Krönika: Hedersamt eller en tom gest av Rögle?
Rögle gör rätt som sparkar ut André Deveaux, men…
För andra gången på kort tid har Röglespelare nu skämt ut sig. Det började med Jakob Liljas hjärnsläpp i derbyt mot Malmö, där han delade ut en högst medveten crosschecking i nacken på Jens Olsson.
Ett fult, fegt och farligt verk som i alla fall gav en lång avstängning. Men Lilja framstod trots allt som ångerfull i efterhand – vilket är det minsta man kan begära, oavsett om spelaren i fråga faktiskt menar det eller ej.
---
Det är ju skamligt nog inget man kan säga i fallet med André Deveaux.
Hans överfall – för på något annat sätt kan man verkligen inte beskriva det – på Per Helmersson tillhör något av det värsta som har skett på en hockeyrink, framför allt som det inte sker under spelets gång. En tackling som går fel, en armbåge som flyger upp eller en ovårdad behandling av klubban kan – med varierande grad av långsökt resonemang, är det viktigt att tillägga – kopplas till stridens hetta eller feltiming, och sker trots allt under spelets gång. Det är en viktig skillnad att göra.
Men vad Deveaux håller på med kan på inga sätt knytas till hockey, även om det sker på en rink. Det är troligtvis en farlig väg man börjar vandra nedför om den här situationen ska tas upp i en civil rättegång – vilka dörrar öppnar det inte inför framtiden? – men det här är antagligen den första situationen någonsin där jag kan tänka mig att det inte är en helt orimlig uppföljning. Man får dock vara försiktig så att man inte drabbas av den omfattande moralpanik som råder nu.
---
Hela situationen är så absurd. Diskussionen som Deveaux har med Mikael Gath, Rögles assisterande tränare, i båset kan man vrida och vända på tusen gånger om. Man kan spekulera i att Deveaux har blivit beordrad eller att han själv har bett om tillåtelse, eller så är det helt enkelt så som Rögle hävdar – att han lämnar klartecken för spel efter tester under uppvärmningen.
Att Deveaux fullt ut är en mycket märklig individ råder det ju oavsett vilket inga tvivel om. Där Lilja framstår som ångerfull tar Deveaux istället på sig dumstruten (om han nu någonsin har tagit av sig den?).
Hans ”om jag ville skada honom så skulle jag minsann ha gjort det ordentligt”-resonemang förtjänar inte att benämnas som barnsligt, för det vore kränkande mot alla barn. Hans resonemang är bara rakt av genomkorkat, men den sista idioten är ju faktiskt inte född. Det fascinerande här är att Rögle släpper igenom de uttalandena på sin hemsida.
---
Det är också intressant att titta på vad Tim Miller, en tidigare lagkamrat till honom, twittrade ut under gårdagen. Twitter är Twitter, och man ska ta det för vad det är, men nog är de här två tweeten intressanta i sammanhanget?
Watched #deveaux sucker punch a teammate in between periods for taking his pp time while we were winning #qualityteammate
— Tim Miller (@Millsi14) March 30, 2015
Then watched #deveaux bit*ch out brass and awesome equipment manager for missing tap in, blaming it on his "terrible" sticks #qualityperson
— Tim Miller (@Millsi14) March 30, 2015
Deveaux agerande är förkastligt och Rögle agerar givetvis helt korrekt genom att sparka ut honom. Men frågan är vilken effekt och vilken handlingskraft det egentligen signalerar? För är verkligen Deveaux – oavsett kontraktsstatus – någon som håller SHL-klass? Är åtgärden i det stora hela bara en tom gest?
---
Det är synd att en sådan här händelse ska slänga skuggor över ett avancemang. Glädjen som alla spelare, ledare och inte minst fans känner har hamnat i skymundan efter segern i Slutspelsserien och 4-1 i matcher mot Västerås.
En imponerande säsongsavslutning och en återkomst till hockeyns finrum förtjänar inte den här ovärdigt obefintliga exponeringen.
---
Och på tal om något ovärdigt så är Västerås säsongsavslutning ett fascinerande kapitel. Västerås-redaktionens Anders Karlsson lyfter en mycket intressant diskussion om vilken attityd klubben har och bör ha i framtiden. Den texten rekommenderas varmt.
Men för att gå tillbaka till det ovärdiga… hela grundbulten i den svenska idrottskulturen är dramatiken kring uppflyttning och nedflyttning, oavsett vilken nivå man spelar på och oavsett vilken idrott man utövar.
Det har ju SHL som bekant berövat oss, vilket minst sagt blev kostsamt för Västerås. Det ovärdiga ligger i att de ju kom etta i HockeyAllsvenskan, men trots seriesegern tvingas kvala uppåt. Det är, kort och gott, ovärdigt att en seriesegrare inte direktkvalificeras… men hur SHL-värdiga är egentligen Västerås när man bränner båda kvalchanserna man fick?
