Viktig seger för Luleå mot AIK

I en föga underhållande match lyckades Luleå slå AIK med matchens enda mål, inprickat av fransmannen Arnaud Briand i den första perioden.

Arnaud Briands mål i mitten av den första perioden kom att bli matchens enda när Luleå mötte AIK. Publiken bjöds inte direkt på någon fin ishockey. Trots att skottstatistiken slutade 35-24 till hemmalaget var de riktiga målchanserna lätträknade.

AIK började bäst mot ett stillastående hemmalag. Bland annat missade Yared Hagos ett friläge, och Luleåbekantingen Thomas Sjögren träffade stolpen. Luleå vaknade så småningom till liv och började skapa lägen mot AIK-målvakten Niklas Bäckström. Man hade en hel del chanser, men endast ett fåtal av skotten träffade mål. I övrigt sköt man mest utanför, och det med råge.

AIK sjönk tillbaka efter sin pigga inledning, och lyckades inte prestera just någonting mer av värde denna match. Det mesta i AIK kretsade kring matchens gigant – Thomas Johansson – som hade enormt mycket speltid denna match. För övrigt var det Johansson som råkade sitta utvisad när Briand styrde in det matchavgörande målet, efter skott från Osmo Soutukorva.

Om den första perioden var bra, så var den andra perioden raka motsatsen. Slarv, stök, bök, hafs och slafs. Perioden sammanfattas nog bäst med en enda lång gäspning.

Slutperioden blev något bättre än mittperioden, men nog märktes det att det inte var två av Elitseriens bästa lag som möttes. Luleå drog på sig två utvisningar under periodens första tio minuter, men trots detta lyckades AIK inte skapa särskilt mycket konstruktivt. Efter att Yared Hagos visats ut för holding med dryga sju minuter kvar av matchen väntade publiken på ett avgörande. Tyvärr visade Ulf Taavola sin bristande coaching med att slänga in en massa defensiva gnetspelare, Patrik Tano bland annat. Givetvis skapades ingenting detta powerplay heller.

Publiken i Delfinen vaknade i stället till liv när de hörde klackens taktfasta ramsor, om ”hej hå, hej hå, mot SM-guld vi gå” och ”SM-guld, SM-guld, SM-guld”. Är det sådant som kallas ironi?

Jonathan Hedström och Mattias Svedberg fick två minuter var för osportsligt uppträdande i slutminuterna. Då passade AIK på att plocka ut Bäckström. Trots spel i fem mot fyra skapade man inte någon riktigt het chans. De flesta puckarna gick till Thomas Sjögren, men denna hade inte siktet rätt inställt i sin före detta hemmaarena.

Sammanfattningsvis finns inte så mycket att säga. Luleå tog tre oerhört viktiga poäng, men trots segern kan man inte slå sig till ro. Det finns stora brister i Luleås spel. Återigen sköt man över trettio skott, och lyckades endast göra ett mål. AIK var förvånansvärt bleka. Man hade matchens bästa spelare i Thomas Johansson, men i övrigt var det lika kolsvart som färgen på deras tröjor. Dessa två lag går en mycket tuff fortsättning till mötes, om de inte rycker upp sig markant.

Robert Andersson2001-10-13 18:44:25

Fler artiklar om Luleå