Analys Västerås en fjärdedel in i allsvenskan: Kan det gå så långt att VIK kan hota Timrå?
Västerås har överraskat de flesta experter och leder Allsvenskan med en fjärdedel av matcherna spelade. Varför har Mats Waltins gäng gått så bra? Gurkburken försöker här analysera lagets prestationer och hur långt detta lag kan gå.
Med små ekonomiska medel har Västerås hittills gjort stora resultat. Sportchef Niklas Johansson har gjort succé under sina två säsonger i Västerås efter flytten från Arboga.
Mats Waltin har också gjort succé med små medel som tränare. Att laget verkar vara det mest vältränade i serien är ledarstaben med Waltin i spetsen förtjänst.
Från dag ett klargjorde Waltin våren 2010 då han tillträdde att han retat sig på att man inte utnyttjar benstyrkan på hockeylags spelare. ”Vi har spelare som tränar upp sina ben i gym och på isen, sedan använder vi inte dem under match utan spelar passivt, det vill inte jag se”, sa Waltin då.
Waltin fick sedan igång ett spelsystem som bygger på enormt hårt arbete över hela isen. Det gick allt bättre förra säsongen, även om passningsspelet aldrig blev bra nog för att utnyttja farten VIK hade i spelet.
Denna säsong, däremot, är passningsspelet och mottagningarna mycket bättre, med bibehållen hög fart och frekvens i skridskoåkningen. Inköp av backar som Stefan Andersson och Thomas Mitell har verkligen hjälpt till att forwards i hög fart fått passningar på bladet.
Power play var något av ett sorgebarn i fjol, VIK slutade nia i den ligan med 17,6 %, i år är den siffran nästan fördubblat till 30,7 %. Box play har legat konstant runt 83 % båda säsongerna.
En sak som VIK också lyckats bibehålla är det enormt starka förvarsspelet. Ifjol hade VIK bäst förvarsspel i serien med 2,3 insläppta mål i snitt och 2,9 mål per match framåt.
I år har man ökat målsnittet framåt betydligt till starka 3,5 mål och samtidigt lyckats sänka insläppta mål per match till fantastiska 1,7 mål per match. Att både kraftigt förbättra offensiven och defensiven ska väl nästan vara omöjligt, normalt sett kan det vara ett motsatsförhållande.
Detta konststycke har Waltin och VIK-ledningen lyckats med. Därför ligger laget i topp.
***
Broc Little (intervju här med Little på VIKFanCentral.se) är annars den enskilt största anledningen till framgångarna på det individuella planet. Niklas Johansson är helt enkelt ett geni som värvade Little. Amerikanen håller god AHL- eller elitserieklass och har nu ibland lekstuga i Allsvenskan.
Little är en atletisk spelare som kan vända på en femöring och byta färdriktning på en ettöring. Tekniken och spelsinnet är fulländat, Little har ögon i nacken och ligger alltid före motståndarnas tanke på isen.
William Karlsson är det andra stora utropstecknet som lyft laget. 18-åringen har redan mycket stark skridskoåkning och förmåga att läsa spelet och bjuda på tekniska konstnummer.
Little och Karlsson har verkligen utnyttjat varandras djupa hockeyintellekt på bästa sätt. Att spelskicklige Peter Öberg kunde spela stark hockey visste vi redan, då han tidigare varit dominant i en kedja med ”Loppan” Hellkvist tidigare.
På backsidan har Thomas Mitell klivit fram som en stark quarterback i power play och Mariestadsprodukten öser in poäng. Stefan Andersson är en klar uppdatering över till Malmö flyktande puckspridaren Alexander Ribbenstrand.
Men det viktigaste har kanske varit att Niclas Lundgren fortsatt vara helt fantastiskt stark och lite så där lagom elak i egen zon. Lundgren är nog allsvenskans bästa defensiva back. Även Per Helmersson och Andreas Lindh har varit oerhört starka i egen zon.
Målvaktsparet har varit klockrent hittills är det starkaste paret i allsvenskan. Så är det bara.
***
Vad kan förbättras då? Laget är så bra att VIK-ledningen måste göra allt som står i deras makt för att förstärka laget med en eller två naturliga centrar, om ekonomin på något sätt skulle kunna tillåta.
På VIKFanCentral.se finns en dagsfärsk intervju med Markus Ljungh där han beskriver svårigheterna med att vara center när man inte riktigt passar för det. Detta ska inte underskattas.
En lite bortglömd anledning till att det gått tungt för Mikael Zettergren och Dave Lundbohm är att de inte fått spelat med naturliga centrar i någon stor utsträckning. Kenneth Bergquist är en spelare som gör mycket på egen hand och inte är lika beroende av en bra center, därav hans succé.
Med två naturliga centrar till detta redan fantastiska lagbygge skulle laget sannolikt bli en legitim utmanare i en eventuell kvalserie, Timrå skulle vara roliga skicka tillbaka till Allsvenskan, eftersom det var Timrå som petade bort VIK från Elitserien säsongen 1999/2000.
***
För det trista är ju att om inte VIK går upp i år kommer de bästa spelarna förmodligen dra till andra klubbar. Så står man där igen på ruta ett inför nästa säsong. Det är detta som är så värdelöst med att spela i Allsvenskan. Och här ska inte VIK behöva vara alltför länge till.
Läs mer på VIKFancentral:
Intervju med Markus Kinisjärvi Intervju med Marcus Söderkvist
