Gurkburken tittar på - Djurgårdens IF, bygger för framtiden...
Semestrarna börjar närma sig sitt slut och ispremiärerna duggar tätt hos allsvenskans klubbar. Vi fortsätter granskningen av seriekonkurrenterna, näst ut är mesta mästarna Djurgårdens IF.
En blixt slog ner i svensk hockey inför förra året när den stod inför faktum att de mesta mästarna degraderats till hockeyallsvenskan. En chock för elitserien och ytterligare en fjäder i hatten för den allsvenska som år efter år knappar in på konkurrenterna i hockeysveriges finrum. Djurgården som har varit på glid ett antal år tvingades naturligtvis igenom ett rejält ekonomiskt stålbad, anförda av ur-Djurgårdaren Charles Berglund som sportchef och huvudtränare byggdes ett hockeyallsvenskt lag bestående av andra ur-Djurgårdare kryddat med framstående allsvenska spelare. Med den tydliga ambitionen att vi skall upp direkt kom seriespelet som en chock för Stockholmarna som i de tio första omgångarna betvingades av fem av seriekonkurrenterna.
När NHL-lockouten gick igång klev ytterligare Djurgårdsprofiler fram för att försöka återupprepa den sargade hedern. Stjärnor som Gabriel Landeskog, Patric Hörnqvist och Douglas Murray hjälpte laget stabilisera sig men den förväntade vinstmaskinen uteblev. Efter en bortaförlust mot Karlskoga i november kommer det väntade beskedet att Challe Berglund kliver av som tränare för att istället fokusera på sportchefsjobbet, in kliver istället Tony Zabel tidigare assisterande coach.
Djurgården gav sig själva chansen mot slutet av säsongen att tävla om direktplatserna när ett formsvagt Karlskoga tappade kommandot men ödestigna förluster mot Asplöven, Leksand och Västerås tvingade in laget i det ovissa playoffspelet. Väl där började laget starkt men två raka förluster i seriens vändning mot Karlskoga gjorde att Örebro tog ledarpositionen och DIF dröm om ett omedelbart återtåg förblev bara en dröm.
Inför år två i allsvenskan har klubbens ansträngda ekonomi begränsat en likartad satsning, även om klubben stoltserar med en stark trupp nämns de inte som en av favoriterna i serien, det återstår att se om rollen som underdog passar dem bättre än den som herre på täppan.
Starkaste värvningarna
På förhand är de starkaste rekryteringarna amerikanerna Sam Löfquist (B) och Steve Saviano (F), den senare av dem var en starkt bidragande orsak till att Växjö tog steget upp. Även om den lille amerikanen har haft långt svårare att etablera sig poängmässigt i elitserien så är det en spelare som på allsvensk nivå kommer att producera. Sam Löfquist var en av orsakerna till IK Oskarshamns något överraskande säsong förra året. Den storvuxne backen presterade otroligt fina 13 mål från sin backposition. En spelare till som bör nämnas i kategorin starka värvningar är 37-årige Joakim Eriksson, ursprungligen en SSK-produkt med ett förflutet i såväl DIF som Linköping. Med över 600 matcher i SHL så bidrar han med ovärderlig rutin för ett mer orutinerat Djurgården än man är van att se.
Största tappen
SHL-lagen var inte sena att plocka russinen ur kakan när den gamle storklubben snubblade och missade avancemang. Listan över förluster är lång och gissningsvis ganska smärtsam för en djurgårdare; Pontus Åberg, Alexander Wennberg, Erik Gustafsson gick samtliga till nya utmaningar i högre divisioner. Lägg därtill att Kristoffer Ottosson, Fredrik Bremberg, Jimmie Ölvestad, Christian Eklund och Tim Eriksson samtliga valde att lämna elithockeyn för att varva ner i lägre divisioner eller helt lägga ner ishockeykarriären. Tillsammans har de fler än 2000 matcher i elitserien för DIF under bältet. Rutin och kulturtappet efter dessa herrar är oersättligt för Stockholmarna även om de spelmässigt naturligtvis tappat på senare år.
Frågetecknen
Det finns naturligtvis en hel del frågetecken när man skärskådar Stockholmarna, det enskilt största är frågetecknet för målvaktssidan. Adam Reideborn backade upp amerikanen Chet Pickard förra säsongen med godkänt resultat och är väl på förhand kanske favorit att ta förstaspaden utmanad av kanske främst storvuxne SSK-produkten Johan Mattsson som plockats in från spel i de amerikanska juniorligorna. Frågetecknet grundar sig naturligtvis i hur dessa herrar mentalt kommer att klara av pressen av att vara målvakt i ett lag där kravet alltid är att vinna. Går resultaten emot även i år kommer nog rösterna snabbt börja ropa efter värvningar. Lägger man in att DIF matchar en av allsvenskans yngsta backuppsättningar om man bortser från Timmy Pettersson så bör nog de flesta anse att det svävar ett litet orosmoln över Djurgårdsdefensiven.
Utropstecknen
Laget är fyllt till bredden med intressanta unga talanger och några av dessa herrar kommer naturligtvis att slå igenom. Även om jag inte är en spelande herre så skulle jag sätta mina pengar på att en spelare som Philip Holm slår igenom ordentligt i vinter. 21-åringen hade en stark säsong förra året och presterade fina plus 19 i +/- statistiken. Med växande ansvar i vinter kan jag nog tänka mig att han blir nästa SHL export om DIF inte avancerar i systemet i vinter.
Offensivt rekryterades Huddinges succétrio Matthias Sundberg, Niclas Heinerö och Måns Krüger på vårkanten. Alla tre unga och poängstarka och svarade för imponerande 154poäng i division ett förra året. Någon av dessa herrar kan nog mycket väl komma att överraska i vinter. Utöver dessa så förlitar sig nog Challe Berglund på att Marcus Sörensen och ex-VIKaren Marcus Ljungh tar ytterligare något kliv framåt.
Målvakter 2p av 5p
Det är orutinerat på den sista utposten hos Stockholmarna, talangfullt men orutinerat. En klubb som Djurgården medför naturligtvis stora krav från supportrar och jag ställer mig tveksam till att dessa herrar kommer att klara av att bära den pressen hela vintern. Ett varningens finger är höjt för var den svaga länken i laget finns.
Backar 3,5p av 5p
Det finns kompetens i backlinjen kanske främst offensivt i spelare som Sam Löfquist, David Lidström och i viss mån Philip Holm. Defensivt kommer backarna göra sitt jobb även om bredden naturligtvis inte är av högsta allsvenska klass. Det kommer att krävas att några av herrarna Andersson, Arnesson, Falk och Norell slår igenom i vinter om DIF skall konkurrera om direktplatser
Forwards 4p av 5p
En bra blandning av poängproducerande spelare och rollspelare gör att forwardsbesättningen känns ganska så komplett även om spetsarna kanske inte riktigt är lika vassa som förra året. Johner och Saviano kommer naturligtvis att göra sina poäng precis som Guter och Eriksson men frågan är om det kommer att räcka hela vägen. Då årets upplaga av hockeyallsvenskan är den kanske jämnaste någonsin kommer det krävas bredd för att orka hela vägen och på den punkten är inte Djurgården starkast i serien.
Slutbetyg 9,5p av 15p
Den ekonomiska verkligheten har naturligtvis hunnit ikapp Djurgården och föreningen orkar helt enkelt inte att bära en lika namnstark trupp som förra året. Dock skall man säga att Challe Berglund har rekryterat smart och för framtiden vilket naturligtvis innebär att även om detta år troligen inte blir en supersucce så finns det stora möjligheter att nästa år blir långt mycket bättre om DIF lyckas behålla sina talanger. Kulturtappet i de pensionerade djurgårdsprofilerna är naturligtvis svårt att ersätta och innebär ofta långt mer än man på förhand kan gissa. DIF skall vara med på den övre halvan detta år därom finns det få tvivel men frågan är huruvida de kommer att orka med att konkurrera med mer profilstarka lag som Rögle, Malmö, Västerås och IKO. Jag gissar att målvaktssidan kommer att fälla avgörandet, håller den positionen så har klubben naturligtvis chansen att återupprätta sin förlorade heder. Även detta år riskerar att bli en tung prövning för de nu luttrade Djurgårdssupportrarna.
Vid pennan
Kelson
Nästa lag ut IK Oskarshamn
