En blick in i framtiden
Gästkrönika på HIF E-zine.
Mitt liv som pensionär..
Alarmklockan från tidigt 1970-tal väcker en ur sin dvala från gårdagens vilda firande efter första segern på Örjans Vall sedan 1959, väggarna skakar fortfarande från snarkningarna.
Efter en lättare frukost är det dags att dra på sig de rutiga byxorna, starta upp rullatorn och bege sig till Olympia för att följa morgonträningen som alltid startar klockan 09:00. Spelare har kommit och gått genom de år man har följt HIF. Den enda likheten är att man mot slutet av träningarna fortfarande kan se Mikael Gustavsson pricka ribban med sina frisparkar. I goda kamraters lag ljuger man ikapp och yngre fans utbildas i sin kunskap om Kungahuset (Malte Mårtensson, Henrik Larsson, Alvaro Santos etc.) Ibland får man frågan vem Carl-Gustav Bernadotte var, fast jag är fortfarande inte helt säker på om det var han som gick på fri transfer till Paris Saint Germain efter en misslyckad sejour i klubben eller inte.
Klockan 11:00
Träningen avslutas och racet till lokalen, där det väntas lunch, tar vid. Bagaren på Pizzerian intill har åldrats och hans hastighet att baka pizzor har försämrats avsevärt, dock smakar det fortfarande lika gott. Även ett par Kärnan Bier glider ner förvånansvärt lätt. Vi brukar ta en runda Dart innan vi återvänder till eftermiddagsträningen och av någon konstig anledning ser jag fortfarande Fredrik Sundfors framför mig så fort jag får pilarna i min hand.
Klockan 13:00
Dags för eftermiddagsträningen och det mesta är sig likt, fast numera är det Sverker Eliassons barnbarn Jerker som tar sig tid att skoja med åskådarna. Jag samspråkar lite med fd HIF:aren Lars Bakkerud, vars barnbarn nu ingår i truppen. Dock har han tyvärr varit väldigt skadebenägen under året, men han kommer säkerligen att tillföra laget en hel del när han blir skadefri. Träningen avslutas med spel på förkortad plan och efter visst eftersnack med grabbarna i laget bär det åter av mot lokalen, där man efter en tuff dag på jobbet kan slappna av med ett spel biljard och ett par Kärnan Bier.
Annars är det mesta sig likt här i Sundets pärla
Enda egentliga skillnaden är de folkvalda i Rådhuset, där HIF-partiet numera har full majoritet. Att 60% av all inkomst oavkortat går till HIF får man acceptera, men då jag har känningar inom partitoppen åker man ju givetvis gratis till alla bortamatcher. Roligaste bortamatchen att åka till är utan tvekan Örebro. Visst, det regnar fortfarande och spelet är fortfarande uselt, men man kommer alltid hem med mer pengar än man hade när man åkte hemifrån.
Tack till Janne Bengtsson på Olympia som installerat en TV-shop hiss längs den inre kanten på Södra ståplats så att även vi med rullator kommer upp på läktaren. Man kanske inte kan hoppa så mycket som man gjorde i sin ungdom, men jag sitter i alla fall säkert när folk rusar ner från läktaren i samband med att HIF gjort mål.
Pensionär – Den ljusnande framtid är vår…