Fjärde raka för LHC mot SSK
Fjärde raka segern mot Södertälje för LHC i Scaniarinken i kväll. Det satt dock hårt åt och LHC fick slita hårt för poängen, speciellt i första perioden.
OBS! Kortversion av rapporten på lhcfans.com
I den första perioden var det mest skönspel från SSK:s sida. LHC såg förvirrat ut, samtidigt som SSK snurrade, passade, dribblade, sköt och missade. LHC drog på sig två utvisningar de första tio minuterna och det gjorde inte saken bättre. En som var bättre däremot, det var Mikael Sandberg, matchens gigant. SSK-spelarna lär drömma mardrömmar om hans plockhandske i natt. Skott på skott avlossades, men pucken satt aldrig i målet, inte förrän efter 14 minuter, då Erik Norbräck prickade in pucken till vänster om Sandberg, efter att pucken gått genom röran framför målet. Förvisso dominerade SSK spelet och var klart bättre, men de fick även viss hjälp av herr Vinnerborg, iförd den randiga tröjan. Inte ens med mina mest objektiva glasögon på mig kan jag påstå att han var godkänd, åtminstone inte första halvan av matchen. 18-6 i skott till SSK, det borde åtminstone varit 3-0 efter den första perioden, men ett lag består även av en målvakt. En del kommentarer jag fått efter matchen är "ni är inget utan Sandberg". Nähä? Inte det... han gör alla mål, kanske? Visst är Sandberg suverän, men han är en del av laget. LHC är inte ensamma i Elitserien om att ha en bra målvakt. I slutet av första perioden åkte Stefan Pettersson på en interference, efter att, kanske, ha kört in i Wanhainen. Det kunde lika gärna varit utvisning på Roffe, men nu blev det en för LHC. Efter matchen var Steffes kommentar "Jag nuddade honom inte". Jag har tyvärr inte sett några tv-bilder, men om nu Steffe missade är Wanhainen värd en Oscar... ;)
Den andra perioden bjöd på betydligt bättre motstånd från LHC:s sida än den första. Till och med powerplayet efter fem minuters spel visade bättre tendenser än de tio senaste matchernas powerplayspel, dock gav det ingen utdelning. Däremot kom kvitteringen strax efter att SSK blivit fulltaliga. Stefan Pettersson tog sig in på högerkanten i anfallszonen, bröt in mot mål och fick pucken till Brandon, som distinkt satte pucken ungefär på samma ställe där Norbäck satte den i första perioden. Halvminuten senare small det till i hemmakassen igen. Åter igen denne Stefan Pettersson i farten. På liknande sätt tog han sig in i anfallszonen, spelade till vänster till vdG, som väggade tillbaka till Steffe, som klippte till och 2-1 var ett faktum bakom ett förvirrat SSK-försvar. Snabb vändning från LHC, imponerande spel av Steffe... och passningen från vdG gick inte av för hackor. SSK fick tämligen omgående ännu ett powerplay och lyckades denna gång utnyttja det. Efter ett ganska dåligt powerplayspel första minuten, så kom ett s.k. flygande anfall från SSK. Efter ett par snygga passningar i anfallszonen så gick pucken på något sätt in i kassen. Jag såg inte riktigt hur, men enligt de som sett tv-bilder så var det rätt turligt. Nåväl, kvitterat var det i alla fall. Tre minuter senare, under ett SSK-uppspel i egen zon så blåste Vinnerborg för en utvisning. Lustigt, eftersom SSK hade pucken, tyckte alla... Convery åkte mot utvisningsbåset, sur och arg. Båsdörren öppnades, men då visade det sig att det inte var Convery som åkt ut, utan hemmaspelaren Andreas Lindh. Rätt komisk situation, då det kändes som om alla hade vant sig vid att det var en LHC-spelare som skulle åka ut... ;) Även detta powerplayspel från LHC var klart godkänt, men ingen utdelning där heller. Andra perioden slutade 2-1 till LHC, vilket får klassas som bra gjort, eftersom man lyckats rycka upp sig efter den måttligt roliga första perioden. Vinnerborg märktes inte alls lika mycket i andra perioden och resten av matchen skötte han sitt jobb som han skulle.
Redan efter några minuter kom nästa boxplay för LHC. SSK spelade bra i powerplay i kväll, men Sandberg var som sagt en vägg. Hans tokräddning då han i luften vände sig bakåt och med klubban räddade ett skott mot ett praktiskt taget öppet mål var fenomenal. Med knappt sex minuter spelade tog Magnus Gästrin tag i pucken i mitten av banan. Efter en del trasslande lyckades han ta sig in i anfallszonen och efter lite röra så tog Ragge tag i pucken. Han svepte iväg ett dragskott mot mål, men det täcktes av en back. Ragge fick så tillbaka pucken och gjorde så ett nytt försök och denna gången satt pucken i nätet bakom en skymd Wanhainen i hemmamålet. I fortsättningen spelade LHC faktiskt rätt smart och säkert, SSK skapade inte alls så mycket som de skulle önskat. 5-4 i skott till LHC i sista perioden bekräftar också detta. Glädjande nog för hemmalaget gjorde dock SSK 3-3 efter 18 minuters spel, tvåmålsskytt Peter Larsson. Stefan Bemström slängde iväg en puck från bakom förlängda mållinjen, som Larsson lyckades tråckla in med en styrning via Sandbergs rygg. Åter igen något turligt, men det har ingen betydelse. Det brukar aldrig löna sig att backa hem, så inte heller denna kväll. LHC ryckte upp sig lite igen efter målet och med lite mer flyt kunde trepoängaren bärgats ändå. Hur som helst, oavgjort efter tre perioder borta mot SSK var i alla fall jag nöjd med.
Den sudden death som följde var en av de bästa sudden-perioder jag någonsin sett. SSK pressade på och spelade bra, samtidigt som LHC hade farliga chanser då och då... mycket underhållande! Inget mål föll dock, så i stället var det dags för straffar, eller möjligtvis slantsingling? ;) Nä då, straffar var det som gällde, precis enligt regelboken...
Två straffmål gav LHC segern. Fjärde raka segern mot Södertälje, börjar LHC möjligtvis bli lite av ett "spöke" för SSK?
Sett till hela matchen var det ett rättvist resultat. SSK dominerade i första, LHC tog över efter hand och spelade smart. En kommentar från en välkänd SSK-supporter löd "Vi har tröga backar normalt sett, men de ser ju för f-n ut att vara rullstolsbundna i matcherna mot LHC". Andra hävdar att LHC hade flyt, men faktiskt får jag anse att det var SSK som hade flyt med sina mål i kväll. 2-1 i poäng anser jag rättvist. I LHC var Sampan strålande och på backsidan får jag faktiskt ta och lyfta fram hela gänget. På forwardssidan var så klart Stefan Pettersson bra, likaså Berndtsson, Convery, Myran, Fredda, Gästrin, Ragge m.fl. Mike Helber vilade, men drog på sig en tiominutare efter första perioden. Skulle vara intressant att veta vad han sa till Vinnerborg, men han hade antagligen helt rätt.
Klackmatchen då? Jo, även där måste jag säga att bortalaget vann, efter en bra kamp. Blue Lightnings hade dock stundtals förvandlats till Northbanks, att döma av användningen av trumman. Inse, den behövs inte, ni kan låta bra ändå! Ingen "vacker" banderoll från BL denna gång och inte så mycket "hat" som det brukar vara i "Templet", även om det kanske inte säger så mycket. Härlig känsla att åter igen stå i en ödslig Scaniarink och få vråla ut sin glädje... jag gör det gärna igen! ;) White Lions gjorde en normal bortainsats denna dag, fyra bussar och massa bilar var tillresta. Till och med sittplats-LHC:arna gjorde ett bra jobb när de väl engagerades av klacken.
LHC är åter igen tar steget över kvalstrecket. Så mycket för den "krisen", Aftonbladet?! Skandaljournalistik, bah!
