Hur kan svensk hockey påverkas av Coronaviruset?
Coronaviruset har ställt in säsonger i övriga Europa. Vilka alternativ finns i Sverige?
Coronaviruset sprider sig som en löpeld över Europa och ger konsekvenser inom idrotten. Hockeyn är inte förskonad och vi har redan fått se nyheter om inställda arrangemang. I Österrike, Tyskland, Polen, Norge och Slovakien har beslut tagits om att avsluta ligorna i förhand, Tjeckien inledde slutspelet utan publik och såväl Frankrike som Danmark har tagit ett tillfälligt uppehåll.
Vidare har flertalet internationella mästerskap fått ställas in, bland annat dam-VM i Kanada, och herr-VM i Schweiz ligger i farozonen. Även i Nordamerika börjar det få konsekvenser i NHL och AHL.
Det är naivt, korkat och högst sannolikt även direkt hälsofarligt att inte överväga åtgärder även inom den svenska hockeyn.
Men hur kan man gå vidare? Vi tittar på några alternativ.
---
Spela vidare utan åtgärder
I andra länder finns det tydliga direktiv om att större folksamlingar inte längre är tillåtna. Det börjar pratas mer och mer om att det även är en oundviklig åtgärd att införa i Sverige, men än står vi inte inför sådana förbud.
Om myndigheterna inte går ut med uppmaningar eller direktiv om begränsningar av folksamlingar kan hockeyn i teorin fortgå som vanligt. Men är det så värst klokt? Det här är givetvis en fråga som inte bara kan avhandlas från den vanliga hockeybubblan, utan den är så mycket större.
Kan SHL, HockeyAllsvenskan, förbundet och andra instanser inom hockeyn med gott samvete gräva ner huvudet i sanden och låtsas som ingenting? I förlängningen skulle det rent krasst kunna visa sig bli ett PR-mässigt mardrömsbeslut.
---
Spela vidare utan publik
Oavsett om myndigheterna inför begränsningar av folksamlingar eller ej så känns onekligen det här som det mest sannolika utfallet. Matcherna i SM-slutspelet och diverse kval spelas helt enkelt vidare utan någon publik på läktarna.
Vi får förhoppningsvis ett avgörande på isen och rent praktiskt är det inga problem att genomföra arrangemangen i tomma arenor. Upplevelsemässigt är det givetvis en annan fråga, men det är också en sekundär fråga i dagsläget.
Men det här kommer givetvis med konsekvenser, inte minst ekonomiska sådana. Slutspelsintäkter är ett viktigt inslag i klubbarnas ekonomi och budgetarbete. Hur sugna är man på att genomföra ett slutspel eller kval där utgifterna inte kompenseras av inkomster? Klarar ens alla lag av det? Finns det möjlighet att ge ekonomiska bidrag för att hantera en sådan här situation?
Om man ska ta hänsyn till någon form av rättviseperspektiv måste man även ställa sig frågan om man inte ska känna sig tvingade att ta beslutet så tidigt som möjligt – helst innan exempelvis SM-slutspelet börjar. Nog kan man argumentera för fördelarna och orättvisan i att ett lag skulle få de inledande hemmamatcherna med publik innan ett publikförbud införs några matcher in på en matchserie?
---
Skjuta på beslutet
Att skjuta problem framför sig är tämligen vanligt – och kan mycket väl bli ett alternativ även här. Vi har sett det ske på sina håll i Europa och att ta ett tillfälligt uppehåll är kanske både sansat och förankrat?
Å ena sidan ser man domedagsrubriker i rapporteringen kring Coronaviruset. Å andra sidan kan man också läsa – om än inte i samma utsträckning – om en positiv utveckling i omvärlden.
”Överdrivna försiktighetsåtgärder” kanske visar sig vara just överdrivna när vi väl står där med facit i hand. Kanske visar de sig ha varit direkt avgörande i begränsningen av smittspridningen. Och nog är det klart mycket rimligare att kunna blicka tillbaka på något och pusta ut än att ångra sig över att man inte vidtog den där ”panikåtgärden”?
Nog kan man se en rimlighet i att exempelvis spela den sista omgången av SHL:s grundserie och därefter ta ett tillfälligt uppehåll på någon eller några veckor? Logistiskt borde det väl vara genomförbart? Och sannolikt grundas ett beslut om fortsättningen på en tydligare bas om 2-3 veckor än idag?
---
Avsluta säsongen i förtid
Att avsluta säsongen i förtid är givetvis ett massivt beslut att ta – och ett beslut som ger konsekvenser, inte minst sportsliga sådana. Får Luleå SM-guldet eller låter man bli att utse någon vinnare? Hur hanterar man diverse olika kval mellan alla divisioner?
Kommer man känna sig tvingade att genomföra slutspel och kval om man väl går in i dem? Är beslutet enklare eller svårare att fatta innan exempelvis slutspelet har påbörjats? Finns det tillräckligt tydliga och pålitliga indikationer från samhället och myndigheterna om vilken utveckling och spridning vi ställs inför över de kommande veckorna?
Har vi tillräckligt stor kris i Sverige för att ta ett definitivt beslut om att avsluta säsongen i förtid? Kan man ens ställa sig själv den frågan? Var drar man strecket för vad som är ”tillräckligt”?
---
Summering
Man avundas inte personerna som måste ta besluten om hur den svenska hockeyn går vidare den här våren. De fyra alternativen här ovan – som väl är de enda alternativen? – kommer alla med sina problem. All rimlighet säger också att det första alternativet – att spela vidare utan några åtgärder – inte borde vara aktuellt.
Man har – som privatperson såväl som organisation – ett ansvar i tider som dessa. Även om man själv inte råkar tillhöra riskgrupperna har man ett ansvar i att inte nonchalera smitto- och spridningsrisken.
Nog känns – som absolut minsta åtgärd – ett slutspel och vidare kvalspel utan publik som en oundviklig utveckling? Men med tanke på utvecklingen i övriga Europa ska man nog förbereda sig på risken att säsongen helt enkelt avbryts.
