LuleåBloggen: Dråpslag?
Tekarn bloggar om hockey, framförallt Luleå Hockey
Hugaligen.
Det verkar som om den positivism som byggdes upp under förra årets silly, med ny sportchef, nya dirrar, ny arena, nytt och fräscht lagbygge med stor potential och en härlig framtidstro...allt detta och stämningen kring det har verkligen runnit ut med den smältande isen från COOP Arenas avslagna ispist och ner i det kommunala avloppssystemet. Med början under avslutningen av fiaskosäsongen, och än värre har det blivit under våren, när det visat sig att spelarbudgeten inte alls kommer att vara det den borde vara för ett stabilt mittenlag i Elitserien...
Luleå Hockey har värvat många spelare med större potential än de spelare de ersätter. Det blir spännande att se hur mycket man lyckas få ut av den potentialen.
Men man har också tappat en del riktigt tunga pjäser som inte ersatts, där Frallans övergång till Minsk var det tyngsta dråpslaget mot en redan mycket, mycket hårt pressad klubbledning. En klubbledning som just nu sitter på gigantiska förtroende och image-problem.
Det är väl inte så att Luleå Hockey, litegrann på samma sätt som det känns med spelarmaterialet, fick det som var över inom näringslivet, när de värvade klubbdirektörer?
Fixar Jidström och Stöckel att driva en proffessionell elitserieförening på marknadsmässiga villkor? Förstår de marknaden? Förstår de att vikten av kommunikation, kundbemötande och långsiktighet, att bygga organisation från grunden, skapa bra relationer med juniorer, sponsorer och media?
Just nu finns det många frågetecken, och utifrån sett känns det som att det tas ALLDELES FÖR LÄTT på den uppgiften. På gränsen till nonchalans. Men det är svårt att veta, eftersom man inget får veta om vad som egentligen görs.
Jag jämför bara med det svarta hotet i söder. Dit kommer Joakim Lindström, väljer lite med hjärtat säger han, Jimmie Ericsson nobbar KHL och signar ett 5-årskontrakt och säger att han vill stanna, Dimitriakos vill tillbaka dit, Koskenkorva flirtar med dem.
Det är helt andra tongångar bland spelare som varit där, och även bland juniorerna, och näringslivet i Schtaan. Troligen helt enkelt därför att Skaik uppträder på ett sätt de flesta kan förvänta sig. Normalt bondförnuft.
Emedan till exempel Öhlund, Holmström, Renberg, Wallin mfl i ärlighetens namn inte verkar hysa några särskilt varma känslor för Luleå, och inte har någon drivkraft att vilja ge något tillbaka till klubben.
Frågar man en generell sponsor eller framstående juniorspelare i Luleå om hur de blir bemötta av Luleå Hockey, så finns det en del taggar i hjärtat, vissa taggar finns kvar sen tidigare, men sanningen är den att det inte alls har blivit så mycket bättre med någonting sen de nya dirrarna tillträdde.
Detta är något som måste rätas upp, och det snabbt. Mer pengar är inte lösningen, för där kan vi aldrig konkurrera, Luleå måste jobba med de mjuka parametrarna för att vinna mark, och tyvärr verkar föreningen vara bland de sämsta i klassen inom det området.
Sen till en annan sak. Det kan omöjligtvis vara så att förra årets resultat i ren och rak jämförelse, utan trix med tillgångar och olika budgetposter, visade på plusresultat.
Omöjligt.
För om föreningen tillförts 7-8 miljoner, och räknar in en omsättning som enligt uppgifter förra året i alla fall skulle närma sig 100-miljonersstrecket, och detta är de spelare vi kan få, ja, då har man använt pengarna på ett väldigt underligt sätt.
Det som Luleå Hockey kortsiktigt måste fixa är fyra spelare, en riktigt stabil defensiv backklippa, en grym allround och offensivt skicklig back, en förstecenter av rang, och en powerforward av minst Dimitriakosklass.
Då kan vi överleva nästa säsong, även om det skulle visa sig att Rönkens spelsystem inte skördar sådär jättestora framgångar i elitserien.
Sen bör klubben ta sig en rejäl funderare på hur man ska bedriva verksamheten på sikt, och dessutom omsätta tankegångarna till verklighet så snart som möjligt.
