Att värva eller inte värva, det är frågan...
31 januari. Så här i de allra sista skälvande timmarna innan säsongens sista transferfönster stänger brukar det tisslas och tasslas på bloggar, sportredaktioner och forum. Årets bomb? Nja, Klingbergs flytt till Timrå fick mig väl att höja lite på ögonbrynen, men, med reservation för att det i skrivande stund fortfarande finns utrymme för en och annan skräll, tycker jag ändå att det hittills i det stora hela sett ut som förväntat.
Lag med skador, en prekär situation i tabellen eller som har spelare som underpresterat och/eller vantrivs tar förstås tillvara på sitt sista ”depåstopp”, och det är alltid kul att se om de vid den här tiden på året ofta ganska chansartade värvningarna ska visa sig vara lyckosamma.
För mig som FBK-fans är förstås Dragans flytt till Frölunda den mest uppseendeväckande händelsen. Efter vad jag förstått av det som framkommit i media hade redan Frölunda visat intresse för honom inför nästa säsong, och det måste förstås vara skönt för Dragan att redan nu veta var han kommer att bo och spela nästa säsong.
Jag vet att FBK-fansen är delade i frågan, men jag måste säga att det känns tråkigt om än inte helt förvånande. Umicevic är utan tvivel en mycket duktig hockeyspelare, men av någon anledning har han inte riktigt kunnat prestera i linje med förväntningarna under säsongen.
En viktig del i detta tror jag är hans omgivning. En lirare som Dragan är beroende av att spela i en kedja där spelarna vet exakt var man har varandra, där spelarna vet hur den andre tänker och kan förutse var och när passningen kommer att komma. Och just de ständiga omformationerna av kedjorna upplever jag som ett stort problem i årets upplaga av FBK.
Ommöbleringarna skapar ingen kreativ miljö för snabba lirare som ständigt tänjer på gränserna, och istället för koordinerade, tempofyllda anfall blir resultatet istället frustrerade soloåkningar, off side-situationer och livsfarliga felpass i strategiskt olämpliga lägen.
Men Dragan är inte ensam om att ha haft det tufft på grund av detta. Åslund är ett annat klockrent exempel på detta. Det är skönt att se att Åslund nu äntligen verkar ha hamnat rätt, och jag hoppas att han, Wallin och Berglund ska bli den där förstakedjan man desperat har försökt laborera fram under hösten.
I övrigt är jag mycket nöjd med att se Nygren upplockad för resten av säsongen! Jag hoppas och tror att han blir kvar nästa säsong också. Han tillför optimism och energi framåt, och jag älskar hans inställning när han nu för första gången under säsongen får power play-spelet att se enkelt och roligt när han konstant matar distinkta puckar mot mål. Inga ängsliga extrapass eller dumpningar där inte! Sedan får man inte glömma att han ännu är ung och saknar viss rutin. Men den biten får han av skickliga mentorer som exempelvis Sanny Lindström, som verkligen klivit fram som en ledare i laget.
Och apropå diskussionen kring rutin – vi får inte glömma att två av lagets genomgående bästa backar hittills under säsongen fortfarande spelar med galler!
Skadeeländet är uppenbarligen inte över för FBK: Sannys brutna finger, Axelssons gäckande rygg och Micke Johanssons privata skadehelvete är inga små avbräck. De ständiga skadorna är utan tvekan en anledning till att man ännu inte fått fram några stabila kedjor och ett övertygande spel. Kocken hävdar i media att man inte tänker värva, utan istället tänker satsa på lagets utlånade spelare.
Rätt eller fel?
Nja. Kvalificerade chansningar, som det ju ofta handlar om vid den här tiden på året, kan ibland förstöra mer än de hjälper. Och vi vet att kompetensen och mixen av spelartyper redan finns i laget. Det jag är mest orolig för är hur slutspelsfasen kommer att påverkas om man inte snart får igång kedjorna så att man får ett jämnare poängflöde. En uttalad förstakedja brukar krävas av det lag som ska nå längst i slutspelet.
Men det finns ett problem som måste åtgärdas först: det viktigaste av allt är att det är samma FBK som spelar bra och vinner på bortaplan som kommer till spel hemma.
Var det fler än jag som tyckte att Frölunda verkade hamna i Färjestads välbekanta ”hemma-fälla” i mötet häromdagen? Det behöver inte alltid vara laget som skjuter mest eller för spelet som vinner. Hockey är en komplex sport där många faktorer spelar in. Vilja och inställning, kyla i avsluten och målvaktsformen är några av dem. Och det är det som gör sporten oförutsägbar och sevärd. Derbyna mellan Frölunda och Färjestad brukar vara sevärda just för att det är två lag som vill mycket ute på isen. Den här gången var det Färjestad som fick faktorerna att stämma bäst.
Men det finns en annan förklaring till att spelande lag åker på kallduschar mot taktiska motståndare: Att spela disciplinerat och avvaktande samt utnyttja det anfallande lagets blottor har visat sig framgångsrikt för många av seriens nederlagstippade lag. Måste man kanske vara realist och spela det lite smartare och kontrollerade bortaplansspelet även mot hårt checkande besökare? Taktiken kan säkert ge viktiga poäng, men frågan är hur det påverkar sportens redan vikande publiksiffror?
Ställd inför det valet ser jag hellre att man åker på en förlust ibland samtidigt som man fortsätter att vara kreativa framåt. Lossnar det bara för FBK så är jag övertygad om att det är den vinnande taktiken på sikt!
