Hockeybloggen: Intressanta förslag – men fel fokus
Det har kommit rapporter om att SHL vill införa en drös regelförändringar, och det är ju i sig inget att hänga upp sig på. Förändringar sker hela tiden – ibland till det bättre, ibland till det sämre. Som vanligt så känns förslagen som nämns både spännande och tragiska.
Att spela tre-mot-tre under förlängning är något som jag starkt vill se. Rinken framstår som en ocean och det är i allra högsta grad en situation som uppmuntrar till att använda skickliga spelare. Kanske tilltalas man av det upplägget mest för att man sällan får se det idag, men underhållsvärdet på isen är sällan högre än de gånger som det spelas tre-mot-tre.
Rimligtvis skulle det även öka sannolikheten för att straffläggningarna blir färre – och att få bort eller förminska detta ovärdiga avgörande är uteslutande positivt.
Förslaget att utvisade spelare ska tvingas avtjäna hela sin tvåminutersutvisning även om det blir mål – precis som under femminutare – är däremot udda. Intressant och minst sagt revolutionerande – men udda. Ska verkligen en lättare hakning eller tripping bestraffas så hårt?
Argumentationen att man vill ha ett renare spel och göra utvisningar mer kostsamma är det i sig inget fel på, men är det här rätt verktyg? Det finns också ett återkommande problem – oavsett om vi snackar SHL, HockeyAllsvenskan, NHL, landslagsturneringar eller Division 1 – i att bedömningsnivån inte bara varierar från match till match utan även från situation till situation.
Förslaget att utvisade spelare ska sitta av hela utvisningen är som upplagt för att sätta domarna under ännu större press och strålkastarljus. Det är som upplagt för att de ska begravas under kritik efter matchavgörande situationer där man antingen dömde eller friade i ett gränsfall. Det är inte att ge domarna bra förutsättningar för att kunna göra ett uppskattat, relevant och gott arbete.
Men oavsett vad ens personliga preferenser är – rent krasst finns det väl inget som är hundraprocentigt rätt eller fel i de två förslagen – finns det två faktorer som gör SHL till en pajasorganisation.
Att man överväger att införa så här tunga regelförändringar mitt under brinnande säsong är oprofessionellt och obefogat. Att ändra förutsättningarna för lagen, spelarna, domarna och fansen under säsongen är förkastligt. Det borde under inga som helst omständigheter tillåtas.
Den andra punkten är det faktum att man inte verkar vilja lägga fokus på det största problemet i disciplinära frågor – att man dömer utefter konsekvens och inte handling, samt att bestraffningsskalan för de riktigt farliga och fula tacklingarna är för ynklig. Istället för att lägga fokus på att handlingen i sig och inte resultatet av handlingen ska behandlas väljer man att lägga kraft och resurser på att försöka åtgärda saker som inte behöver åtgärdas.
Vidare är det av betydligt större vikt att de farliga tacklingarna – framför allt de som består av våld mot huvudet – bestraffas avsevärt mycket hårdare än idag. Ska man lyckas eliminera våldet mot huvudet, eller i varje fall minimera de situationerna, krävs det ett krafttag – annars får vi även i fortsättningen leva med huvudskador i var och varannan match.
Däri ligger problemen – och de problemen är betydligt större än några hakningar och trippings eller önskan att införa tre-mot-tre.
