LuleåBloggen: Luleåprodukter i Allsvenskan
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Har roat mig med att gå igenom de Luleåprodukter som på sistone gått till ett Allsvenskt lag för att utbilda sig mera, med mål att komma tillbaka som en mer komplett Elitseriespelare.
Noterar att spelarna utvecklas lite småsegt, inga direkta poängtoppar har det blivit av någon av dem ännu.
Glädjeämnena är Magnus Isaksson, Robin Olsson och David Rautio.
Om vi börjar norrifrån:
Björklöven:
Magnus Isaksson
Femma i Lövens poängliga, 35 matcher, 13 poäng, minus 9 i +/-. Spelar i tredjekedjan, och har väl inte den mest producerande rollen, så sett till det har han lyckat bra. Bra tvåvägsspelare.
Viktor Lindgren
Femtonde man i Lövens poängliga, har varit skadad och bara spelat 24 matcher. Spelar i Lövens förstakedja, men har endast gjort 5 assist hittills. Minus 4 i +/-. Lite svagt va?
Almtuna:
Kim Karlsson
29 matcher, 9 poäng, plus 5 i +/-. Helt OK, och förlängt kontrakt med Almtuna tyder väl på att de är nöjda.
Örebro:
Robin Olsson
Kanske den störste succemannen av utespelarna. 11 matcher. 9 poäng. Plus 9 i +/-. Otroligt starkt. Kommer ha goda chanser att ta en plats i Elitserien nästa säsong, om han fortsätter såhär.
AIK
Per Savilahti-Nagander
32 matcher, 7 poäng, plus 1 i +/-. Gör ett stabilt och uppskattat defensivt jobb i AIK. Känns inte som mer än så. Storleken en fördel.
Oskarshamn
David Rautio
Är förstemålvakt i Allsvenskans överlägset sämsta lag. Hur det är möjligt för honom att ha den fantastiska räddningsprocenten 92,29 på 25 matcher övergår mitt förstånd. Måste förtjäna bättre än ett bottenlag i Allsvenskan?
Johan Pettersson
Den offensivt välbegåvade rightfattade backen har spelat 36 matcher, gjort 1 mål och 6 ass, minus 1 i +/-. Det har inte blivit så många poäng, men han har bäst plus/minus av alla utespelare i laget som spelat mer än 30 matcher. Alltid något.
Malmö
Thomas Wallgren
34 matcher, 11 poäng, plus/minus 0. En spelare som gör sitt jobb varje match. Tar mycket ansvar för defensiven.
Det jag tycker är intressant är ju att det inte verkar ha hänt så mycket positivt med så många av dessa spelare i Allsvenskan?
Det verkar vara svårt även där att ta steget att kliva upp i toppen bland Allsvenska spelare.
För allvarligt talat, många av de här spelarna hade kunnat göra lika många poäng i Elitserien, eller gjorde i princip lika många i Luleå innan de lämnade för Allsvenskan.
Nu måste vi dessutom ha i åtanke att det har gått något/några år för många av dem, och utvecklingen verkar ha stått mer eller mindre stilla?
Vänjer de sig med den Allsvenska nivån och anpassar sig till den, eller är det så att det inte är så stor skillnad på AS och ES rent individuellt i grund och botten?
