LuleåBloggen: Chabadas nya kontrakt
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Jag fortsätter att leka sportchef.
Nästa vecka har jag då ett första möte med Chabada om framtiden.
Hans kontrakt går ut till våren. Efter att han spelat fyra säsonger i föreningen.
Poängmässigt har det gått hyfsat för honom, 39, 33 och 26 poäng de första tre åren, missat ca 10 matcher per säsong pga skador, mestadels föranledda av hans intensiva spelstil och oumkullrunkeligt heta temperament som innebär mycket fysisk närkontakt med motståndarna.
Oavsett produktion har han alltid haft en hög lägstanivå rent inställningsmässigt ute på isen, även om det framförallt förra säsongen kändes som att han inte alls fick ut så mycket poäng som han förtjänade ur allt detta slit han gjorde ute på banan.
Snarare gjorde den förmodade frustrationen över detta istället att det blev alltför mycket tid i utvisningsbåset.
Han är en grym hockeyspelare, en spelmotor med ett härligt skott, och en riktig ledare för i laget i sina bästa stunder. Även om månadslönen på dryga 150 kkr/mån ibland känts lite hög, när poängen uteblivit.
I år har han såhär långt spelat 34 matcher, och gjort 6 mål och 10 ass. Vilket inte är speciellt bra historiskt sett. Väldigt många av dem har dessutom tillkommit de senaste 7-8 omgångarna, och det känns som om timingen för förhandling är optimal just nu för honom.
Det var inte helt oväntat att Chabada skulle lyfta sig denna säsong, eftersom det är hans sista år på kontraktet, och det är så tjecker brukar fungera, påstår vissa "belackare".
Chabada som blivit 32 år, och dessutom sannolikt passerat toppen på karriären. Och själv säger att han vill stanna i Luleå, föreningen som han alltid visat stort hjärta för. Gärna på ett 3-4 årskontrakt.
Hur gör man som sportchef i det läget?
För jag gillar ju Chabada. Karaktären han vissar passar som hand i handske i Luleå. Och med sina fyra år i föreningen är han numera en kulturbärare som förtjänar både respekt och ett A på bröstet.
Han är dessutom en publikfavorit, vilket inte är helt oviktigt i dagens ekonomiskt kärva tider. Han har till exempel tillägnats en egen sång baserad på sitt coola efternamn som blivit en riktig Youtube-hit.
Men jag har inte råd att binda upp honom för länge till för mycket pengar, utan att vara säker på att få tillräcklig "bang for the buck".
Han kommer inte heller att stanna om han inte får en rejäl månadslön, han förväntar sig 150 kkr/månad minst.
Min lösning blir att ge honom det han vill ha, men med vissa förbehåll.
Vi skriver ett 1+1+1 årskontrakt. 3 år totalt alltså.
Och han får bra betalt, han får sina 150 kkr/månad.
Men möjligheten för båda parter att bryta kontraktet efter varje säsong gör att den av belackarna fruktade "tjeckiska" inställningen att bara prestera sista året på kontraktet inte blir något problem.
Utan jag kan kräva 100% av honom varje säsong. Och då kommer han att vara värd pengarna.
Done deal!
