Södertälje straffslog LHC
LHC förlorade åter igen på straffar hemma i Stångebro. Denna gång var det SSK som drog det längsta strået.
Jämn förstaperiod
Matchen inleddes i ett högt tempo från gästernas sida. Detta var en av de få gånger i år LHC inte trummat på i anfallszonen från start och i stället var det SSK som började klart bäst. Efter några chanser så arbetade sig dock LHC in i matchen och tog efter hand över i perioden, men de riktigt farliga chanserna infann sig inte. Henrik Andersson hade ett par farliga skott och LHC hade åtminstone ett bra powerplay i den första perioden, men utdelningen lät vänta på sig.
Södertälje spelade smart och släppte inte till så mycket bakåt och det som skapade framåt togs omhand av Mikael Sandberg i hemmakassen. Perioden var fylld av utvisningar för båda lagen, men Rådbjer hade en mycket underlig förkärlek för kompensationsutvisningar, vilket renderade i mycket fyra mot fyra-spel. LHC hade inte riktigt den vilja som krävdes i matchen ännu, det var för mig tydligt att det faktiskt inte gällde så mycket, än. Första perioden blev således mållös, vilket kanske kan betraktas som rättvist.
Målen kom i andra perioden
LHC dominerade skotten i den andra perioden totalt, 16-6. Dock var det SSK som spelade bäst de första två tredjedelarna av perioden och likväl gav det också utdelning. 0-1 kom från Jesper Björcks klubba en bit innanför blålinjen efter en tekning i LHC-zonen. Sandberg var totalt skymd och Björcks dragskott gick ganska enkelt in i högra krysset. Bara minuterna senare kom också 0-2, ett mycket omtvistat mål. SSK-spelare snurrade upp LHC-försvaret rejält och Gabriel Karlsson rundade kassen med pucken. En LHC-försvarare fanns i målgården och Sampan slängde sig dit och räddade mirakulöst öppet mål med plockhandsken. Trodde vi... måldomaren tyckte inte så och målet var ett faktum. Jag har dessvärre inte sett några bilder på målet, men det såg från min vinkel inte ut som att pucken var inne. Nåväl, jag hoppas måldomaren hade rätt givetvis.
Bortaklacken, som tidigare hördes mycket innan matchen och i första delen av första perioden, vaknade nu till liv ordentligt, föga förvånande. LHC saknade även nu den rätta viljan, det syntes i spelet. Det var ingen glöd än så länge. Glöden tändes dock efter hand i perioden och LHC tog mer och mer över spelet. Andra LHC-powerplayet i perioden var även det rätt dåligt, men när väl Peter Casparsson fick pucken på blålinjen och det var folk på mål gick Cappes skott in bakom Wanhainen i gästernas mål efter drygt tre fjärdedelar av perioden. LHC-glöden kom som sagt mer och mer, vilket till slut gav utdelning i form av 2-2 genom Andreas Kreü. Efter ett antal tuffa närkamper framför SSK-kassen kunde Kreü peta in pucken högt bakom Roffe i SSK-kassen. För första gången i matchen visades ordentlig vilja och det var avgörande.
Peter Popovic lyckades göra sig ovän med de flesta i Stångebro denna kväll. Jag tycker inte att han agerade så vettigt i alla situationer och förtjänade delvis hånet från läktarhåll, kanske inte riktigt de proportioner som blev, dock. Matchen tätnade allt mer efter hand och dessvärre tappade även Rådbjer efter hand. Ibland föll han för publiktrycket, ibland ignorerade han saker som var solklara. Som tidigare nämnt gillade han kompensationsutvisningar. OS-domare? Inte med kvällens insats. Oavgjort efter andra perioden var nog ganska rättvist, trots LHC:s skottöverläge. SSK spelade ofta väldigt smart.
Snöplig kvittering igen
Känslorna svallade i tredje perioden och matchen tog nästan karaktär av slutspels- eller kvalmatch. Kurr efter varje avblåsning, idiotgrejer framför mål, hårda närkamper, slag, fasthållningar osv. Första halvan av perioden blev således mycket jämn spelmässigt, då inget av lagen riktigt kom igång efter pausen. Peter Ahola trivdes tydligen i utvisningsbåset, hans tredje tvåminutare för kvällen kom. Det var dock under en utvisning på Jesper Björck som nästa mål kom. Åter igen var det Peter Casparsson som i powerplay fick sätta dit pucken bakom Wanhainen, tämligen rättvist då jag tycker LHC var det bättre laget i tredje, totalt sett. Viljan kom även efter hand i matchen och då steg även "bråknivån".
Tyvärr så fanns det en mindre genial domare på isen även i denna match. För andra matchen i rad tog LHC ledningen med ca fem minuter kvar och för andra matchen i rad kom direkt därefter en utvisning på en LHC:are. Patetiskt agerande, då Rådbjer tidigare släppt mängder av utvisningssituationer(för båda lagen). Helt plötsligt sänks nivån, tydligen. Bara sex sekunder senare kommer då givetvis kvitteringen från Peter Larsson. Tack Rådbjer. Han gör inte mycket bättre ifrån sig då han bara 20 sekunder senare tar en kompensationsutvisning på en SSK:are, vilket ger LHC ett powerplay. Trots några chanser i ett oorganiserat överläge kommer inga fler mål under ordinarie speltid. Buropen vid slutsignalen var riktade mot Rådbjer.
Mållös sudden death
LHC började sudden bäst och en solklar tripping från SSK-håll ignorerades totalt från Rådbjer. Detta var en av de ytterst få gånger saker kastades in på isen i Stångebro denna säsong. Det säger rätt mycket om saken, jag tror inte att någon, varken LHC:are eller SSK:are, kan vara nöjd med Ulfs insats. Skumt nog kom det dock en utvisning lite senare, på "älsklingen" Popovic. Tyvärr blev även den resultatlös. LHC:s powerplay har inte alls varit lyckat spelmässigt på sistone, trots två mål denna kväll. Oavgjort även efter sudden och straffar väntade. Vid slutsignalen blev det rejält kurr mellan bl.a. Franzén och Ahola, som definitivt förlorade fighten, trots att han slängde handskarna. Nåväl, matchstraff för de båda blev resultatet.
Pinsam straffläggning
Man kan fråga sig vad de båda lagens spelare har gjort på straffträningarna. Det krävdes hela 19(!) straffar innan första målet kom. Jukka Tilikainen avgjorde med det enda målet på 20 straffar. Lindqvist hoppade in i SSK-kassen och gjorde det på ett utmärkt sätt och även Sandberg var lysande i straffläggningen. Påpekas bör dock att vissa straffar var rent utsagt usla.
Södertälje knep extrapoängen, men det har ingen som helst betydelse. Brynäs vann i kväll, vilket jag tror innebär att de säkrat sin slutspelsplats. Sex poäng skiljer BIF och jagande lag åt med två omgångar kvar. Nog för att ingenting är omöjligt, men man måste vara realist. Både LHC och SSK lär vara nöjda med säsongen som helhet. Säkrat kontrakt utan kvalspel, vad mer kan man begära?
Mycket tjafs och bök i den senare delen av matchen, som som sagt antog lite slutspelskaraktär. Det är något speciellt med mötena mellan LHC och SSK. Personligen tycker jag det är rätt skoj, både på isen och på läktaren. Den senare matchen blev jag dock besviken på, då Blue Lightnings inte alls infriade mina förväntningar. Kanske beror det på Stångebro ishall, kanske på något annat, jag vet inte. Oavsett tycker jag det är kul med en gästande klack på plats, men snälla BL, lämna den förbannade trumman hemma nästa gång. Ni klarar er utmärkt ändå.
Måste bara påpeka att LHC är hårt skadedrabbar och med tanke på detta gör en storartad insats. Bra jobbat gubbar, tack för en härlig säsong!!!
