LHC körde över AIK i Globen
LHC tog på tisdagskvällen en historisk vinst, den första i Globen. Detta skedde genom 6-1 mot AIK, som inte hängde med de två sista perioderna. LHC fick utlopp både för skottvilja och finlir denna kväll, som nästan kändes som en hemmamatch.
Så här lite i efterhand kommer nu matchrapporten från gårdagens match i Globen. Omständigheter(studier, liv ;) har gjort så att den har blivit försenad, men "den som väntar på något gott..."! Jag sitter fortfarande och njuter av den totala överkörning som ägde rum de två sista perioderna i går.
Det var länge osäkert om det skulle bli resa till Bollen med White Lions, men som tur var så blev det ju det. Tillsammans med tre andra bussar och diverse "löst" folk så intog vi råttornas kula, där det visade sig att "Myran" skulle hyllas före matchen. Rätt ironiskt, med tanke på hur han har behandlats av AIK, mer eller mindre sparkad efter förra säsongen. Ännu mer ironiskt om man tar i beaktande det som skulle äga rum i matchen.
Den första perioden började som så många gånger förr trevande för LHC:s del. AIK verkade piggare och mycket riktigt så åkte LHC också omgående på matchens första utvisning. Den gav nästan utdelning, för LHC. Fredrik Johansson kom sopren med Valley i AIK-målet, men sköt ca 2 cm utanför dennes vänstra stolpe. I stället var det AIK som tog ledningen en liten stund senare, fortfarande i powerplay. Perioden fortsatte i liknande stil, med ett AIK som sköt rätt friskt, men det mesta var plockpotatis för Sandberg. Med några minuter kvar är det så dags för kvällens första "Stefan Pettersson-show". Det räckte inte med ett varv i anfallszonen där han såg till att bli fri framför målet, utan två. Andra gången hittade han rätt, till vänster om Mike Valley.
Känslorna i första periodpausen var rätt lugna. Det hela gick inte så illa, det här var väl LHC:s dåliga period i matchen, hoppades vi. Förresten, måste allt vara så ruskigt dyrt i Globen?!
Oj så rätt vi skulle få! Resten av matchen blev ren utklassning. Det berodde delvis på att AIK för dagen agerade som ett division 1-lag och inte visade någon större vilja. Delvis berodde det givetvis på att LHC spelade som de skulle. Det var bara att fortsätta sitt eget spel och därigenom mala ner AIK. 2-1 kom omgående i andra perioden genom "Tåta", som nu är tillbaka på allvar. AIK skapade lite, men inget som inte Sampan klarade av. 3-1-målet var kvällens kanske vackraste, nästan i gammal rysk klapp-klapp-stil. Mike tog sig in i anfallszon, spelade Convery som i sin tur frispelade Berndtsson mitt i slottet. Denne gjorde inget misstag och skrek liggande bakom målet ut sin glädje. Strax efteråt var det åter igen dags för Steffe att visa upp sig. Pucken gick från Sampan via Richter upp till Steffe vid offensiva blå. Han tog några skär in i zonen och klippte till. Klockrent slagskott i bortre krysset, ribba in. Jag ryser än av ljudet...
Det var riktigt härligt i andra periodpausen. Glädjen sprudlade från alla håll där det stod LHC:are. Folk befann sig i ett segerrus, trots att en period återstod. Dock var det för det mesta realistiska tongångar. "Fortsätt bara som vanligt så går det vägen. Backa inte hem nu!"
Backa hem? Pyttsan... Visserligen pressade AIK på bra i början av tredje, men ingen riktigt stor målchans dök upp. I stället ryckte LHC upp sig gradvis och den riktiga spiken i kistan kom i och med vdG:s 5-1-mål, som var nästan identiskt med Berndtssons 3-1-mål. Denna gången var det Convery till Helber till vdG, som pricksköt in pucken bakom Niklas Bäckström, som bytt av Valley efter den andra perioden. Det kan inte vara lätt att vara målvakt utan ett försvar. Desto lättare var det att vara LHC:are på läktaren. Energin gick nu åt till att försöka få igång övriga publiken i stället för att oroa sig för att tappa matchen. Försöken var heller inte förgäves. Det kändes nästan som hemmaplan i Globen denna underbara kväll. "Vi äger Globen", "hela bollen", "lhc är de bästa" med mera, med mera ljöd härligt. Vi var ca 35 från WL på plats och jag måste säga att vi gjorde ett bra jobb. Det var inte många stunder vi var tysta under kvällen. Däremot tystnade AIK-"klacken" efter första perioden och ramsan "sämre klack än Djurgår'n" måste ha tagit rätt hårt. Så, dags för mer ironi. Vem ville avsluta kvällens målskytte, om inte den hyllade Myran Gustavsson. 6-1 kunde han enkelt slå in i en öppen kasse, efter ett par returer. En fras som dök upp under matchen var "En Myra är fler än fyra gnagare." Myran sysselsatte nämligen ensam fyra AIK:are i deras egen zon då LHC hade en man utvisad.
En härlig kväll i Globen. För icke-LHC:are troligtvis en tämligen tråkig match, då AIK inte bjöd upp till kamp. LHC spelade sitt eget spel och vann mycket rättvist. 10-1 låg närmare till hands än 6-2 de sista minuterna, det säger rätt mycket om AIK:s avsaknad av kämpaglöd. Den första vinsten i Globen var ett faktum.
Just nu slutspelsplats. Inte för att det spelar så stor roll än, men jag hoppas i alla fall att tvivlarna har fått sig en tankeställare. LHC visar åter igen att elitserieplatsen är välförtjänt. Man kan slå vilket lag som helst. Vi får hoppas att förlustsviten mot HV 71 bryts nu på torsdag, då de kommer på besök i Stångebro. Jag vet vad jag tror...
