Krönika: Granström - en av få glädjeämnen
Krigaren Jonathan Granström spelade för klubbmärket
Back-to-back mötena mot Skellefteå kan summeras med utskåpning där Skellefteå var bättre i allt i fem av sex perioder. Matchbilden i två perioder i kvällens möte var bara en fortsättning på den skräckupplevelse som Luleåsupportrarna fick erfara i hemmamatchen i Coop Arena under fredagen.
Det är svårt att hitta vokabulär för hur slarvigt Luleå spelade i första perioden i Skellefteå Kraft Arena under lördagen, även om inget ska tas ifrån den tippade guldfavoriten Skellefteå som uppvisade ett fantastiskt pucktempo och skicklighet i passningsspelet. 15-1 i skott till Skellefteå säger väl det mesta, det hade räckt med att spola halva isen för det var spel mot ett mål. Luleås passningar satt i bästa fall på skridskorna om de inte var helt utom räckhåll. Skellefteå gavs oceaner av is att åka på i sin höga fart och Luleås försvarsspel kan bäst beskrivas som en hönsgård. Ja som sagt, dessa fem perioder vill jag bara glömma. Dock fanns en vithaj - Anton Hedman - och en krigare - Jonathan Granström - i Luleå Hockey som spelade för klubbmärket under lördagen och inte vek ned sig en tum när övriga laget mest verkade tänka på vad de gjorde på "sommarlovet". Granström som gjorde en av sina bästa insatser i Luleåtröjan var dessutom nära att kvittera i slutskedet av matchen, men ett klubbskaft räddade Skellefteåmålvakten Markus Svensson. Daniel Larsson i kassen gjorde också en stabil och bra insats. I övrigt lyste glädjeämnena med sin frånvaro.
Luleå drog på sig en rad fullständigt onödiga utvisningar och inte minst backbjässen Illari Melart. I back-to-back mötena drog han på sig minst tre helt onödiga utvisningar där han istället för att spela med kroppen använde armarna runt motståndarna för att hålla fast. Finns absolut ingen anledning att ta dessa utvisningar, dessutom i helt ofarliga lägen. Den lysande stjärnan under inledningen på säsongen, Jacob Micflikier var totalt osynlig i back-to-back mötena. Backen Marcus Oscarsson fick ingenting att stämma under fredagsderbyt. Craig Schira som är värvad som en toppback har gjort en mängd nybörjarmisstag i egen zon de senaste matcherna och var bänkad i inledningen på dagens match. Ja, dags att stanna min sågning här, men alla ni som sett matcherna vet nog vad jag talar om. Detta var bara exempel, laginsatsen som sådan var under all kritik. Även tränarna ska ha en släng av sleven som inte fått laget att prestera i derbymatcherna och avsaknad av struktur i spelet, även om det är tidigt på säsongen. Jag är även kritisk till en del matchningar, t.ex. tycker jag det är fel att spela Schira och Harju i boxplay.
Luleå gjorde dock en bra sistaperiod och var ytterst nära att kvittera i slutet av matchen, men vaknar man "fem i tolv" är det svårt att hinna till tolv. Förhoppningsvis blev mötena mot Skellefteå en väckarklocka för laget om vad som krävs för att gå hela vägen i år. I rådande besvikelse är det med stor glädje jag kan konstatera att playmakern Wallmark är på ingående. Han är en oerhört viktig pusselbit i lagbygget, då bristen på spelskickliga centrar har varit lagets stora akilleshäl. Nu finns förutsättningar att bygga två starkt producerande kedjor framåt.
