NK Lokomotiva Zagreb - HNK Cibalia2 - 1
Förlust mot jumbon: kris i Linköping?
Linköping hade fullt manskap för första gången den här säsongen och skulle nu få bukt med sitt dåliga anfallsspel. Lördageftermiddagen bjöd dock inte på något glänsande anfallsspel utan mest ineffektivitet och frustration.
Linköping inledde första perioden piggt, var först på pucken och det kändes som för några år sen när Linköpings första minuter i CC var fruktade. Dock uteblev de riktigt vassa chanserna och första perioden blev mållös för LHC, den som var närmast var som vanligt Jan Hlavac men storspelande målvakten Joakim Lundström var med på noterna. Hela matchen kändes som en typisk "vad vi än gör kommer vi inte vinna"-match, och det tog riktigt fart i slutet av den första perioden när Timrå gör sitt och matchens första mål. Linköpingsspelarna förlorar efter en rörig situation vid blå pucken till Per Hallin som trampar in och som skjuter på Robin Persson så den turligt styrs in i mål.
Tempot höjdes ytterligare när hemmalaget skulle ut på kvitteringsjakt och både Laumann och Hlinka hade varsitt friläge tidigt i perioden men målen uteblev. Timrå blev helt överkörda och tog timeout redan efter 2:19. Dock uteblev effekten av denna och LHC fortsatte att trycka på. Efter en dumpning ner i hörnet och bra krigande längs med sargerna kommer pucken ut till Hävelid som står parkerad på blå, Lindhagen åker in och skymmer målvakten och Hävelid höjer klubban och smackar in kvitteringsmålet. Linköping drog sedan ner på tempot och Timrå kom lätt in i matchen och fick lite längre anfall och oroade Linköpingsförsvaret. Timrå skulle få gå till periodpaus med ännu en ledning och det var precis i slutet av sitt powerplay. Oscar Hedman la in en perfekt puck för styrning mot Timo Pärssinen som var helt ren i mitten av boxen och precis framför målet. Med noll sikt och en svår styrning kan man inte lasta Norrena för målet som haft otur på båda målen.
Med underläge inför sista perioden brukar det bli så att hemmalaget kommer ut med fradga i munnen och dubblar sin skottstatistik. Dock är LHC denna höst något av en gåta och det blev mer ett ställningskrig, lite gruffigt, många avblåsningar och för hemmalagets del ett fantasilöst anfallsspel som Timrå inte hade några problem att försvara sig mot. Det blev inte bättre av att Max Friberg tidigt i den tredje kunde trampa in från kanten och sätta ett högt snabbt handledsskott bakom Norrena. Det blev igentligen inget speciellt tryck förrän i slutet av perioden men när LHC spelade sex mot fyra vinner Johan Andersson pucken från tre LHC spelare och trampar uppåt och sätter pucken i tom kasse.
Slutet innehöll även en del tråkigheter, Robin Figren blev utmanad till slagsmål men valde att inte kasta handskarna, Jämtin väljer att höja klubban mot en Timråspelare när han skulle försvara sig mot en tackling och tyvärr fick Timråspelaren klubben rakt över ansiktet och utvisning för Jämtin. Nu är det ju många som säger att Jämtin är en värdelös hockeyspelare och bara åker runt och fular sig. Tyvärr kommer nog inte Andreas komma undan denna stämpel hur många gånger han än spelar i landslaget, dödar utvisningar, gör mål, pushar sina medspelare, täcker skott. Jag försvarar inte själva situationen, för det var klantigt gjort av honom, men det är väldigt lätt att leka bödel och hockeyexpert när det gäller vissa spelare.
Ineffektivitet, fantasilöst och trött spel är fortfarande det som kännetecknar Cluben denna höst, och med trettioåtta skjutna puckar mot mål så borde det väl göras mer än ett mål. Jag vet inte var problemet är men en sak är säker; nånting stämmer inte i Linköpings Hockey Club
