En bra hockeymatch är aldrig komplett utan en värdelös domare!
Ishockeydomare kan vara den mest otacksamma uppgiften man kan ge sig på. Det händer väldigt sällan att någon, efter matchen, tycker domaren skött sig bra. Närmast godkänt betyg är när ingen har något att säga om insatsen från den randige visslaren. Hur det än är, så berör alltid domarens insats på något sätt. Vi går igenom några olika typer av domare som passerar över isen. Droppar inga namn, med respekt för att det finns en verklighet utanför rinken.
Paragrafryttaren
I den här kategorin hittar vi domarna som inte tummar en millimeter från regelboken. En hakning är en hakning. De här killarna har sällan eller aldrig känsla för spelet. Det är full fokus på att ta så många utvisningar som möjligt, oavsett färg på tröjan. Domarna av den här kalibern påverkas inte alls av vare sig publik, spelare eller ledare.
Matcherna med en paragrafryttare på isen blir väldigt långdragna och sönderhackade av utvisningar. Det är de här killarna som kan ta en tvåa när det spelas tre mot tre, eller ta ytterligare en gubbe under en avvaktande utvisning.
Godkänner aldrig sena byten, då blir det för många spelare på isen och en tvåa direkt.
Liknande personligheter hittar vi på statliga myndigheter och bland parkeringsvakter.
Kappvändaren
Nu är det inte lika noga med regelboken. Domarna i den här gruppen är väldigt osäkra på sin uppgift och påverkas väldigt mycket av hur högt publiken skriker. Hemmalaget älskar de här domarna och får matchen precis dit dem vill. Likväl är det mardrömmen för bortalaget.
Här gäller det att ifrågasätta domaren från första nedsläpp och skrika högt vid varje situation som uppstår. En stark lagkapten i bortalaget kan eventuellt få kappvändaren på sin sida, men då gäller det att överrösta hemmapubliken.
Det är mycket vanligt förekommande att ju längre matchen går desto färre utvisningar blir det och i matchens sista minuter får man göra lite som vill på isen.
En annan egenskap hos dessa herrar är att ta kompensationsutvisningar, oftare är normalt.
De här domarna bor fortfarande med mamma och pappa, samt gillar att spela bridge på lördagarna.
Pratkvarnen
Här hittar vi de flesta domarna i dagens ishockey. Det ska pratas och diskuteras efter varje avblåsning. Många har varit spelare själva en gång i tiden och det märks verkligen. Har ofta god koll på vad som händer, men nyttjar väldigt ofta ”iskvittning”, det vill säga att man såg en klar utvisning och väljer då att vänta in ett regerbrott från andra laget som sedan kvittas mot varandra på något underligt sätt. Domarna i den här kategorin har svar på allt och älskar att diskutera med både spelare och ledare. Det blir ofta en ojämn nivå på bedömningen då pratkvarnen under matchen sätter nivån efter hur målen trillar in.
Det laget som lyckas få en syl i vädret kan eventuellt få någon fördel, men då måste man släppa in honom i duschen efter matchen.
Pratkvarnen hittar vi också bland bil- och dammsugarförsäljare.
Primadonnan
Till slut så har vi domaren som anser sig lite för bra för att döma ishockey. Ofta är det elitseriedomare som inte riktigt hänger med i spelet längre och tvingas döma allsvensk hockey. Han vill gärna stå i centrum och tar mer än gärna en utvisning, men använder sig då av lite andra termer, typ: ”Clipping”, ”Fisticuffs” och ”Handling the puck with the hands”.
Relationen mellan publiken och domaren är mycket speciell och komplex. En hockeymatch utan domare känns fel, men när de väl står där önskar vi att de försvinner bort från isen.
Tack till alla domare som orkar fortsätta och står ut med allt gnäll!
Som sagt, en tråkig match kan livas upp av en dålig domare och en match man minns lite extra, har alltid dömts av ett stolpskott…
