Krönika: Klockan tickar för Karlskrona
Röda siffror och nedstigande sportsligt resultat. Karlskrona känns vara nere för räkning men är det ens någon som sörjer?
Karlskrona inledde säsongen med en tydlig spelidé. Tränaren Ove Molin tvingades dra till den mest förutsägbara ritningen på taktiktavlan. Ett nödvändigt ont med de spelarmaterial som fanns att tillgå.
Bortsett från målvakten Johannes Jönsson har Karlskrona inte mycket att sätta emot i SHL. Molin fick göra det bästa utav det som fanns och skaffade snabbt fram en tydlig spelidentitet till sitt lag. Det fungerade måttligt från start, men nu har lag efter lag synat Karlskronas spel och det finns inte mycket att göra.
Karlskrona samlar på sig förluster, senast två raka mot Färjestad där man släppte in totalt 11 mål, och innan dess förlorade man mot Växjö. Förvisso har senaste omgångarna varit mot topplagen men Karlskrona står ändock med fem raka förluster.
Samtidigt har Karlskrona en organisation som inte axlar SHL-kostymen trots att man nu är inne på sitt tredje år. Det om något måste ses som ett misslyckande. Värvningen av Charlotte Gustavsson som klubbdirektör ansåg många var ett bra drag, men den kom alldeles för sent.
Gustavsson må vara en duktig ledare, men frågan är om hon är rätt typ att leda sjunkande skepp? Vi såg hur det gick för Modo för några år sedan, Karlskrona är på väg mot samma rand. De stora skillnaderna är att Modo med sin stolta tradition har en bredare grund, större fanskara och bättre möjligheter att bygga något. Ändå föll man.
Åter igen tvingas Gustavsson placera sig i en situation där hon måste vädja fansen om att besöka arenan. Men dne här gången har hon inte lika starkt varumärke att luta sig emot och huvudtränaren saknar manskap till en säljande produkt.
Samtidigt läser vi om ett Karlskrona där spelarna gått ut med att det saknas utbetalningar av pensionsdelen i lönerna, vidare blev det känt under december månad att Karlskrona heller inte kunnat betala sin hallhyra. Totalt ska 2,3 miljoner kronor betalas in till Karlskronas kommun och 35 % av den summan, alltså 805 000 kronor skulle ha betalats in senast 31 december. Något Karlskrona inte kunde hålla.
Redan i november kunde vi läsa om att klubben hamnat hos Kronofogden med en skuld på 12 000 kronor till Salming hockey. Den skulden betalades dock den 20 december.
Nu på senare tid har vi kunnat läsa om att elitlicensen för Karlskrona är hotad. Publiken kommer inte och man vädjar till sina fans. Samtidigt bistår klubben med ligans mest oattraktivaste hockey.
Till skillnad från det andra krislaget Rögle där man raserade hela stommen mitt i säsong, lade om grunden och nu fått lite medvind har Karlskrona inte samma förutsättning till förändring. I ett kommande kvalspel ser jag inte många solstrålar hos KHK. Särskilt inte när Hockeyallsvenskans topp känns farligare än på länge.
Vad betyder Karlskrona för svensk hockey – egentligen? Vad har Karlskrona för grund att luta sig emot? Det är inte ens hela Blekinges lag har jag fått lära mig. Vad finns det då för attraktionskraft i Sverige när vi talar om Karlskrona?
Jag tror knappast att SHLs VD Jörgen Lindgren ligger sömnlös på nätterna utifrån KHKs situation. Tror snarare att han, tillsammans med de flesta SHL-pampar hoppas på en säsong 2018/19 där lag som Leksand, Timrå eller AIK äntrat finrummet i svensk hockey.
Det känns motigt nu, Karlskrona, och övriga supportrar kommer att fortsätta sparka på klubben som bokstavligt talat ligger ner. Det måste Charlotte Gustavsson och hela KHK bara kunna svälja och där någonstans hitta tändvätskan till att bevisa motsatsen.
