Krönika: När röken lagt sig!
Vi kan konstatera att det inte blev någon drömfinal. Luleå försökte, men kunde aldrig hota ett övermäktigt Skellefteå.
Knappt ett dygn har passerat och besvikelsen känns fortfarande påtaglig. Att vara så nära, men ändå inte är den värsta känslan. När det betydde som mest så vek många Luleåspelare ned sig. Men samtidigt så spelade Skellefteå sin absolut bästa hockey. Och förutom i match nummer tre, där Luleå faktiskt var det bättre laget, så var det klasskillnad.
Det går inte att skylla finalförlusten på någon specifik lagdel eller spelare. Det var helt enkelt en kollektiv kollaps som gjorde att Luleå aldrig lyckades bjuda upp till dans. Orutinen spelade nerverna ett spratt. Faktum är att endast tre spelare i Luleå varit i final tidigare, i Skellefteå spelade näst intill halva laget sin tredje final på lika många år - det syntes också ute på isen.
Oavsett vilket så är jag stolt över vad Luleå åstadkommit under säsongen. För tredje året i rad så slutar laget topp fyra. För tredje året i rad så släpper laget in minst mål och slår dessutom nytt klubbrekord med 102 poäng under grundserien. Lägg därtill att man är regerande Europamästare och att man dessutom spelade SM-final, vem kan egentligen vara besviken när man tänker efter? Luleå har gjort en fantastisk säsong på många sätt och vis!
Jag vill också passa på att tacka - och hylla - Jonas Rönnqvist. För utan honom hade vi aldrig varit där vi är idag. När Rönnqvist tog över så var Luleå ett lag helt utan spelidé och ambitioner. Idag är Luleå ett topplag och kommer förhoppningsvis att fortsätta vara det för en lång tid framöver. Jag ser i alla fall ljust på framtiden!
Nu är det bara att ta nya tag och se fram emot nästa säsong, för då ska bucklan till Luleå!
