Krönika: En oviss säsong
Luleå har ett nytt lag och en ny tränarstab när klubben inleder sin 31:a raka säsong i SHL med ett derby mot Skellefteå på onsdag.
Det kändes tryggt under de fyra år Jonas Rönnqvist coachade Luleå, det fanns aldrig ett tvivel på att laget inför varje säsong skulle vara ett lag för toppen. Men till och med ett inbitet fan av ”Rönken” som jag får erkänna han hade kört fast sista året och lyckades inte ta Luleå till nästa nivå efter ligan anpassat sig och passerat den typ av ishockey han introducerade för Sverige år 2010, det behövdes en förändring. Däremot kan ingen ta ifrån ”Rönken” han tog Luleå till klubbens största framgångar på nära 20 år, det ger honom en särskild plats i klubbhistorien. Men låt oss blicka fram nu.
Joakim Fagervall är ny huvudtränare och när dessa rader skrivs stormar röda maskinen Luleå fram på europeiska kontinenten i CHL, de radar upp segrar med förkrossande siffror, 29 mål på fyra matcher. Det är ett tyngre och rappare lag än förut.
Betyder det att Fagervall löst gåtan med målskyttet ”Rönken” aldrig lyckades lösa under sina år i Luleå? – Nja, det tål att vänta svara på tills de fått mäta krafterna med ett bra svenskt lag. Klasskillnaderna är lite väl stora mellan Sverige och övriga Europa så laget har än inte riktigt prövats. Mikael Renberg vill ha ett kvalsystem till CHL så att svenska lagen får bättre tuggmotstånd, jag håller med, på sikt. Just nu måste CHL arbeta för att öka intresset för sporten i Europa, då kan vi inte stänga oss inne i klassiska hockeyländer utan låta även engelska lag vet vad som krävs mot svenska. Men nog om det.
Luleå har ett helt nytt lag efter att profilerna lämnat och med glädje ser jag att klubben släpper fram 90-talisterna på allvar. Det är en vågad chansning och satsningen gör sportchefens val att släppa Pavel Skrbek känns logisk då klubben vill ha ett yngre och rörligare lag. Ett val som är logiskt, men om det är klokt att släppa backen med bäst +/- i laget förra säsongen återstår att se.
Backsidan känns trots osäkerheten kring Johan Fransson riktigt spännande. Jag tror Luleå kommer mönstra med ligans mest offensiva backsida med Dean Kukan, Marcus Fagerudd och Kristian Näkyvä där den sistnämnda tror jag kan bli bästa backvärvningen från vårt östra grannland Luleå gjort sedan Timo Jutila, jag älskar grabben! Det gäller att åldermannen Jan Sandström håller pojkarna i styr så att de inte glömmer försvaret.
På lagets sista utpost är jag trygg med Daniel Larsson och Joel Lassinantti (även om jag tycker ”Lassi” borde gjort en till säsong i allsvenskan innan han är mogen för SHL).
Framåt är jag mer orolig, vem ska göra målen? Luleå satsar på ett bredare lag och de finns spelare som är tuffa att möta, men ligger knappast i toppen av skytteligan. Hoppet står till våra unga skåningar kan leverera och jag imponeras av Daniel Zaar som har en mäktig bössa. Peter Cehlárik har stått stilla i utvecklingen efter säsongen 2012/2013 då han spräckte Mikael Renbergs gamla rekord som klubbens yngsta målskytt genom tiderna, han måste kliva fram.
Det är här jag är orolig, vi har många unga grabbar med potential och det kräver så många blommar ut för att säsongen ska bli bra för Luleå. Därför känns en mellansäsong där Luleå tar sig till slutspelet via play-in mer reallistiskt, det finns alltid någon eller några av våra unga talanger som får vänta på ett genombrott på allvar. Luleå kommer inte att utmana om guldet.
Däremot är jag inte orolig för Lucas Wallmark, vår unga kloka center kommer bli årets utropstecken och med förra passningsgeniet Stefan ”Skuggan” Nilsson i båset kommer hans passningsspel tas till en helt ny nivå.
Med det sagt välkomnar jag er till en ny rolig säsong med oss på redaktionen där vi värvat ett par nya skribenter ni kommer se mer av.
Nu inleder vi säsongen med att ge familjen Lundmark på truten!
