Krönika: Here we go!
Snart är det äntligen dags för Elitserien igen. Nu är det upp till bevis för Rönnqvist med mannar, var fjolåret en engångsföreteelse eller är Luleå på väg att bygga något stort?
När Luleå avslutade den förra säsongen som semifinalister var det ett resultat som översteg allas förväntningar innan säsongen startade. I år är det ett annat läge: Föreningen har satsat med tunga namn som Wallin och Harju. Nu finns förväntningarna, nu finns intresset runt laget, nu finns hoppet men även kraven på spelare och ledare. Laget är mer rutinerat, mer namnkunnigt och ska på papperet överträffa fjolårets resultat. Kan laget ta med den energi och hårda arbete som gav resultat ifjol så kan det här bära riktigt långt.
Det finns väl framförallt en punkt som debatterats under försäsongen: Kommer Rautio/Gustavsson att hålla? Många experter hävdar att det är Luleås akilleshäl i år och anledningen till att laget inte kommer att lyckas. Jag är den första att skriva under på att Anders Nilsson lämnade ett gigantiskt hål efter sig, han är en blivande stormålvakt och det är aldrig lätt att ersätta. Men så illa ställt på målvaktssidan tycker jag ändå inte att det är. Rautio delade med Nilsson ifjol och under stora delar av säsongen matchade han Nilsson, det tog lång tid för Rönnqvist & Co att välja en etta, det är många som glömmer det. Rautio gjorde 24 matcher med över 90 i räddningsprocent. Hur är då Gustavsson? Pratade häromdagen med ett par personer i Allsvenskan som tror att han kan få ett stort genombrott i år. Luleå har ju en historia av att ge unga målvakter chansen och många har fått sina genombrott i Luleå redan under sina första säsonger (Nilsson, Modig, Törnqvist etc).
På back och forwardssidan ser det nästan oförskämt bra ut, men värvningarna där har redan avhandlats i en tidigare krönika så det ger jag mig inte in i, nöjer mig med att konstatera att en så stark backuppsättning som Luleå ställer upp med i år var länge sedan de gjorde. Det är nästan så att man måste gå tillbaka till guldåret 1996 för att hitta något liknande. Det finns flera unga killar som gjorde det riktigt bra ifjol, Komarek, Berglund, Karlsson och tar de ett kliv uppåt på utvecklingstrappan blir det riktigt intressant.
Men det som är absolut roligast och som ger mest hopp inför säsongen är att hockeyn äntligen är riktigt het i Norrbotten. Intresset som var runt laget ifjol var även det länge sedan man fick uppleva. Den energi och den puls som finns just nu har saknats under många år. Visst, de mest trogna supportrarna har alltid varit lika intresserade men nu är det ett stort intresse bland gemene man. Alla pratar hockey igen och det har nog att göra med att vi ifjol fick se det ”gamla Luleå Hockey” igen. Matcherna mot Djurgården fick COOP Arena att leva upp och det intresset verkar ha följt med över sommaruppehållet.
Så, hur kommer det här att sluta? Jag får köra en klassiker och säga: ”Slutspel, sen kan allt hända” samtidigt som jag ber en bön till hockeygudarna om att få se ett Luleå som spelar final till våren. Tomas Ros tippade dock Djurgården idag på Twitter, kändes överraskande.
