Landslagen vi minns – USA 1996: ”Den gyllene generationen”
SvenskaFans blickar tillbaka och uppmärksammar minnesvärda landslag. Först ut är det stjärntäta amerikanska laget som vann World Cup 1996.
1980 spelade USA hem OS-guldet efter en lika historisk som ikonisk seger mot Sovjet. Men efter den triumfen uteblev de internationella framgångarna.
De efterföljande OS-turneringarna slutade med placeringsmatcher och ett nederlag i bronsmatchen 1992. Inte heller i VM blev man lyckosamma – faktum är att USA degraderades 1982. 80-talets Canada Cup-turneringar resulterade inte i någonting, men 1991 såg vi kanske början på något.
En ny generation amerikaner – som bland annat hade vunnit två JVM-brons – var på väg upp och andraplatsen i Canada Cup 1991 bjöd på en försmak för vad som skulle komma ytterligare några år senare.
1996 var det nämligen dags för en ny turnering. NHL-spelare hade inte medverkat i OS-turneringarna under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Istället hade man anordnat Canada Cup – som 1996 ersattes av World Cup.
Några spelare saknades givetvis av olika anledningar, men för första gången sedan Canada Cup 1991 skulle världens bästa spelare äntligen gå upp mot varandra i en internationell turnering.
”Nog fanns det firepower alltid”
USA hade fått fram en gyllene generation som antingen var mitt uppe i sin prime eller på god väg in i den. Ett flertal av ligans bästa målskyttar var amerikaner och på backsidan var jänkarna än mer framträdande.
Jeremy Roenick – ett av NHL:s största stjärnskott under 90-talets första hälft – medverkade inte på grund av kontraktsläget med Phoenix. Men trots det hade USA tillgång till matchvinnare som Brett Hull, John LeClair, Keith Tkachuk, Mike Modano, Tony Amonte, Doug Weight och Pat LaFontaine.
Tio år senare är alla sju på topp-10 över tidernas poängbästa amerikanska forwards i NHL. Nog fanns det firepower alltid.
I defensiven var det inte mycket sämre. Phil Housley, Brian Leetch, Chris Chelios, Gary Suter och Mathieu Schneider medverkade alla – än idag är det USA:s fem poängbästa backar genom tiderna i NHL. Såväl Leetch som Chelios vann Norris Trophy vid två tillfällen under 90-talet och två år tidigare hade Leetch blivit den första icke-kanadensaren att vinna Conn Smythe Trophy.
I backbesättningen fanns även bröderna Kevin och Derian Hatcher – och försvaret var lika stjärntätt som forwardsbesättningen.
På målvaktspositionen kom man med Mike Richter som den stora tillgången. New York Rangers-målvakten var mycket framträdande i NHL och hade varit en nyckelspelare i det laget som vann Stanley Cup 1994. Bakom honom fanns bland annat Jim Carey, Washington-målvakten som är en av ligans mest uppmärksammade one-hit wonders och som föregående säsong hade vunnit Vezina Trophy.
Tvåmålsskytten Hull
USA dominerade sig igenom hela turneringen. I premiären tog man en mycket meriterande 5-3-seger mot Kanada. Kanada gick upp till 2-1 i den första perioden, men USA kom tillbaka och tidigt i den tredje perioden drog man ifrån till 4-2. Kanada reducerade med minuten kvar innan tvåmålsskytten Brett Hull fastställde slutresultatet i tom kasse.
I en back-to-back mot Ryssland och Slovakien blev det två nya segrar, med 5-2 respektive 9-3. Hull blev återigen tvåmålsskytt mot ryssarna och mot Slovakien noterades Keith Tkachuk för ett hattrick.
Gruppvinnarna USA och Sverige gick direkt till semifinal medan Kanada, Ryssland, Finland och Tyskland fick spela kvartsfinaler. De två förstnämnda gick bekvämt vidare och för USA:s del innebar det ett nytt möte mot Ryssland i semifinalen.
Än en gång blev det seger mot några måls marginal – och än en gång blev Hull tvåmålsskytt när han gjorde både 2-0 och 4-1 i 5-2-segern. Kanada besegrade Sverige efter dubbla förlängningsperioder och det blev USA mot Kanada i finalen.
Första titeln sedan 1980
Några år tidigare hade Kanada tagit hem Canada Cup 1991 genom att finalslå just USA. Nu var det alltså som upplagt för amerikansk revansch, men finalserien – som spelades bäst av tre matcher – inleddes med ett nederlag i Philadelphia.
Efter två perioder stod det 2-2 på resultattavlan efter något så ovanligt som två mål av Derian Hatcher. Halvvägs in i den tredje perioden tog Kanada ledningen via Theo Fleury, men USA lyckades tvinga fram en förlängning. Med sju sekunder kvar av ordinarie tid gjorde nämligen John LeClair 3-3.
Det var alltså Kanada som vann den första matchen och man gjorde det genom Steve Yzermans 4-3 halvvägs in i den första förlängningsperioden.
Match två och tre skulle spelas i Montreal – och där glänste USA återigen. LeClair blev tvåmålsskytt och såväl Brett Hull som Keith Tkachuk nätade när USA kvitterade i finalserien tack vare 5-2.
En tredje och direkt avgörande match väntade alltså.
Hull såg till att ge USA ledningen med sitt sjätte mål i turneringen, men Kanada kvitterade tack vare Eric Lindros och tog ledningen drygt halvvägs in i den tredje perioden när Adam Foote gjorde 2-1.
Kanada öste på, men en storspelande Mike Richter höll USA kvar i matchen – och de avslutande minuterna kom att gå till historien.
Med drygt tre minuter kvar av matchen kvitterade Hull. Tony Amonte gjorde 3-2 43 sekunder senare och av bara farten kom både 4-2 och 5-2 innan slutsignalen ljöd. Kanada hade kollapsat på hemmais och USA vann sin första stora titel sedan OS-guldet 1980.
”Men något guld har man inte vunnit”
Mike Richter blev utsedd till turneringens MVP. Brett Hull (7+4) vann både poäng- och skytteligan före John LeClair (6+4). Keith Tkachuk (5+1) kom trea i skytteligan och Brian Leetch blev turneringens poängbästa back tillsammans med Paul Coffey.
Vidare tog även Richter, Chris Chelios, Hull och LeClair plats i turneringens All Star-lag tillsammans med Mats Sundin och Calle Johansson.
USA:s gyllene generation hade visat upp sig på den största scenen och vann äntligen en titel – på det mest dramatiska av sätt. Det har blivit ett par OS-finalförluster sedan dess, men något guld har man inte vunnit, vare sig i VM, OS eller World Cup.
I JVM-sammanhang har USA vuxit fram till en stormakt och man har en uppsjö av fantastiska spelare i NHL. Men den gyllene generationen har man ännu inte lyckats överträffa på internationell is.
---
---
Det här var den första delen av artikelserien ”Landslagen vi minns”. Under de kommande veckorna och månaderna fortsätter vi att blicka tillbaka och uppmärksamma andra landslagsupplagor som lämnade avtryck.
