Vinst för LHC i Scaniarinken
LHC tog i kväll en mycket viktig seger och hänger med i färden uppåt i tabellen. 2-1 borta mot Södertälje var mycket starkt och åter igen heter den store giganten Mikael Sandberg.
Åh gud vad underbart att få komma hem efter en sådan här bortaresa. Det är bara att glida på glädjevågen ett par dagar framåt. LHC tog en mycket värdefull trepoängare och hakar nu på övriga lag i nedre delen av serien. Detta är oerhört viktigt, att inte bli avsågade.
Starten kunde dock ha blivit trevligare. Efter drygt en minut så fick SSK ett 2 mot 1-läge och det utnyttjades på, för hemmalaget, bästa möjliga sätt, nämligen 1-0. Fortsättningen av perioden var inte heller särskilt munter. SSK var det bättre laget och hade flera bra chanser till 2-0, men Sampan spikade igen kassen. I stället så jobbade Cluben upp sig efter hand och kvitterade även med några minuter kvar av perioden. Målskytten hette Michael von der Geest, snyggt framspelad av en iskall Stefan Pettersson.
Andra perioden fortsatte i samma stil. LHC blev bättre och bättre ju längre matchen led och det kändes mycket lovande. Många chanser skapades och långa stunder bosatte sig LHC i anfallszonen. En hel del utvisningar kom och tämligen logiskt så kom nästa mål i powerplay. Den tänkte målspottaren Pelle Eklund klippte till och frälste alla tillresta supporters med sitt 2-1, assisterad av Myran (som vanligt) och Knold. Med 11 sekunder kvar av perioden drabbades LHC av ett straffslag, som Micke Sandberg i målet räddade med sitt högra benskydd. Det spelade ingen som helst roll att returen sedan gick i mål.
Starten på tredje blev en tvåminutare för kvällens backgigant, Barry Richter. Som tur är så har vi Sampan i målet och han var i dag en mycket avgörande faktor. Efter att Cluben rett ut den första anstormningen från SSK i tredje, så tog man åter igen över spelet och 3-1 hade absolut inte varit orättvist. De sista sju-åtta minuterna av matchen blev väldigt avvaktande, men SSK lyckades heller inte skapa några särskilda mängder med chanser och Cluben kunde ta en mycket välförtjänt seger på bortaplan.
LHC har nu tagit poäng i fyra av de fem senaste matcherna och det ser faktiskt bra ut. Svackorna i matcherna blir allt mindre djupa och generellt sätt så höjer spelarna sin lägstanivå. Convery var i dag tillbaka på isen och som vanligt så tekade han utmärkt och hade ett par farliga skott. Dock finns det mer att uträtta för hans del. Barry Richter var suverän på backsidan och även Ahxner gör sitt jobb utmärkt. Sampan måste vara en av sveriges hetaste målvakter just nu och är en viktig kugge. Mike Helber slet som alltid frenetiskt och det var en underbar syn att få se "Super-Mike" smälla på jättebabyn Popovic. Johan Franzén blir bara bättre och bättre och det verkar som om Eklund-Frasse-Myran trivs ihop och de skapar således en hel del framåt och håller tätt bakåt.
På läktaren var det för det mesta fest, men i andra perioden så blev det rätt hatisk stämning mellan White Lions och några s.k. SSK-supporters, som bland annat kastade in en full ölflaska på borta-stå och träffade en person i huvudet. Mindre lyckat... Blue Lightnings hade ansträngt sig ordentligt och tryckt upp en stor flagga som sa "Vita lejon har aldrig funnits". Det luktar avundsjuka, flaggan såg rätt dyr ut! Dock fick hemmaklacken äta upp de orden, då de vita lejonen vann, både på isen och på läktaren. Det var en härlig känsla att stå i en, i övrigt, tom Scaniarink och få hylla Cluben. En stor eloge till Mike Helber, som tog sig ut från omklädningsrummet och tog emot klackens jubel och hyllningar, åter en gång...
Vi är tillbaka!!! Dessutom är vi på gång...
