LHC utklassade HV 71
"Lillebror" Linköping förnedrade HV71 i deras egen hemmaarena genom att vinna med otroliga 8-0. Dags att tänka över begreppet "lillebror"...
Detta är en kortversion av rapporten på http://www.lhcfans.com
Vi var i Jönköping i god tid före matchen, närmare bestämt en hel timme innan matchstart. Vi gled omkring i arenan och förberedde oss inför matchen. Tredje gången gillt?
LHC vann första tekningen och började bra. HV tvingades slå icingpuck och LHC bosatte sig i anfallszonen. Efter två minuter tacklade Peter Ottosson en spelare vårdslöst, en meter från sargen, och blev utvisad. LHC fortsatte sin press, med några avbrott då HV fick ner pucken till Sandberg. Efter lite spel blev en LHC:are praktiskt taget fri med Liv, som liggande sköt ifrån mot stolpen för att förflytta sig mot puckföraren. Målet flyttades ur sitt läge och Liv blev utvisad för sitt tilltag. 5 mot 3 i 39 sekunder. LHC behövde 34 av dessa för att sätta 1-0. Efter samspel mellan Brandon och Barry i backpositioner så klippte Barry till direkt och pucken satt till höger om en bedrövad Liv. 5 mot 4-spel fortsatte och LHC hann knappt ta tag i pucken innan 2-0 satt. Pettersson bröt in på högerkanten och slog en krosspassning till Matti Ahxner, som praktiskt taget hade halvtom kasse. Han gjorde heller inget mistag och bortasektionen exploderade av lycka. Vilken smakstart! Det var dock inte slut med detta...
Tredje målet väntade inte heller det på sig så länge. Efter 5:48 i första perioden visade tavlan i Kinnarps Arena 0-3, målskytt Fredda Johansson, framspelad framför mål av Myran. Efter denna chockinledning från LHC så vaknade HV till liv och skapade tryck i anfallszon. Följdaktligen fick LHC också en utvisning på Bülow, men LHC redde ut det numerära underläget. Efter knappt tretton minuter tacklades Sahlstedt våldsamt in i sargen av Stoffe Norgren, som tämligen riktigt fick matchstraff för detta. Såg lite olyckligt ut, men så är det ibland.
5 minuters powerplay för HV väntade, oavsett målproduktion. Hemmalaget skapade inga riktigt stora chanser de tre första minuterna och de chanser som skapades tog Sandberg hand om. Med drygt två minuter kvar av Stoffes femminutare åkte Ahxner på en tveksam holding-utvisning och 5 mot 3-spel var ett faktum för HV. Självfallet bosatte de sig i LHC:s zon, men lyckades inte få in pucken. Sampan klarade allt, med både tur och skicklighet. Nu började det ljusna igen efter de avklarade utvisningarna. I spel fem mot fem så kom LHC igång igen. Nu var målet att hålla ledningen perioden ut, till att börja med. Detta klarade Cluben av, trots ännu en utvisning på Bülow.
Andra perioden inleddes också helt okej från LHC:s sida. Fruktade en anstormning från HV, men den uteblev nästan. I stället kom underbara 4-0 efter precis fyra minuters spel av perioden. I en tilltrasslad situation framför HV-målet slängde sig Liv på isen på något sätt och trodde att han hade pucken under sina benskydd, liggande platt på rygg. Så var nu inte fallet, utan i stället kunde Fredda putta till pucken så att Kreü fick chansen att sätta pucken i tom kasse. Vilda protester från HV-håll, men reprisen visade tydligt att pucken låg fri och inga konstigheter försiggick. Detta var i och för sig inte riktigt sant, för i Stefan Livs axel pågick något ovanligt. Liv låg kvar efter målet och detta berodde inte på att han surade, utan att han hade ont. Efteråt visade det sig att nyckelbenet gått av och Liv blir borta i minst 5-6 veckor. Tufft avbräck för HV, onekligen. Ska man se någonting positivt i skadan så är det väl att Sampan kanske får chansen i landslaget. Tråkigt med skadan, givetvis. In kom i stället Bosse Ahl och han skulle inte direkt få någon smakstart.
Efter tre minuter på isen drällde han med pucken bakom eget mål, vilket resulterade i att Kreü kunde ge Myran öppet mål. 5-0 var ett faktum. Tro nu inte att HV var totalt utspelat, även om det kan låta så. Man hade flera frilägen, men målvaktsfantomen Sandberg tog verkligen allt. Ett friläge räddade han med plockhandsken, varefter pucken flög långsamt i en båge mot målet. Dock bestämde den sig för att besöka stolpkrysset och dimpa ner utanför målet. Ett annat avvärjde han med en "split" och ett tredje med klubbhandsken. HV 71 hade verkligen en hopplös uppgift i dag, puckuschlingen ville inte in i kassen. Å andra sidan hade ju även LHC massa målchanser som Bosse Ahl avvärjde, så ställningen efter halva matchen skulle kunna ha varit 3-8 eller något i den stilen. Efter drygt halva perioden kom så i alla fall nästa LHC-mål. Pelle Eklund krosspassade framför mål till Brandon, som i tom kasse kunde sprätta in 6-0. HV skapade åter igen lite press någon minut, men åter igen var det LHC som gjorde mål. Efter 17 minuter satte Ahxner sitt andra mål för kvällen, och det andra i serien. Osannolika 7-0 var helt... ja... otroligt. Nu började sittplatspubliken i Kinnarps att bege sig hemåt på allvar. Tidigare hade någon enstaka rest sig och gått, men nu var det en ström av folk. 14-11 i skott i perioden. 0-4 i perioden. Osannolikt var ordet, men LHC spelade oerhört bra och skapade ruskigt mycket chanser. Även på läktaren var det ruskigt bra. NBS trummade på som vanligt, men hade inget bett, undrar vad det berodde på. Hur som helst fortsatte de under andra perioden, vilket de ska ha lite beröm för. White Lions och bortasektionen å sin sida förde ett jäkla liv, kanske inte så konstigt, men likväl noterbart.
Dags för spel, period 3. Perioden som helhet var rätt avvaktande från båda lagen, däremot var det ett jäkla liv på läktaren. Bortaklacken fick med sig de tillresta LHC-fansen på sittplats, och säkerligen några andra, bland annat i "hela hallen"... Mäktigt, speciellt då NBS trumma tystnade vissa stunder. Kinnarps var sig inte likt utan trummandet och det var så mycket härligare utan... Nåväl, efter tre minuter åkte Barry på 2+2, men HV såg inte särskilt inspirerat ut att anfalla så mycket och powerplayet får betecknas som lamt. Efter 11 minuter drabbade Ragnar Karlsson och Ratislav Pavlikovsky ihop och åkte båda på matchstraff. Som sagt så var tredje perioden inte så intensiv, men vad spelade det för roll när Cluben ledde med 7-0??? Inte ett dugg... Efter halva perioden fick Torgny Bendelin på sig en lustig huvudbonad i båset. Det var tydligen en fårskinnsmössa som spelarna skrattat åt tidigare och som han lovat att ha på sig i båset om LHC ledde mot HV med tio minuter kvar. Mycket söt var den... eller något i den stilen. En annan härlig sak som Torgny bjöd på var det han skrev på sin taktiktavla. "Hej White Lions" stod det på den och han visade gladeligen upp den för kamerakillen. Jumbotronen visade upp bilden och ännu ett jubel utbröt i bortaklacken. Det är underbart att känna uppskattning från spelare och ledare. "Vi älskar Torgny" kom som svar... Målskyttet var ännu inte avslutat för dagen. Stefan Pettersson fullbordade kvällen med sitt 8-0. Åter igen frågade vi oss själva om vi drömde. Det gjorde vi inte. LHC hade vunnit mot HV med hela 8-0. Jag tjatar, men vid ett sådant här tillfälle är det befogat. Detta är något man får uppleva en gång i livet, om man inte har en oerhörd flax och lyckas uppleva liknande saker fler gånger. Vad ska man säga? Jag citerar åter igen Aftonbladet.se: "Världsklass är inte att ta i."
