Halvtidsutvärdering.
Med 25 av 52 omgångar avklarade finner undertecknad fog för att dela med sig av sina tankar gällande spelarna, spelet och kedjekonstellationerna. I denna text kommer en halvtidsutvärdering av läget.
Under den senaste tiden har undertecknad haft fullt upp med sitt examensarbete. Den uppsats som börjar bli en färdig produkt avhandlar relationen mellan ångest och depression samt hjärt-kärlsjukdomar. Personligen anser jag mig vara expert inom dessa områden. Inte för att jag brinner för den akademiska banan, men för att jag som supporter av Luleå Hockey är välbekant med fenomen som sviktande mental- och hjärthälsa.
Lyckligtvis har så väl psyket som hjärtat varit förskonade från motgångar på senare tid. Luleå har gått som tåget (undantaget matchen mot Linköping), och lyckats få med sig poäng oaktat vilka som försökt stå emot på den andra sidan av isen. Det är kanske inte förvånande. När laget nu kan visa upp sin fulla slagkraft är det ett av seriens starkaste lag som beträder isen kväll efter kväll.
Gällande målvakterna finns det inte jättemycket att orda om. Lassinantti och Wallstedt har båda uppvisat ett hyggligt spel under säsongen. Ju bättre laget framför dessa herrar har sett ut, ju bättre har även målvakterna sett ut. Det är ett rimligt utfall i mina ögon. Jag tror ännu att målvakterna har ytterligare en växel i sig, framförallt Lassi. Å andra sidan hade det varit ett underbetyg till hela lagbygget om målvakterna hade bjudit på fantommatcher varje gång de sätter skridskorna på isen. Personligen har jag inga tvivel på att Luleå har en målvaktssida som ger laget chansen att tävla om guldet fram mot våren.
Luleås backsida börjar vinna över mig mer och mer för varje match som förpassas till historien. Honka är i mina ögon den kanske mest sevärda spelaren i laget (vilket inte säger lite när lagkompisarna har namn som ”Omark” och ”Komarek” på ryggen). Att se honom hantera pucken värmer även under kalla vinterkvällar. Hans nuvarande backpartner, Lepistö, har uppvisat likheter med Niinimaa. De har samma typ av stapplande skridskoåkning, men båda begåvade med ett lugn och spelsinne som inte hade varit tillgängliga för en liga som SHL om det inte vore för åldern. EG och Engsund är i mina ögon redan kultfigurer som alltid bidrar. Engsunds nyfunna förmåga att göra mål minskar inte direkt hans status bland supportrar. Andersson, Själin och Sondell är mycket bra komplement att ha på backplatserna 5-7. Som helhet anser jag att backsida håller en mycket god nivå. Där återfinns kunskaper som är användbara i alla tänkbara situationer på isen.
Gällande kedjeformationerna upplever jag viss oro. Spelarmaterialet i sig är det inte något fel på, men hur konstellationerna ser ut ställer jag vissa frågetecken inför. Einars plats i hierarkin är fortsatt ett huvudbry för mig. Han har potential att bidra med mycket mer om han får förtroende med skickligare spelare än Berglund och Mattson samt får speltid i PP. Vidare anser jag att det kan vara tid att testa bryta upp kedjan med Omark, Shinnimin och Fröberg. I många matcher har det varit Luleås ledande kedja, men de omsätter inte sina chanser i mål i önskvärd utsträckning. Det hade varit spännande att se ”Bulan” testa något nytt. Det är inte värre än att han får återgå till det beprövade om ”det nya” inte skulle resultera i en förbättring. Rasks plats i andrakedjan ställer jag mig fortsatt frågande till. Det är där jag menar att Einar borde ges en reell chans.
Kedjan med Connolly, Brännström och Andreasson har kanske varit Luleås bästa under den senaste tiden. Samtliga är spelskickliga och visar en vilja att vara puckbärande och spelförande. Det uppskattar jag verkligen att se. Den nuvarande ”gnuggarkedjan” med Berglund, Einar och Mattsson gör sitt jobb helt okej. Både Berglund och Mattson har visat sig kunna föra sig även i offensiva situationer under tidigare år. Om Bulan prompt ska fortsätta med Einar i den linan hade det varit spännande att se ett nytillskott i laget som hade kunnat höja den kedjan. Jag gillar Mattsson, han har ett bra driv med puck och gör även jobbet utan puck, men i mina ögon är han mycket begränsad när det kommer till att skapa spel i den offensiva zonen. Muzik lider av samma begränsning i sitt spel.
Gällande spelet som Luleå har uppvisat under säsongen upplever jag att det konstant har utvecklats i rätt riktning. Enögd som jag är ser jag ofta att Luleå är spelförande, alternativt bjuder upp till gott motstånd, i nästan alla matcher. Min upplevelse är att spelarna har börjat finna sina roller och nu kan leverera en hockey som kan vara guldgivande i slutändan. Mitt egentligt enda huvudbry är den fortsatta tendensen att slå av på takten i slutperioden när en uddamålsledning ska försvaras. Fortsätt trumma på så kanske fler tvåpoängare renderar i ytterligare en pinne!
Nåväl, i nuläget finner jag ingen orsak att uppsöka vare sig psykolog eller hjärtläkare. Som det ser ut just nu har Luleå goda chanser att vara med och slåss om en topplacering och sedermera ett långt slutspelsrace. Jag håller tummarna medan jag fortsätter följa händelserna i och runt laget med spänning. Heja Lule!
