Det är "vi" som är VIK Hockey...
Den efterlängtade vinsten som kom mot Sundsvall borta, följdes upp av 2 förluster, mot Bofors och Mora IK. Det är dock inte detta denna krönika kommer handla om. Den kommer handla om oss. Fansen. Supportrarna. Det är vi som är VIK Hockey.
Det är lätt att säga "avgå alla" i detta läge. Förlusterna radar upp sig och Gulsvart har sjunkit som en sten i fritt fall, rakt ner i tabellen.
Alla vi som följer laget slaviskt känner en stor frustration över hur denna säsong utvecklat sig. Alla reagerar vi olika när det går dåligt. Vissa kan inte sova. Andra skakar av sig förlusten någon timme efter matchen.
En del svär och vill att allt och alla ska avgå.
En del tänker att, "nu blir det inte en match till för min del, nu skiter jag i det här". Andra ser fram mot nästa match, för då vänder det...
För de som tänker, "nu blir det inte en match till för min del, nu skiter jag i det här", hinner det gå några dagar tills nästa match, så står man likförbannat där igen. En gång VIKare alltid VIKare...
"Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst". Vet inte av vem jag snor det citatet, men det citatet har kanske aldrig passat bättre in på klubbens relation till sina supportrar än just nu.
En sak har vi dock alla gemensamt. Vi brinner för våran klubb. För många av oss är det vårat absolut största intresse. Vi vill alla att det ska gå bra. Gemenskapen och glädjen vi känner tillsammans, när vi får jubla efter ett mål eller en vinst.
Vi får inte ge upp. Det kan svänga oerhört fort även om det inte känns så just nu. Kolla på exempelvis Skellefteå AIK. Det tog dem 16 år att ta sig tillbaka till Elitserien. Fansen stod öppet på läktaren och grät efter misslyckade kval. Nu är de bäst i Sverige år efter år.
Jag har som supporter fått uppleva när Västerås IK åkte ur Elitserien 2000. Minns chockförlusten i första omgången i Kvalserien hemma mot Timrå med 0-5. Minns när strömmen gick hemma mot Södertälje i Rocklundahallen i, kan det ha varit 3:e omgången. Det blev bokstavligen becksvart. Sedan åkte vi ur. Sedan kom konkursen.
Minns att jag och en polare åkte till Nyköping den Kvalserien för att stötta grabbarna på isen, och att vi i princip var de enda Vikarna där.
På den tiden var vi ett gäng polare som ofta ringde och surrade med en del spelare. Det hade vi gjort i flera år.
Av nån anledning som jag inte minns så visste dåvarande Sportchefen Curre Lundmark om detta. Av en slump så träffade vi på honom där i arenan i Nyköping. Han tyckte det var kul, att vi ringde och uppmuntrade spelarna. Han drog med oss in i något VIP-rum i arenan och tog våra adresser. Han skulle skicka biljetter till nästa säsong.
Sedan åkte vi ur och konkursen kom. Det kom aldrig några biljetter...
Men jag minns även när vi krossade Brynäs hemma med 8-2 säsongen 92-93 i seriefinalen i Elitserien. Då var vi bäst i Sverige. Minns Classe Lindbloms patenterade dragskott. Det bara small i nättaket.
Minns när jag satt på ett Internetcafé i Malaga och följde VIKs första match i Division 2 efter konkursen. Bodde i Spanien då i ett antal månader, men var det seriepremiär så var det. Även om det var i Division 2 :)...
Minns när hela hallen kokade när vi tog oss till Kvalserien till Elitserien 2007-08, för första gången sedan konkursen.
Minns även när vi gick upp till Elitserien 87-88, även om jag inte var på plats i Rocklunda.
Det var fantastiskt när Patrik Berglund och Mikael Backlund kom hem till VIK och Hockeyallsvenskan och spelade för moderklubben under NHL-lockouten.
Alla har vi olika minnen. Både bra och dåliga. Min poäng här, är att även om det känns surt just nu så är det inte läge att ge upp. Det är det aldrig...
Vi supportrar måste också rannsaka oss själva ibland.
Det var ett stenhårt tryck mot klubben att sparka Martin Filander. Till slut gjordes detta. Många var överlyckliga då.
Resultaten har uteblivit, men personligen tycker jag det var helt rätt, då ingenting funkat under en oerhört lång tid.
Det enda man kan beskylla klubbledningen för här i så fall är att detta borde gjorts tidigare.
När det gäller målvaktscirkusen kan man inte heller beskylla nuvarande klubbledningen. Koval värvades av Niklas Johansson
Jonas Fransson har varit ständigt kritiserad. När man nu väljer att plocka in Jonas Fransson igen tyder det på prestigelöshet av klubbledningen.
Klubben har också på senaste tiden blivit mycket mer öppen. Ta det nya greppet "coaches corner" som exempel. Att gå ut och möta besvikna supportrar direkt efter förlorad match är starkt gjort.
Jag känner inte personligen klubbdirektör Johan Fägerblad. Har dock bara hört gott om honom. Det jag däremot vet är att han mer än gärna lyssnar på vad folk har och säga, och att han verkligen brinner för våran klubb. Tror stenhårt på honom, och att vi ska vara rädda om honom. Just öppenheten, att vi får känna oss delaktiga, tror jag både vi och klubben kommer tjäna mycket på, på sikt.
När det gäller klubbens sponsorer. Snacket går om att vissa skulle börja lägga mer pengar på VSK fotboll och mindre på VIK hockey.
Vill absolut inte tala illa om VSK här. Men varför skulle de göra så? VSK fotboll klarade sig kvar i div 1 norra, som i verkligheten motsvarar div.3 i den sista omgången. De har under de senaste 10-15 åren ofta misskött sin ekonomi och varit nära konkurs, medan VIK hockey skött sin ekonomi klanderfritt sedan konkursen, och det är 16 år sedan...
Får verkligen hoppas att sponsorerna inte är så kortsynta...
Det är "vi", fansen, supportrarna som är VIK hockey. Inte dessa, (nu pratar vi inte om alla, drar inte alla spelare över en kam här,) till viss del loja, lata, ointresserade, proppmätta spelare som glider runt på isen just nu...
Kan tyvärr inte närvara i ABB Arena Nord imorgon då jag befinner mig i Göteborg och hälsar på svärmor.
Däremot kommer jag inte att missa matchen. När de bänkar sig i tv soffan imorgon kväll för melodifestivalen, kommer jag smyga undan med telefonen eller "Paddan" och logga in på Cmore Live. Det är så det är att vara supporter :). I med och motgång..
Vi kanske förlorar mot Pantern också. Eller så vinner vi!
Hursomhelst så kommer det snart en ny säsong. Kan vi inte glädja oss åt denna får vi hoppas på nästa!
