Laget där allt måste stämma...
Precis som inför förra säsongen så är Luleå Hockey laget med mängder av frågetecken, nyförvärven är anonyma spelare från lägre divisioner, tränarna är oprövade på elitserienivå, målvakterna är unga och orutinerade och så vidare.
Under förlustmatchen mot SAIK i fredags så satt jag på läktaren och funderade på hur mycket som måste stämma för att Luleå Hockey ska nå slutspel i årets elitserie. Någon extrem Rönnqvist-hockey såg jag inte skymten av men de gånger Luleå lyckades vända spelet snabbt så blev det oftast riktigt farligt och visst fasen slet spelarna hår för att checka fast Skellefteåsbackar, oftast utan resultat. Lyckas tränarparet få samtliga spelare att ställa upp och anpassa sig till 100% för det spelsättet så kommer det bli en riktigt spännande vinter.
De spelare som utmärkte sig mest under matchen var Kim Kalsson, Simon Hjalmarsson och Elias Fälth. Karlsson och Hjalmarsson var oftast inblandade i de farligheter som Luleå skapade, både Hjalmarsson och Karlsson har ett härligt driv i åkningen men saknar dock den där riktiga killer-instincten i avsluten. Det enskilt största gjädjeämnet från matchen mot SAIK var utan tvekan Elias Fälth. Han vårdade pucken bra, hade ett par riktigt fina förstapass och var placeringssäker i defensiven. Om Fälth lyckas anpassa sig till tempot i Elitserien kommer han bli en riktigt bra elitserieback.
Ett nyförvärv som däremot inte imponerade var Joonas Vihko, skridskoåkningen var okej och han jobbade hårt i backchecken men i övrigt så visade han ingenting av värde. Vihko levererade otaliga felpassningar, tappade pucken under uppspelen och såg rädd ut då Skellefteåbackarna utmanade honom. Nåja säsongen är lång och han kommer få möjligheten att spela ihop sig med bröderna Abbott.
Luleå har två uppenbara problem som har hängt med under flera säsonger, tekningar och målskytte. Men det häger naturligtvis ihop med att man saknar en ledande center och den där naturliga målskytten som leder sin femma genom att alltid vara där och peta in en puck eller två. Förhoppningsvis kan Olausson blomma ut och bli den center Luleå har saknat och kanske är Arlbrandt den spelare som ska hänga 25-30 mål i år.
Just nu får vi bara hoppas att tiden går fort till elitseriepremiären för det är först då frågorna kommer bli besvarade.
