Krönika: En avslagen Coca Cola
Under aftonen spanade man in en – vad som förväntades – spännande match mellan Färjestad och Hv71. Vad det blev … var bara ren besvikelse. En karaktärslös match med bara trötthet i dess klimax. Vart var det äkta Färjestad och Hv71?
Likt en avslagen Coca Cola, med bara den slemmiga slumpen kvar på botten hade inget av lagen egentligen någonting att säga till om.
Bara tacklingar att döma skrevs till totalt 15 stycken – av båda lagen.
Måhända att det inte stämde för Färjestad. Eller Hv71. För man var rent oförmögen att ens kunna göra en farlig målchans. Och vid de måltillfällen som hemmalaget kunde mäkta sig att ta fram ur rockärmen, de stoppade en het målvakt i Jonas Gunnarsson – målväktare för kvällen.
Inte ens den allt för ödmjuke Chris Lee – en förväntad målskytt – kunde få in trissan bakom motståndar-målvakten.
Det talar lite om hur mycket han har med sig när det väl gäller förmågan att skjuta.
Ett rungande skott utan dess like existerar, men det saknas den sista touchen troligtvis. Eller lik väl det flyt som en målskytt bär med sig, säsong för säsong. Trots detta var ändå Lee den bäste mannen på isen. Både i mitt och Färjestads tycke.
Vart var det äkta Färjestad och Hv71?
Hade man glömt av varandra på någonstans i det avlånga Sverige?
Jag var redan i den första perioden inne på det som Niklas Wikegård senare tog upp efter matchavslutning. Det saknades karisma. Det saknades en viss hårdspelande Ole-Kristian Tollefsen. Det saknades en retsticka i Christian Berglund, Per Ledin och Andreas Jämtin.
Framför allt tror jag på att det saknades en viss Jesse Joensuu.
Dessa ingredienser hade utan tvekan kunnat bjuda upp till en mäktig batalj. Ingenting kunde knappast varit mindre intressant än det man fick se på isen.
Bara en sådan sak som att Jämtin enbart en enda utvisning emot sig under hela matchen.
Under den hela första perioden delades det dessutom inte ut någon utvisning!
Det tyder på klokt spel alternativt dåligt engagemang att fullfölja in i varje situation.
Får jag välja skulle jag beskriva matchen som fylld utav båda ovanstående argument.
Det positiva som fanns att plocka existerade bara hos vissa.
Sådant hittade jag framför allt på juniorsidan, som fortsätter att blomstra ut i detta skadedrabbade Färjestad.
Wilhelm Westlund.
Calle Andersson.
Båda två riktigt bra kandidater till att kunna få spela med A-laget inom de närmsta två åren.
Fick jag välja hade jag sett dem som permanenta spelare resterande del av säsongen.
Däremot kunde man ana vissa tendenser till ett tillbakadraget spel, som man inte sett sedan förra säsongen. Bl.a. hos Per Åslund och Joakim Hillding, som var väldigt osynliga under stora delar av matchen.
Det är sagt att osäkerheten trillat in på om FBK:s sportchef Jörgen Jönsson ska behålla Hillding.
Fortsätter det så här, kommer det inte att finnas någon osäkerhet.
Vad som är positivt är att det kan åtminstone bli bättre, och bättre kanske det blir emot Luleå nu på lördag. Revanschlust existerar även fram emot nästa vecka, då man möter Hv71 än en gång, sju dagar från idag.
En seger i Kinnarps skulle smaka mumma för Karlstadslaget.
