LuleåBloggen: Kvalångest någon?
FruktHamster bloggar om hockey i allmänhet och Luleå Hockey i synnerhet.
Jag vill att vi tänker tillbaks till säsongen 2008-2009. Året innan - alltså säsongen 2007-2008 - hade Luleå undsluppit kvalet med minsta möjliga marginal. Samma poäng som Mora, men aningens bättre målskillnad. Mora fick kvala och Mora fick lämna Elitserien.
Rädslan inför säsongen 2008-2009 var ett crescendo som följd av allt sämre resultat de senaste åren. Säsongen började också resultatmässigt som befarat. Åtta matcher utan vinst. Man blev inte direkt utspelade i dessa matcher, men poängen trillade inte in. Sedan hände två saker. Lubos Bartecko anslöt och Niklas Wikegård sade att Omark såg fet ut och undrade retoriskt om han åt marschmallows. The rest, as we say, is history.
Omark, Harju och Lavander började spela hockey på ett sätt sällan skådat och lyfte Luleå Hockey från en stabil sistaplats till serieledare. En ledning som till slut blev en femteplats. Vi behövde ett mirakel den säsongen och fick det med talanger från egna leden som blommade ut till dominanta elitseriespelare.
Som försäsongen sett ut hittils kan vi mycket väl komma att behöva ett sådant mirakel igen. Men vem skall ge oss det? Vem skall bli våra nya Omark och Harju? Förslag?
"Kim Karlsson", hör jag någon säga i bakgrunden. Nja, säger jag. Jag tror KKB har framtiden för sig och gör smart i att försöka kopiera och lära så mycket som möjligt av Omark, men han gör inga 55 poäng denna säsong, det vågar jag slå fast. Styrman? Det skall bli mycket intressant att se Styrman i vinter. Jag tror faktiskt på en mycket bra säsong av honom. Därmoet tror jag inte han kan lyfta ett helt lag så som ÖTC gjorde.
Nä, ska vi få ett mirakel av någon så är det Anders Nilsson. Det här måste blir Anders Nilssons år. Omöjligt är det inte och försäsongen ser lovande ut. En GAA på 1.8 är inte dåligt även om motståndet inte varit det bästa.
Sedan vill jag försöka lugna darrande supoprternerver en aning med några förhoppnignsvis tröstande ord.
Visst, resultaten än så länge har varit bedrövliga. Vinst över ett AIK med nio man borta är inget man spikar upp på väggen och visar polarna direkt. Men det är 12 nya spelare i truppen och en ny spelide att anpassa sig till. Att det blir en taskig försäsong är något man får räkna med i det läget. Räkna för all del med en taskig inledning av säsongen också. Det tar tid innan spelet sätter sig. Det såg vi hos Almtuna också. Och kanske är det ingen slump att Kim Karlsson och Sebastian Enterfeldt varit så mycket mer framgångsrika än man på förhand trodde. De har trots allt spelat under Rönken förrut och vet vad som gäller. De har hunnit nöta in konceptet på ett helt annan sätt än övriga spelare. Och om det stämmer, hur ska det då se ut när Abbotts sätter systemet? När Olausson och Arla sätter systemet? När Hjalmarsson och Vihko sätter systemet?
Klart oron finns där. Tveklöst. Men jag skulle inte vara så snabb att döma ut Luleå. Inledningen må ha varit av det sämre slaget, men vi har fortfarande ett par ess i rockärmen.
FORZA LULEÅ
//FruktHamster
