LuleåBloggen: En spelares skuld
Har en spelare skyldighet att sätta moderklubben först? Vad kan man begära av spelaren och hur mycket har klubbarna råd med att utveckla egna produkter?
Niclas Wallin förlänger med San Jose och blir således kvar i NHL minst ett år ytterligare.
Inte speciellt förvånande för de av oss som följt intervjuerna med honom under våren. Jag vet att många kommer vara besvikna över detta och avfyra en och annan svordom över herr
Wallin, men tänk efter ett tag innan ni gör det. Niclas Wallin har aldrig sagt att han skulle spela för Luleå kommande säsong. Han har inte ens sagt att han kommer avsluta karriären i Luleå. Det han sagt är att OM han avslutar karriären i Elitserien så är det Luleå Hockey som gäller.
Lurigt det där. Hade han inte sagt någonting så hade ju inte heller något beklagat sig över att han skrev på för ytterligare ett år. Rätt otacksamt faktiskt, tycker ni inte?
Men men. Nu är det som det är och vi får vänta ytterligare ett år och se om han kommer dra på sig Luleå-tröjan igen.
I övrigt tycker jag det är ett intressant ämne det där huruvida man kan ha förväntningar på att en spelare skall "betala tillbaka" till moderklubben. Är väl svårt att ha någon slags generell mall för det, men visst kan man ibland förvånas över vissa spelares val. Att en spelare som Holmström inte avbryter sin NHL-sejour för att ansluta till Luleå har jag förståelse för. Det går fortfarande bra för honom i NHL trots allt.
Däremot förvånades jag över Per Ledins val ifjol. Där pratar vi om en född Luleåbo. En kille som stod och gastade sig hes i Delfinen som barn. En kille som dessutom har väldigt mycket att tacka Luleå för. För ingen skall försöka övertala mig om att något annan lag än LHF hade haft det tålamodet man hade med honom under hans första år i Elitserien. Han var, och jag vågar påstå att jag inte överdriver för fem öre nu, riktigt dålig. Att Luleå Hockey trots detta fortsätta att satsa på honom handlar om två saker. Dels för att man helt enkelt inte hade råd med mycket bättre, men dels också för att han var en son från bygden. Man gör det i förhoppning att det skall betala sig på det att om spelaren faktiskt blommar ut, så är chansen större att han blir lojal laget. Att en sådan strategi är fragil visade Per Ledin. Faktum är att han visat det ett par gånger om. För då han väl blommade ut, tackade han för sig och kritade på för Färjestad. När han var klar där och hade möjligheten att komma tillbaks, valde han HV71. Och när han så ifjol hade en sista chans att ställa saker till rätta, valde han att återgå till HV71. Det hade inget med pengarna att göra sade han. Utan att känna honom så tror jag faktiskt han talar sanning i den frågan. Jag tror mer det handlar om att han vill spela i ett lag med större chanser att vinna, och då är ju faktiskt HV71 ett bättre alternativ. Men jag ställer mig ändå oförstående till ett sådant resonemang. Spelar det verkligen ingen roll vilket lag man vinner med? Vad var det egentligen herr Ledin satt och gapade som barn i Delfinen? "Heja den som vinner!!"
Nåväl.. Back on topic (nåja), så fungerar strategin att satsa extra på bygdens spelare endast så länge de i någon mån faktiskt betalar tillbaka och det är nog så viktigt att påpeka. För om Luleå inte får valuta för investeringen, varför skall man då göra den? Spelare varken är eller skall vara livegna naturligtvis, men nog blir man less när man ser historier som den med Per Ledin spelas upp. Det är snålt, tycker jag.
Den senaste dylika investering är Kim Karlsson som skrivit på ett try out-kontrakt efter en hyfsad säsong i Almtuna. Jag säger hyfsad, för han var på inga sätt tongivande i "Rönkens" Almtuna. Likväl väljer man att ge honom chansen framför andra, på pappret mer kvalificerade spelare. Återstår att se hur den investeringen betalar sig... Och om man ens
är intresserad att göra den fullt ut. Om inte så kan ju alltid Kim slå en signal till Per m.fl. och tacka för hjälpen.. Lite sådär lagom sarkastiskt förslagsvis..
FORZA LULEÅ
//FruktHamster
