJ promenerade runt själv och fick in ett dragskott till vänster om Gage i djurgårdskassen. Åter igen exploderade Stångebrohallen. Efter 2-0-målet skapade LHC ytterligare målchanser, t.ex. ett 2 mot 1-läge i slutsekunderna. "Musse" lyckades inte sätta dit pucken bakom Gage och blev mäkta förbannad och tog ut sin frustration på plexiglaset innan han försvann mot omklädningsrummet.
En imponerande period av LHC, både att klara av att hålla tätt bakåt, mycket tack vare Sandberg, men också genom mycket bra backspel. Framåt vaknade allt fler. Ragnar Karlsson agressiv som vanligt, Fredda såg på gång ut, Tim Eriksson trixade med pucken osv... Skulle detta hålla matchen ut? Det såg onekligen bra ut, vilken grym scenförändring från första perioden!
LHC trummade på i tredje
Linköping fortsatte på den inslagna vägen och fortsatte sitt friska anfallsspel från andra perioden och det gav snabbt utdelning. Gästrin till Håkanson som med en läcker passning hittade Holmqvist som lägligt gled in från blålinjen och med ett distinkt dragskott satte dit trean. "Upp till bevis", var det... Tredje perioden var en ren fröjd för en LHC:are, det är en av de bästa perioder jag sett från LHC. Djurgården såg tama ut, LHC kontrollerade allt och när Sandberg sattes på prov löste han sin uppgift med bravur. En härlig transportsträcka mot slutsignalen, spelarna var verkligen värda den hyllning de fick av publiken under sista perioden och efter matchen!
Imponerande match i stort
Efter en knackig förstaperiod kom LHC igång alltmer ju längre matchen led. Sandberg var Gud i kassen och tog allt, på ett eller annat sätt. Backspelet imponerade storligen, det verkar som att Pihl har haft tacklingslektioner med Ahxner... Det är synd att klaga på någonting en sådan här dag, men påpekas bör i alla fall att Felsner bara spelade den första perioden och sedan ersattes av Franzén. Inte så konstigt kanske i och för sig, Felsner behöver mer träning för att komma in i tempot, det är klasskillnad på AIK och Djurgården, minst sagt...
Elitseriepremiären är avklarad och som den är avklarad! 3-0 mot Djurgården imponerar stort. Skönt att slippa tjafset om "titta, det går inte att köpa ihop ett lag" efter en match i serien, det låter väl vänta på sig ett tag... oavsett vad som skrivs så besegrades Djurgården. Det är ett styrkebesked.
