LHC vann åter igen mot SSK
Mikael Sandberg gjorde ytterligare en lysande insats och bidrog starkt till att LHC kunde besegra Södertälje för andra gången i år. Denna gång krävdes det dock straffar för att avgöra det hela. LHC vann till slut med 3-2 efter att Per Eklund satt sin straff och Sandberg räddat tre SSK-straffar.
Observera: Detta är en kortversion av den som finns på http://www.lhcfans.com/ !!!
LHC befann sig i en ytterst prekär situation på backsidan. Endast fem(!) backar spelade denna dag. Övriga backar är skadade eller sjuka. Snälla nån, nu måste väl ändå de sovande personerna i LHC:s ledning inse att något måste göras! Förvisso kan vi ju hoppas att några backar kommer tillbaka under uppehållet fram till torsdag, men trots det behövs nytt folk. Vakna! De backar som spelade gjorde ett bra jobb, det ska sägas redan nu.
Inledningen av matchen var bra från LHC. Södertälje har en tendens att inte vilja föra matcher i Stångebro, den tendensen höll i sig även i dag. LHC kunde ta ledningen redan efter 4:35 då Brandon Convery och Pelle Eklund samspelade så pass väl att Brandon kunde styra in ett skott från Pelle, mellan benen på Roffe Wanhainen i bortamålet. Den närmaste stunden var avvaktande, men därefter tog SSK över spelet och hade en väldig press i mitten av perioden. Cluben redde ut det hela, mycket tack vare Sampan som med tur och skicklighet fredade sin målbur från ovälkommet besök. LHC:s powerplay var inte särskilt lysande i dag heller, dock var det ett fall framåt jämfört med förra matchen. 1-0 efter första perioden kändes inte helt rättvist, men det är målen som räknas. SSK störde LHC väldigt högt upp i banan och satte hög press på puckförande back. Detta är uppenbarligen effektivt, Luleå gjorde likadant. Detta är något som man borde fundera på att hitta lösningar till. Snabbare spel i egen zon till exempel och inte så mycket drällande med puck...
Andra perioden tillägnades vår randige vän på isen, eller snarare, han tillägnade den åt sig själv. Domaren för dagen, Marcus Vinnerborg, hade gjort ett bra jobb i första perioden och knappt märkts alls. Det skulle förändras drastiskt i den andra. Han ville vara med och leka på högsta(lägsta?) nivå. Först fick Fredda en 2+2 för high sticking, inte så mycket att säga om tror jag, i och med att SSK-spelaren blödde. Däremot åkte även Knold ut knappa minuten senare för en tämligen mesig putt i ryggen, rubricerad cross-checking. Grattis SSK, ett fem mot tre-powerplay. SSK tackade Vinnerborg och förvaltade detta på allra bästa sätt, nämligen mål. Ett mycket vackert sådant, dessutom. Jesper Björck diagonalspelade vid blålinjen till Stefan Bemström som i sin tur laddade för skott. Skottet avlossades dock inte, utan i stället kom en genial passning tvärs över zonen till Lind som enkelt kunde lägga in pucken i tom kasse. LHC redde sedan ut resten av Freddas utvisningstid, även om det var väldigt nära 1-2 vid flera tillfällen, till exempel då pucken gick mellan benen på Sandberg, men utanför. Massor av utvisningar följde. Generellt sett agerade domaren "fegt" och plockade ut från båda lagen, utom då en av linjedomarna(bravo!) uppmärksammade honom på vad som egentligen skett mellan Helber och Jörgen Bemström. Det blev då i stället 2+2 min för SSK:aren och 2 min för Mike. Detta hjälpte föga, eftersom LHC inte har ett fungerande powerplay just nu. LHC gjorde 2-1 genom Mathias Ahxner efter halva perioden, men det dömdes bort. Antagligen berodde detta på spelarhögen i målgården, men frågan är vem som var anledningen till att spelarna befann sig där. Jag är inte alls säker på att det var korrekt att döma bort det, för mig såg det ut som en kampsituation som resulterade i mål. Tyvärr är det inte jag som dömer! ;) Ahxner räddade sedan ett givet mål för SSK, då han rensade bort pucken framför det egna tomma målet efter att Sampan tappat pucken efter ett SSK-skott.
Frågan var nu om vi åter igen skulle få se hockey i den tredje perioden. Det anser jag att vi fick. I stället för kamp var det spelet som fick avgöra och då var inte LHC sena att göra mål. Hemmalaget snurrade länge och väl i anfallszonen och till slut kunde Stefan Pettersson, som så många gånger förr, snurra in framför Wanhainen och avlossa ett skott. Pucken studsade in via Roffe och 2-1 var ett faktum. Det kändes i detta läge rättvist. LHC hade även läge till 3-1, till exempel hade Eklund ett slagskott från "slottet", som Roffe plockade. Wiklander åkte ut på 2 minuter, men det dröjde inte länge innan LHC fick sitt sedvanliga lagstraff för för många spelare på isen. Det var inget snack om saken, solklart sex utespelare på isen. Det händer nästan varje match. Underligt... Nåväl, efter en minut fick så SSK ett powerplay, då man även fick in pucken i mål. Dock hade domaren blåst av långt tidigare, när Sampan hade pucken någonstans i sina benskydd, skulle jag tro. Först dömde Vinnerborg mål, men efter att ha konsulterat video med överdomaren, så dömdes det bort. Hade det godkänts hade det varit droppen som fått bägaren att rinna över för vissa hemmafans. Domaren var inte särskilt omtyckt... Tyvärr så lyckades SSK i stället kvittera strax efter, under en avvaktande utvisning för LHC(törs jag säga en felaktig sådan...). På något mystiskt sätt tråcklade Cannerheim in den andra(?) returen han fick från Sampan och ställningen var 2-2. Resten av perioden blev förhållandevis lugn, men väldigt nervös och spännande. Förlängning var ett faktum.
I denna fjärde period avlossades flera skott från LHC, men inget av dem var riktigt farligt. Det såg ut som en ganska vanlig förlängning skulle jag vilja påstå. Straffläggning fick avgöra matchen. Hemmafansen satte stort hopp till Sandberg och detta skulle visa sig fullt motiverat. Bemström lade första straffen för SSK och försökte nog tråckla in pucken mellan benen på Sampan, förgäves. Pelle Eklund slog första LHC-straffen och som han gjorde det... Han åkte in mot målet med pucken i backhandläge. Det såg lite udda ut, men efter ett par dragningar fram och tillbaka var målet halvöppet och Pelle sprätte upp pucken i nättaket med en backhand. Härlig straff! Peter Larssons straff påminde om SSK:s första och Sampan räddade. Stefan Pettersson var nästa straffskytt. "Han gör en Foppa" sa jag självsäkert till mina vänner på läktaren. Jajjemen... mycket riktigt blev det en alldeles utomordentlig Foppa-straff, frånsett en liten punkt. Pucken gick utanför. Roffe i målet var vääääldigt borta, tyvärr även pucken. Sista straffen slogs av Juha Lind, som sköt över Sandbergs kasse och LHC-segern var säkrad! Åter igen blev Sampan hjälte. Han är ruggig på straffar...
Sett till helheten måste jag säga att jag tycker det var ett ganska rättvist slutresultat. Båda lagen bjöd upp till kamp och hade bud på vinst. Två viktiga poäng till LHC, som nu åter igen kan börja snegla uppåt i tabellen, även om det gäller att hålla ett vakande öga nedåt. SSK å sin sida håller sig kvar i den övre delen av tabellen och nu börjar det väl ändå lukta slutspel?
Nu väntar två långresor för LHC till Timrå på torsdag och Malmö på lördag. Två svåra matcher mot andra lag i samma del av serien. Det är viktigt att få med sig åtminstone några poäng från dessa möten för att hålla ångan uppe och haka på övriga lag. Hoppet om att undvika kvalserien lever...
