Glöm slutspelet Luleå
Efter en på alla sätt tam insats hemma mot Timrå, där alla Luleås svagheter fördes upp i ljuset, finns det nu knappast något som talar för att man kan nå slutspel. Timrå gjorde en stabil insats på jobbet och lagets 1-3 seger var helt klart i underkant.
Ändå sedan Kent Johansson tog över Timrå 2002, har laget varit fysiskt starkt, intensivt och allmänt jobbiga att möta för motståndarna. I år är dessutom laget spelskickligare än någonsin och har en närmast perfekt mix av spelartyper i laget, delvis givetvis genom smarta lockoutvärvningar. Det är onekligen en viss skillnad mellan Henrik Zetterberg och Tomas Holmström och mellan Manny Fernandez och Miika Kiprusoff.
Luleå försöker under den första perioden att stå upp mot Timrås fysiska spel, men det håller inte särskilt länge. Timrå får lätt tryck i anfallszon och speciellt backparet Johan Fransson och Johan Tellström gör det mesta fel, mest hela tiden. Yared Hagos är nära ett ledningsmål för TIK efter en snabb inbrytning mot mål, och strax efteråt försöker Henrik Zetterberg samma sak, men misslyckas lite i avslutet även han.
Justin Williams, i ett fåfängt försök att undkomma det oundvikliga, skjuter i stolpen i ett friläge tidigt i den andra perioden och i bytet strax dessförinnan avslutar nye Branko Radivojevic ett liknande läge rak i Kiprusoffs plockhandske. Sedan skulle aldrig LHF vara nära ett ledningsmål i matchen igen.
Väntat mål, väntad målskytt
Jonathan Hedström hade spelat i Luleå igen den här säsongen. Om Luleå hade varit så pass kvicka i vändningarna att man faktiskt gett honom ett konkret erbjudande vill säga. Nu blev det Thomas Koch istället för en spelare som borde ha varit den givna ettan bland potentiella nyförvärv till den här säsongen, vilket bara det är en delförklaring till varför Timrå tillhör toppen av elitserien och LHF botten.
Det är förstås också Hedström som gör matchens första mål i den andra perioden, då Luleå gått bort sig i anfallszon och sedan tappat markering framför mål, vilket gör att Fredrik Modin att spela fri Hedström i slottet, som problemfritt kan direktskjuta in 0-1. Precis som så många gånger förr, blir LHF nu allmänt paralyserade och endast en viss nonchalans från Timrås sidan hindrar ytterligare mål.
Tack och hej
Efter något sorts försök till coachning av Andersson/Hellgren, får Thomas Koch spela center i förstakedjan med Tomas Holmström och Radivojevic i den tredje perioden, medan Jonas Rönnqvist flyttades ned till tredjelinen och ingenting blev egentligen bättre för det, föga oväntat.
Ett mål gör i alla fall Luleå nu, Aki Berg i Timrå åker ut för just ingenting och Jaroslav Obsut får träff med ett direktskott från blålinjen fram till 1-1 bakom en chanslös Kiprusoff. Inte alls rättvist eller väntat, men så skulle ordningen snart återställas också. Johan Fransson dräller sedan direkt med pucken i egen zon, Johan Tellström tittar på och låter enkelt Kent Manderville få slå in en slapp retur från Manny Fernandez, efter något sorts skott av Valeri Krykov.
Två minuter senare igen är det dags för en ny uppvisning av Johan Tellström i hur man inte spelar back, då Per Hallin blåser förbi honom på kanten, trampar in på mål och avslutar med snabbt, lågt skott förbi Fernandez. Antagligen den gnuggande Hallins snyggaste mål i seniorkarriären.
Segt och tamt
Luleå var som sagt aldrig i närheten fysiskt ikväll, och efter 1-3 dog matchen fullständigt, även om Justin Williams försökte med några skott åtminstone. Känslan av total uppgivenhet i LHF var hur som helst påtaglig. Tydligen tog storförlusten mot Södertälje allt av lagets självförtroende, vilket ju bara det säger en del.
Branko Radivojevic gjorde totalt sett ingenting under matchen, ett missat friläge, typiskt nordamerikanska blindpass in mot slottet och allmänt sarghörnsgnuggande var vad den något nedgraderade versionen av Justin Williams kunde leverera. Liksom Williams är Radivojevic skolad i den canadensiska juniorligan OHL, vilket syns, då alla ytterforwards därifrån är stöpta i exakt samma grundmall. En mall som knappast är vad LHF behöver just nu dock.
I övrigt hände något kring JustinWilliams offensivt, medan hans center Jonas Nordquist försvann ur matchen, åtminstone mentalt, efter en ful armbågstackling av Timrås opolerade back Sanny Lindström. En tackling som enligt domaren inte ens var värd två minuters utvisning. Jonas Rönnqvist gjorde ingenting annat än att åka upp med pucken för att sedan tappa den någonstans mellan rödlinjen och offensiv blå. Övriga forwards får ett kollektivt underkänt betyg, en sorglig, idélös och orkeslös massa. Backsidan var om möjligt ännu sämre och Manny Fernandez hade kunnat bytas ut mot Gusten Törnqvist idag och få hade märkt någon skillnad, vilket summerar hans insats tämligen effektivt.
Timrå är en solid lagmaskin, en maskin som dessutom verkligen ville vinna idag. Aki Berg är kanske elitseriens bäste defensive back och Henrik Zetterberg gör ett oerhört jobb i alla zoner. Jonathan Hedström har polerat sitt spel betydligt sedan tiden i LHF, numera är han även en passningsspelare klart över genomsnittet i serien, förutom de bra egenskaper han hade sedan tidigare.
