LuleåBloggen: Säsongens viktigaste, bästa och skönaste!
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Underhållningen i COOP Arena inleddes med stående ovationer, ståpäls och nästan någon liten tår från min sida när Jarmo Myllys, naturligtvis ackompangerat av tonerna till: - Hes back, the man behind the mask, äntrar isen för att lämna matchpucken till domaren Sören Persson.
Riktigt, riktigt stort.
Det märks vilket oerhört avtryck Jarmo Myllys gjort i Luleå Hockeys kulturhistoria, på många olika sätt.
Det känns bra att vi har kvar tröjhissningen till nästa säsong, då kanske man får uppleva något liknande igen.
Jarmo Myllys walks on water!
Det gäller fortfarande för mig och alla Luleåfans.
Till matchen.
Luleå kom ut råtaggat, och körde fullständigt över ett chockat Modo i första perioden.
På gammalt tvättäkta Luleåmaner!
2-0 ledning efter första kunde varit större.
Andra perioden tappar vi lite i på grund av en grym individuell prestation, en stunds magi av Foppa som ledde till en reducering, men vi håller ändå spelet uppe på ett bra sätt.
Sen är vi nära att drabbas av en härdsmälta i början på tredje. Om det är på Rogerns instruktion vi slutar gå över anfallsblå där är det ju frågan om nån måste prata allvar med honom.
Men sen i mitten på sista tar i alla fall Fabbe-Chabi-Raffl tag i det, drar igång ett helt byte i anfallszon, som med puck bibehållen i anfallszon späds på med Abbottkedjan, som får fram pucken till Berglund som avgör matchen med ett mäktigt slagskott till 3-1.
Om det var trots mot tränarna eller inte att anfalla trots ledning, så var det i alla fall oerhört viktigt. Den detaljen skulle flitigare använd räddat många sköna pinnar åt oss den här säsongen.
Vi fick många sköna svar ikväll.
Jag har inte sett laget ha den här inställningen, viljan och gnistan tidigare under hela säsongen. På match alltså.
Vi kämpade, käftade, tacklade, åkte skridskor, var aggressiva som tusan i närkamperna, och STOD UPP i täta situationer!!!
Vi vägrade vika ner oss på ett sätt som jag bara älskar att se.
Det var klar slutspelskänsla över Luleås agerande.
Hellström plockade på egen hand bort Foppa ur matchen. På ett sätt som jag inte trodde att han var kapabel till. Kanske matchens prestation. Hellström visade kvaliteter som är oundgängliga i ett slutspel.
Kapten Burström spelade med en inställning som kan förflytta berg. Vårt Boxplay är klasser bättre nu igen när han är tillbaka.
Vi tog i princip inte burskydd under hela matchen, utan nu kör vi en uppspelsvariant som till viss del påminner om Djurgårdens taktik med två forwards som med hög fart byter sida i mittzon, just när backen ska spela upp. Jag skiter i hur vi gör, bara vi skaffar oss ett sätt att spela upp pucken, och det hade vi verkligen ikväll. Äntligen!
Vi tog också betydligt fler riktiga avslut ikväll. Tänker bland annat på Chabadas och Berglunds mål, men också på flera andra lägen, bland annat Cams avslut i slutet på första som lika gärna kunde resulterat. Och går man på och tar sådana avslut, så blir det mål, förr eller senare.
Totalt sett rankar jag det här som säsongens skönaste och viktigaste seger. Att det var en viktig sexpoängsmatch är ett understatement.
Segern kom också i klart bästa matchen jag sett av Luleå Hockey i vinter. För Luleås insats blir ännu större av att det faktiskt var ett formtoppat Modo man mötte. Och till synes rätt enkelt körde över, med Foppa och allt.
Om jag ska vara lite negativ på slutet, så kan man ju undra varför det skulle behöva gå så här långt innan vi kom igång igen. För jag, alla ni därute och hela föreningen vet ju vilken kapacitet vi egentligen har.
Hoppas vi får se mer av den hädanefter, så att det blir en lång hockeyvår för oss Luleåfans!
PS. Vad Jonte-Gate än handlade om, så var det uppenbarligen inte till nackdel för lagkänsla och sammanhållning i truppen. DS.
