LuleåBloggen: Överkörning igen
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Nu har jag återhämtat mig såpass att jag kan skriva litegrann om gårdagen.
Har lämnat den småmörka gårdagskvällen bakom mig. I alla fall delvis.
Med det konstaterandet att vi inte är tillräckligt starka mentalt för att vinna över Skellefteå borta.
Var det någon som tänkte på hur Jimmie Ericsson med några lätta trick sänkte Lavander/Arlbrandt-kedjan redan i första perioden?
Han stod upp i några byten i första perioden, lekte Store Bocken Bruse, sänkte Arlbrandt, provocerade Lavander en del, drog på sig Luleåspelarnas vrede, vilket ledde till att han till slut fått en hel hög med utvisningar på Luleåspelare med sig.
Lavander försvann i och med sin oöverlagda tolvminutare i slutet på första helt ur matchen.
Arlbrandt blev så stressad att han inte vågade/kunde varken få tag i pucken eller stå upp i egen zon när Rundblad fick hoverera fritt i samband med sitt 1-0 mål.
Vilket innebar att de enda två någorlunda heta producerande spelarna vi har just nu var borträknade.
Abbotts och Chabi/Raffl har ju R2 själva sänkt genom sina ommöbleringar.
Sen kommer Luleå i och för sig ut som ett nytt lag inställningsmässigt i andra perioden. Och visar äntligen den intensitet man förväntar sig se i 60 minuter. I varje match som gäller såhär mycket.
Det är bara det att det verkar så ovant att verkligen ta i och gå framåt, att vi liksom glömmer bort spelet i egen zon.
Vi kan inte göra båda sakerna samtidigt.
Vilket straffade sig ordentligt.
Franssons drällning till 2-0 var väl väntad, om än slumpmässig.
Men tänkte ni på Söderbergs precision i avslutet? Ingen slump. När Ejdepalm gav honom en likadan chans förra derbyt var det också ett cleant avslut. Rakt upp i vänstra krysset, utan tvekan. Båda gångerna. Två chanser, två mål.
Den horribla markeringsmissen i samband med 3-0 var ju direkt pinsam att se. Men Forsell gjorde mål på den.
Luleå blir straffade på sina misstag. För egentligen var alla de första tre målen frukten av Luleåmisstag. Men det är ingen slump att det var just Luleå som gjorde misstagen. Det är bara så det är nu.
Det är där någonstans skillnaden ligger. Luleås spel rent allmänt, samt det som syns tydligast, våra avslut, är för veka och tafatta. Ingen riktig killerinstinkt. Bara nästan.
Vilket ledde till att Hadelöv växte, precis som alla våra motståndarmålvakter gör nuförtiden, till en gigant.
Sedan vinner Skellefteå mycket på sina stora backar. Det är stressigt, tätt och svårt för Luleåspelarna att vara i stekpannan framför Hadelöv. Medan Luleås backar inte riktigt beter sig lika skräckinjagande...
Ett faktum är att Skellefteås backsida också kan räcka en bra bit i ett slutspel. Det måste jag ge Skellefteå, att ju hetare och tätare det blir, desto mer nytta kommer de att ha av sin styrka och size. På så sätt har man värvat klokt i Schtaan.
Luleås framtid just nu känns allt annat än säker.
Tre matcher innan OS, Modo hemma, Brynäs och Frölunda borta.
Och tyvärr, som jag skrev redan efter omgång 40, hur mycket jag än skulle vilja så skulle jag ljuga om jag sa att jag tror att Luleå får fira OS på slutspelsplats.
Just när jag förväntade mig att vi skulle prestera vår bästa hockey, efter att ha spelat ihop laget i 40 omgångar, så gör vi inte det. Inte alls.
